Truppen baserar sig på prestationer hos Huddinge IF under åren från 2015 – 2026. Spel i högre serier med andra klubbar är ointressant i sammanhanget.
Årtalen anger när spelaren tillhört HIF. * innebär att han lirat i A-laget redan före 2015. Antalet A-lagsmatcher inkluderar endast tävlingsmatcher i serie eller cup.
Anfallare
Nikola Vasic (2016). Elektrikern som ville bli fotbollsproffs och via Huddinge IF öppnades dörren till den stora världen. Han kom på provspel vintern när vi åkt ur Division 1 Norra, 24 år gammal och besviken över att inte att ha fått en riktig chans under sina tre år hos en annan division 2-klubb i närheten. Ok, skador under tiden gjorde sitt till.
Hos oss blommar han upp och målen börjar trilla in för Zlatan-kopian. Riktiga hypen kom i mitten av september då Niko satte två sensationella bicykletas i två matcher efter varandra. Prestationer som klubben tyckte platsa på sociala medier. Det blev viral succé! Klippen ligger fortfarande på Youtube.
The rest is history, som det brukar heta på främmande tungomål. Hos oss gjorde Niko 23 mål på 25 A-lagsmatcher, fick 5 gula kort och 1 rött (två fullständigt obegripliga gula när vi blev hopplöst bortdömda i den viktiga bortamatchen mot Linköping City).
Åtta år senare gjorde Niko 17 mål för Brommapojkarna och vann den allsvenska skytteligan.
Ashley Coffey (2019). Engelsman som vandrade in på Källbrink från ingenstans sommaren 2019. Nja, inte riktigt. Whitby Town i engelska sjundedivisionen, därifrån kom Ashley till Stockholm tack vare guden Amor. Svensk flickvän och därefter en koll på vilken nivå han vågade sig på ledde honom till oss. Maken till striker har jag sällan skådat! Debuterade i första höstmatchen, mot Assyriska. Fick en framspelning i vänsterläge och bara klappade till från närmare 25 meter. Stenhårt med vänstern, bollen lågt mot bortre. Det bara sjöng i målställningen. Ashley signalerade för mål. Jag tror ingen hann reagera, så snabbt studsade bollen ut igen. Det var inte förrän målvakten med sitt kroppsspråk visade tydligt att bollen varit inne som domare och åskådare insåg att de (inte!) bevittnat ett makalöst mål.
På den vägen fortsatte det. Totalt 12 mål på 11 matcher, 2 gula kort. Avslutade året med hat-trick borta mot seriesegraren IFK Haninge. Sedan ut i vida världen med spel i bland annat Finland (vinnare av skytteligan i högsta serien) och Kina.
Samuel Aziz (2016). Skåning med mycket fart I benen, spåddes en lysande karriär. Fick chansen i två allsvenska matcher för Helsingborgs IF 2009 respektive 2010. Men det ville inte lossna riktigt. Utlånad 2015 av Landskrona BoIS till Syrianska FC men ingen av klubbarna ville kontraktera honom efter säsongen. Kontraktslös snappades han upp av Huddinge sent på våren 2016. Succé direkt!
Jag diskuterade begreppet målchans (och mycket annat) med vår nye, ambitiösa tränare Jussi Kontinen. Jag hävdade, och hävdar fortfarande, att en rättvänd Samuel Aziz med bollen från mittlinjen är alltid en uppenbar målchans. Med fart och teknik kunde han ta sig fram överallt. Och med Nikola Vasic som anfallspartner öppnades det alltid möjlighet. Grabbarna pressade varandra till nya höjder, kompletterade varandra perfekt. Samuel gjorde 22 mål på 26 matcher, fick 3 gula kort. Med firma Aziz & Vasic på offensiva uppdrag gjorde laget 75 mål på 26 matcher. Endast två gånger tidigare har HIF gjort fler mål, och det var på det målglada 1950-talet. Klubbrekordet är 84 mål på 27 matcher säsongen 1957/58.
Efter året hos oss skrev Samuel Aziz på för GIF Sundsvall. Han ådrog sig tyvärr en skada och gjorde endast ett framträdande för Giffarna i Allsvenskan. Återvände till Skåne efter ett år med Brage i Superettan. Därefter har det mest blivit spel i tvåan och trean.
