Inom (all?) idrottsutövning på relativt hyfsad nivå ingår det i spelet att skaffa sig fördelar. Lyckas man dupera domaren är det en extra bonus. Det kan räcka med en aggressiv framtoning kombinerad med att spela förfördelad i alla möjliga situationer. Gärna förstärkt med hjärtskärande skrik. Enögda och högljudda supporter-skrän ingår också i Södertälje-paketet, vilket (tyvärr) triggar mig.
Därmed inte sagt att Södertäljes vändning från underläge 0-2 i paus till seger 3-2 beror helt och hållet på ovanstående.
Skräpigt spel från båda lagen från start. Vi får en gratischans redan i 2a. Andy avslutar från 15 meter, rakt på målvakten. Under de följande dryga 20 minuterna är det mest framträdande hur våra motståndare förstärker alla situationer. Visst, de är ofta tiondelen kvickare än hemmagrabbarna, men det går till överdrift.
Första ”delbetalning” kommer i 25e. Jag står bara fyra, fem meter från situationen på deras planhalva. Två SFF-spelare och Glory jagar bollen. Ena SFF-spelaren når bollen, den andre stänger Glorys löpväg. Kollisionen är oundviklig. Killen i blå tröja faller dramatiskt och skriker i högan sky. Får frispark med sig. Glory blir varnad.
Nästa gula på hemmaspelare kommer i samband med en långboll. Smart löpning av killen i blått, sneddar in framför Holger som knappast kan bryta sitt löpsteg. Kontakt. Killen omkull. Ofrånkomligt gult.
Jag stannar till i höjd med vår målområdeslinje, byter där några ord med spelare och ledare som lämnat klubben. Min ”fotbollsförbannelse” slår till. Det är knappt jag hinner se att Andy rullar in 1-0 lågt till höger, nästan 100 meter bort. Men så är det. Lite från ingenstans, men jag klagar inte.
I 43e anser jag att vi berövas rättmätig frispark nära vårt straffområde. Domaren tycker annorlunda, leder till friläge för SFF. Ville dyker modigt ner framför fötterna och kniper bollen.
Mer bravader från vår unge målvakt (Viktor skadades borta mot Brandbergen) på tilläggstid. Hörna från vänster leder till skott från nära håll. Ville parerar. Bollen till motståndare som skickar den i nät. AD uppmärksammar den tydliga offsiden. Inget mål.
Det blir det däremot i andra änden, nästan direkt. Ville skickar långt, centralt. Oattackerad mittback i SFF nickar rakt framåt, från egen straffområdeslinje. Selwan fångar upp på bröstet, låter bollen studsa och avlossar sedan en halvvolley som dyker i nät till höger om en överrumplad SFF-keeper. 2-0 till HIF i paus. Liket lever! Eller…?
Vår lagledning plockar av varnade Holger och Jasper-Alexander Somers tar hans plats. Känns rimligt.
Eftersom Boo FF ligger under med två mål borta mot Reymersholm har Södertälje FF sitt på det torra, slipper kvala, men vill inte förlita sig på andra och går tufft in efter paus. Det uppstår en irriterad situation mitt framför AD:n på läktarsidan, huvuddomaren kommer rusande. Det går inte att missa hur SFF:s Melvin Cimen kastar bollen rakt i ansiktet på Selwan från ett par, tre decimeters håll. Solklart rött kort. Men domarduon på plats vågar inte.
SFF har fått matchen precis dit dom vill. Det är knappt hemmaspelarna vågar gå in i duellerna, rädda för att bli avblåsta och varnade. Inget som bortaspelarna behöver bekymra sig om.
Ändå är det HIF som skapar nästa läge. Selwan ut till Glory på högersidan. Vår 17 avancerar. Mattias och Selwan störtar in i straffområdet. Ingen markering att tala om. Glory tar i för allt han är värd. Skjuter långt utanför bortre. Varför inte passa?
Ett pressat och stressat SFF gör vad de kan för att få till en förändring. I 58e ful kapning mitt på egen planhalva. Äntligen ett gult kort på en kille i blått. Men den verkar domaren ha förträngt, jag ser den inte i matchrapporten på nätet.
