”Tja Jacco! Super-spontant o random men du råkar inte vara tillgänglig om typ en timme? Käka burgare ihop?”
”Sheeeesh fan hade vart grymt broder men jag håller på med dotterns kalas, ta mitt nummer så når du mig snabbare!”
Skapa ny kontakt, copy, paste, namn: Jacco Labyrint. Coolast kontakt i mobilen. Sorry för name-drop.
Snart rullar man in i Uppsala men vad i.. Vad är det där för pelare med en golfboll? ”Uppsala, Välkommen hit, Välkommen… hem”. Jag transporteras bak 15 år, som när arga kocken i filmen Ratatouille får flashbacks från sin barndom. Där föll en polett som tippat på kanten sen jag tog studenten och helt plötsligt gick en av Sveriges bästa rap-låtar från 2D till 3D. Som när Mario gick från den gamla gråa Nintendon till den coola gröna Nintendo 64. Nu blev låten så logiskt!
Man kanske märker här att jag aldrig varit i Uppsala. Min nästa tanke var att det är en sjuk slogan som Uppsala lyckats knipa till sig!
En stor idrottsplats uppenbarar sig och det går inte att missta att arenan ligger här någonstans. Jag går längs en å och cyklister passerar mig påväg hem från jobbet. Klockan är 16:00 och jag är extremt tidig. In i press-ingången, ner i press-rummet som står tomt med en liten upphöjd scen. Två unga tjejer ska möblera om för att det ska hållas presskonferens. ”Skapa två halvcirklar med fyra bord på varje rad”. Efter att ha flyttat några bord ihop med tjejerna och placerat stolarna rätt så är mitt skift på Sirius avklarat. Nu ska det ätas!
Ute i arenan flyttas reklamskyltar, ljud och bild testas, kablar dras, det ska komma en äldre herre som är DJ, han ska vara skön. ”Glöm inte att hänga här i supporterbaren sen!” får jag instruerat.
”Finns restauranger i varje hörn”
Labyrint spelas i högtalarna nu och med min nya uppdatering, ChrisOS 2.0, som kom efter att ha passerat den stora golfbollen så kändes det verkligen som en full circle moment. Jag uppskattade Uppsala, jag uppskattade Labyrint och jag uppskattade Studenternas! Allt hörde ihop, det har alltid funnits där!
”Det finns restauranger i varje hörn! Och där utanför kommer det stå foodtrucks!”. Jag går nyfiket lite snabbt mot balkongen men försöker se cool ut. Som när man passerar ett övergångsställe men varken går eller joggar. 1, 2, 3, 4… 10! Tio stycken foodtrucks står där utanför arenan och ska öppna upp sina luckor för hungriga blåsvarta-supportrar. Även om mitt mål hade varit att äta till jag spricker, så skulle det vara fysiskt omöjligt att äta på tio ställen innan matchen drar igång. Nu ska det scoutas efter bäst talang och störst potential!
Skyltarna säger USA/Mexiko, Argentina, Japan, Storbritannien, Thailand, Grekland, Sverige och jag i mitten. Jag har aldrig stått och talat inför FN men närmre än såhär lär jag aldrig komma.
Även om det hade varit coolast att säga att man ätit sushi inför match så var det inte en 8-bitars som lockade mig. AI-bilderna på andra menyer fick mig också att styra bort. Jag måste hushålla med min mages kapacitet och välja klokt. Både köerna, folkets tallrikar och Arvid Larsson på SvenskaFans pekade mot medelhavet. En grekisk gyro med fläsk, pommes, tzatziki och tomat som kramas ihop av grekiskt bröd, vad kan gå fel?
Den nyanlände greken hade nog kallat det McDonalds men för den svenska medelklassen så smakade det som på Rhodos för 10 år sen! Lite krispigare pommes och vi hade fått matchens lirare!
Gyrosen utanför Studenternas IP får högt betyg.