Tobias Corneliusson (2016 – 2020, 2022 – 2024). Med löpvilja, kvickhet och kreativitet utgjorde han ett ständigt hot mot alla motståndarlag. Han föddes i juli 1998 i Huddinge, är äldre bror i tvillingparet Corneliusson. Båda började samtidigt i Huddinges knattefotboll. Tobbe fick A-lagsdebutera på sin 18-årsdag och gavs möjlighet att näta när vi tilldömdes en straffspark. Den satte han säkert! Med lite större självförtroende kunde han nått längre i karriären. Gjorde 198 A-lagsmatcher, 35 mål. 4 gula. Spenderade 2021 hos Trosa Vagnhärad SK ihop med flera andra Huddinge-spelare.
Sasa Matic (2015). Från Skärholmen med ambitioner, började som femåring hos Djurgårdens IF. Kvick och finurlig anfallare med målsinne, testades av Blåränderna i två träningsmatcher våren 2013 men släpptes ner i serierna där han hamnade under radarn. Snappades upp av Huddinge, möjligen som en nödlösning inför vår andra säsong i Division 1 Norra. Smögs in i laget och gjorde till slut 15 mål på 26 matcher. Fick 4 gula. Uppmärksammandes av uppstickaren AFC och gjorde sedermera AFC Eskilstunas första allsvenska mål vilket skedde borta mot GIF Sundsvall den 2 april 2017.
Lite uppseendeväckande att så många av våra spelare under toppåren i mitten av 2010-talet hade en bakgrund från Djurgårdens IF. Inte minst med tanke på att lagbyggaren, herransvarige Peter Kelly, är inbiten hammarbyare. Visar att Peter låter förstånd gå före känslor. Åtminstone när det gäller just det här. Tack för det, Peter!
Modou Gassama (2021). Stor, tung och svårstoppad. 25 matcher, 23 mål. 5 gula. Med i truppen på grund av hans höga målsnitt. Kunde trycka dit det mesta. Inför 2022 valde han att lämna oss. I stället fick han två år som bänknötare i fyra olika klubbar i ettan, tvåan och trean. Bänknötare även i den här truppen.
Spelare utanför truppen som ändå förtjänar ett omnämnande
Erido Poli (*2018 – 2019) bör nämnas trots att hans toppår inte inföll under den aktuella perioden. Han säkrade vår serieseger 2013 med sitt 23:e mål (på 20 matcher) i sista omgången borta mot Rotebro och följde upp med att bli vår främste målskytt första året i Norrettan (14 mål). Försvann till IFK Luleå 2015 och när han återkom hade han passerat zenit, gjorde bara 2 mål på 23 framträdanden.
Selwan Al Jaberi (2026). Bonusplats för denne rutinerade och kraftfulle anfallare som anslöt sent under våren och tillförde professionell inställning. Det dröjde lite innan han hittade matchtempot och flåset, han spelade bara ungefär en timme i sina första fem matcher. Sedan lossnade det! Som nia gjorde han 13 mål på 10 matcher, nätade i de sex sista. Totalt 13 mål på 15 framträdanden. Ibland något för tuff i duellerna och i mun vilket renderade honom 5 gula kort.
Tränare
Håkan Pontén Andersson (2015). Huddinge IF, som tappat många av de ledande spelarna från Ettan-debuten året dessförinnan, inledde 2015 med nio förluster. 27 insläppta mål! Då ombads (övertalades?) Håkan att komma tillbaka till ett Huddinge IF som var uträknade redan efter sex omgångar.
Förbättringarna kom gradvis – höstens poängskörd placerade oss som ett mittenlag – men vi hade lämnat för stor lucka uppåt. Och på slutet hade vi inte marginalerna med oss.
Vi behövde ta in tre poäng och fyra mål på Vasalund i sista omgången. När Patrick Amoah gjorde 2-1 mot Dalkurd i början av andra låg Vasalund under med 3-0 borta mot IFK Luleå. Vi var förbi! Men där uppe i norr hade Vasalund full koll på läget och hade 35 minuter på sig att få till ett mål, vilket de lyckades med. I 79e. Sedan hade vi ett ribbskott i 88e! Hade den bollen gått in …
Vasalund klarade sig kvar med ett enda mål tillgodo. Vi åkte ur.
"Huddinge kommer aldrig att få ett så här bra lag igen," suckade Johan Ländin, assisterande tränare 2015.
”A blessing in disguise” är ett brittiskt uttryck som passar i sammanhanget. Kanske bäst för föreningen att lämna elitskiktet. Det är tveksamt om Huddinge IF som förening hade tålt ytterligare ett ekonomiskt ansträngande år i Norrettan. Nu blev det i stället att suga på ramarna under ett par, tre år i division 2.