Men spelet … Spelet är uselt från båda håll. En lyftning från SFF, från långt håll, bortaspelare vräker sig framåt på ren chans. Får skallen på bollen som går högt över. SFF-spelare och fans vrålar på straff. För ett kort isande ögonblick tror jag att domaren går på den. Men det gör han inte. Han pekar på inspark.
Nu börjar matchen tippa över i gästernas favör och våra killar har inte förmågan att freda sig. Det är därför laget hamnar på nedflyttningsplats. 2-1 nickas in vid bortre där vi lämnat två omarkerade när hörnan från höger slås lång och Ville inte når den.
Sex minuter senare är det kvitterat. SFF-spelare får avancera ”miltals” centralt på vår planhalva. Avslutar lågt från distans. Ville lämnar retur. Ingen offside denna gång. 2-2.
SFF skapar lägen alldeles för lätt. Vår förre herransvarige Jakob Sauma byts in och just när jag tror att HIF:s förnedring inte kan bli större tar våra motståndare ledningen. I 89e! Bollförlust nära eget straffområde, inspel från höger och vid bortre dyker George Korkis upp. En spelare som vi avpolletterade för några år sedan. Han sätter lekande lätt 2-3.
Vi försöker rädda något från den här matchen. Glory till höger, passar inåt och springer för att ta emot returpass när hans motståndare slänger sig efter honom och stämplar honom högt på benet. Glory stupar. AD vinkar frenetiskt. Domaren blåser. Glory får frispark. Motståndaren får – ingenting. Jag hade förstått det om domarduon inte sett (låtsat att de inte sett) överfallet och släppt det, precis som vid bollen i ansiktet tidigare. Men nu såg de, nu blåstes det frispark. Ändå inget kort. Jag skulle rekommendera dessa två att ta syntest och ny domarkurs. Stryker syntest.
Mera fulspel mellan Alve och en motståndare som knuffar varandra lite kärvänligt. Båda får gult. Till sist, en kvitteringschans i femte tilläggsminuten. Selwan testar cykelspark. Misslyckas. Bollen hamnar framför Andy mitt i straffområdet. Halvvolley. Långt utanför. Vår säsong i ett nötskal.
På vår huvudarena i dag inget fik, ingen speaker, ingen fungerande matchtavla. Och vi förlorar igen.
I år har Huddinge IF:s herrlag förlorat 18 av 25 tävlingsmatcher. Senast vi hade sämre poängsnitt i serien var för 30 år sedan. Men då, 1996, handlade det om tredje nivån i seriepyramiden. På femte nivån har vi aldrig presterat en sämre tabellrad. Knappt ens på fjärde.
Det här är första gången någonsin som klubbens herrlag blivit nedflyttat två år i rad. Vi veteraner har varit mer bekanta med uppflyttning två år i rad. Senast det skedde var åren 2012 och 2013.
45 olika spelare har medverkat någon gång vid minst ett tillfälle i någon av våra 25 tävlingsmatcher. Säger sig självt att det inte går att få kontinuitet i prestationerna med ständiga förändringar i laget. Nu krävs en fast hand hos fotbollsherrarna för att få stopp på det fria fallet annars tappar vi positionen som kommunens bästa herrlag. Det kan vi redan ha gjort, utan att någon verkar ha reflekterat över det.
Annat som är viktigare?
Förmodligen.
Jag räknar ändå med att reflektera vidare här på SvenskaFans. Åtminstone lite till. Häng kvar!
Matchfakta
4/10 Huddinge IF – Södertälje FF 2 -3 (2-0)
1-0 Andreas Soldati (35), 2-0 Selwan Al Jaberi (45+2), 2-1 Alexander Afrem (67), 2-2 Alexander Afrem (73), 2-3 George Korkis (89).
HIF: Ville Feldin – Laban Reychman (83 Ihor Krasnopolskyi), Alve Köhler Hedman, Nik Kermanshahi, Holger Ayala Åkesson (46 Jasper-Alexander Somers) – Daniel Alarcon Mac Allister (69 Diaco Ashnagar), Andreas Soldati, Mattias Yakub (63 David Petrovic) – Gloire Kabundu, Selwan Al Jaberi, Loke Edlund (69 Omar Ghachem.
Varningar: Gloire Kabundu (25, sammanstötning), Holger Ayala Åkesson (32, fällning), Alve Köhler Hedman (90+4, knuff).
