Nahuel Molina föddes den 6 april 1998 i orten Embalse i den argentinska provinsen Córdoba. Embalse är en liten ort med drygt 10 000 invånare, som ligger vid en artificiell sjö som skapades efter uppdämningen av Río Tercero. Därmed gavs orten det spanska namnet Embalse, som på svenska betyder just “vattenmagasin” eller “reservoar”.
Namnet Nahuel betyder “jaguar” eller “puma” på mapungdun, som är mapuchefolkets språk. I Argentina kallas han för El Galgo, som betyder “gråhunden” tack vare sin löpstyrka och löpkapacitet.
De tidiga åren
I Embalse hade Nahuel sin far som tränare. Enligt pappan själv tog han ofta med sig Nahuels ID-handling – då många föräldrar ifrågasatte om han inte var överårig – eftersom han var så pass överlägsen alla andra.
Som 11-åring flyttade han från reservoarorten där alla vänner och hela familjen bodde, för att testa vingarna i Barcelonas akademi som hade en filial i Buenos Aires. Väl i den argentinska huvudstaden och i Bar ça Luján sports project gjorde han ett namn för sig själv.
Två år senare fick han chansen att visa upp sig på riktigt. Den då 13-årige Nahuel valdes ut för att resa över Atlanten och till Spanien för att träna med La Masia – Barcelonas mytomspunna ungdomsakademi.
Tonåren i Boca Juniors
Det blev ingen permanent flytt till Katalonien, men istället plockades han upp av en av Sydamerikas stora bjässar – Boca Juniors. Det var i Xeneizes akademi som saker på allvar började hända för Molina. Han imponerade så pass mycket på huvudtränaren Rodolfo Arruabarrena att han flyttades upp till A-laget, och debuterade en dryg månad senare som 17-åring.
För Molinas del blev det bara en handfull matcher i Boca Juniors innan han lånades ut till Defensa y Justicia 2018. Säsongen efter lånades han istället ut till Rosario Central, innan han återvände till Boca 2020.
Flytten till Europa
Kort efter återkomsten till Boca Juniors meddelade klubben att Molina inte ingick i deras planer, och han lämnade på fri transfer till Udinese sommaren 2020. Det sägs att River Plate var mycket intresserad av Molina under denna tid, och att de väntade på att han skulle bli en fri agent, då Boca Juniors aldrig skulle acceptera ett bud från dem.
Det visade sig att River väntade för länge, och Udinese gled in från kanten och “snodde” Molina. Övergången till Udinese visade sig bli en succé, och han blev en viktig pusselbit i I Friulanis lagbygge.
Första säsongen i de svartvita blev det 29 framträdanden, 2 mål och 5 assist. Det var också under denna säsong som Lionel Scaloni fick upp ögonen för högerbacken. Det tog inte lång tid innan han beordrade sin assistent Walter Samuel att ta sig till Italien för att scouta Molina. Efter att den forne Romaspelaren besökte Udine, togs Molina ut till det argentinska landslagets trupp.
Framgångarna i La Selección
I landslaget har Molina glänst under många år, där den stora kronan på verket såklart var VM i Qatar där hans Argentina vann guld. Han spelade fram till ett mål mot Polen i gruppspelet, och nätade i kvartsfinalen mot Nederländerna efter en utomjordisk framspelning av Lionel Messi. 2021 och 2024 vann Molina även Copa América och 2022 vann han Finalissima mot Italien. Faktum är att VM 2026 är den första landslagsturneringen som Molina deltagit i och inte vunnit!
Hans goda insatser i klubb och landslag gjorde honom attraktiv för större klubbar, och i juli 2022 – ett halvår efter VM-triumfen – lämnade han Udinese och skrev på för Atlético Madrid.
Åren i Atletico Madrid
I Atléti har Molinas mycket framstående offensiva spel lovordats. På 181 matcher gjorde han 9 mål och 17 assist, vilket är ett högt poängsnitt för en ytterback. Dessutom sitter han inne på en riktig slägga till högerfot. Han har smällt in raketer mot både Getafe och Real Madrid, och vi kan förvänta oss några rökare även i Italien.
Bland Atléticos supportrar har de flesta frågetecknen riktats mot hans svajiga defensiva ingripanden och att han alldeles för ofta inte är alert nog i beslutsfattandet framför eget mål. Dessutom finns det en oro att han är lite för inkonsekvent i sina prestationer, med en hög högsta nivå men en ganska låg lägsta nivå.
Under VM-finalen för några veckor sedan skapade Molina negativa rubriker när han måttade ett slag mot en firande spanjor efter slutsignalen. Han och före detta Romaspelaren Leandro Paredes, tillsammans med assisterande tränaren Roberto Ayala, är nu under utredning av FIFA, för överfall och osportsligt beteende.
Mina tankar om Molina i Roma
Jag bettar min högra hand på att Molina kliver rakt in i startelvan som högerback, för att ersätta Zeki Celik som lämnade klubben i juli för att spela i Europa League. Man kan tycka att det är ett märkligt agerande av klubben att plocka in Molina, som är en utpräglad högerback. Roma har ju redan en mycket lovande högerback i Wesley, visst?
Förra säsongen visade Wesley att han är adaptiv och ytterst högkaratig även till vänster, vilket i mina ögon då gör att han lika gärna kan spela ute till vänster. Det är inte så att Wesley blir 30 procent sämre av att byta kant, och därför bör vi inte heller se det som ett problem att Roma har två mycket kompetenta högerbackar och ingen vänsterback, för det stämmer helt enkelt inte. Roma har två mycket kompetenta ytterbackar, som absolut är ett steg uppåt i kvalité jämfört med förra säsongen.
Molinas meritlista och rutin tror jag kommer hjälpa klubben mycket. Han har spelat två VM-finaler, två Copa América-finaler. Han har spelat flertalet slutspelsmatcher i Champions League, och spelat mot några av de bästa spelarna i världen. Förutom Dybala är det ingen i denna trupp som kommer i närheten av samma erfarenheter från stormatcher som Molina. En stundande Champions League-höst behöver en sådan spelare.
Benvenuto, El Galgo!