LÄS OCKSÅ: Så bra är maten på Strandvallen: ”Kommer bara finnas här”
Foodtrucks från alla världens hörn
Gyros uppäten, jag springer in och står bredvid klacken innan domaren blåser igång matchen. Halsdukarna går upp, flaggorna vajar, sången spelas och poletten som föll tidigare hade nog mer att ge än att bara klargöra Labyrints låt. Nu sjunger hela arenan ”Jag kommer hem, hem igen!”. Uppsala har ju för fasen copyright:at konceptet att komma hem! Mäktigt var det i alla fall.
Sången har lugnat sig, avsparken är sparkad och Supporterbaren står tom! Pulled pork-macka med stekt lök och ostsås, ja tack!
Poletten, en faktiskt fysisk polett av metall, är nu inköpt för 99kr. Jag ger den till kocken och han förbereder min macka. Skär upp brödet, börjar med lök, lager nummer två är köttet och allt avslutas med ostsås, picklad rödlök och någon annan sås som förmodligen bara ser fin ut på mackan. Allt utom brödet gjordes på plats sa den stolta kocken. Nice! ”Är du här hela matchen?” undrar jag. ”Ja” svarar han. Här börjar sveket som ska visa sig senare.
Första tuggan, en aning kall och ostig. Det var mer McDonalds ost-dipp medan jag hade hoppats på den från Max. En till tugga och jag får det bekräftat att det tyvärr är lite kallt. Jag kom nog för sent, jag hade missat prime time. Det var som när man kommer lite sent till familjens grillkväll och äter resterna som är lite ljumna. Men gott var det och det fick också kocken höra! Brödet dock hade ingen ryggrad och föll isär så fort det sattes på prov. Tack till personen som uppfann gaffeln!
Kapaciteten i magen är nu fylld för dagen men en korvbricka står på menyn. Det har bara spelats 15 minuter och jag känner att den brickan får vänta till de sista 15. Klacken sjunger, trummorna trummas, även vid underläge med 0-1 håller de igång.
Halvleken blåses av och DJ drar igång med sina Scooter-låtar, stämningen är på topp, folk känns likgiltiga till halvtidsresultatet. Jag kollar runt och inser att jag aldrig sett en så blandad skara människor på en och samma plats förut. Grabbarna är alltid där oavsett arena men bland dem i klacken fanns det folk från olika delar av livet. Ett äldre par som såg ut som bohemer, hippies var min första tanke. En kille som måste ha hittat en tidsmaskin från 70-talets England, förmodligen gitarristen i något band. Tjejgänget som följde matchen noga, kidsen som var där för att klasskamraten var där, sällskapet som satt vid restaurangerna och inte ens kollade matchen. Tillsist den springande flickan som drog med sin mamma överallt via ett koppel och det skreks ”förlåt” från mammans håll vid varje kollision. Det var fint att se, den där sloganen började ta form i det verkliga livet också.
Sista 15, känner mig grundlurad. Restaurangerna stängde ner. Egentligen helt logiskt men inte från mitt content-perspektiv. Nu förstår jag hur Caesar kände sig under sina sista 15. Det finns inte en enda grillad korv på arenan som rymmer 11 tusen åskådare. Jag springer till kiosk efter kiosk och får landa i att en kokt med bröd är det sista som kommer att serveras på Studenternas.
Det blev bara en kokt korv med bra till slut.
Behöver ni en paragraf för en kokt med bröd? Den var riktigt god, bättre än de för 5kr. Den låg bland pepparkorn, kan ha varit placebo men det var godare!
Inte mycket kvar, underläge men klacken har trummat och hållit igång hela matchen! 0-3 i häcken, av Häcken. Jag smyger ut innan domaren har blåst av helt.
En arena med tio food trucks utanför kan inget annat än att toppa min nuvarande lista . Maten på plats, även om den uteblivna grillade korven lämnar djupa sår inom mig, var fantastisk. Pulled pork-mackan varm hade nog varit något jag beställt ute på restaurang.
Maten var dock inte det som lämnade störst avtryck. Det var en känsla, en helhet, en plats för alla och något som förmodligen byggts upp i flera år. Om man lyssnar på Välkommen Hem av Labyrint så lyder andra delen av refrängen: ”Tillbaks på våran gata najs att se er igen.” Jag kommer nog aldrig kalla Uppsala för mitt hem men jag kommer tillbaka och det kommer verkligen bli najs att se det igen.
