Spain blev en pain för Sverige.
Ja, det var smärtsamt att bevittna denna match.
Sverige mot Barcelona… Nej, förlåt. Jag menar Sverige mot Spanien. Nio av Spaniens startspelare spelar i Barcelona.
Efter tio minuter hade Alexia Putellas redan visat klass med en perfekt slagen frispark. Jag kommer inte hymla: det var världsklass. Sjukt fin. Och kostsamt för Sverige.
När elvan släpptes i veckan kändes det nästan som att Peter fortfarande satt kvar som förbundskapten. Elvan var byggd på rutin, väntad och kunde räknas ut i sömnen. Med all sin rutin borde den göra det bättre mot Spanien. Inte vinna – det vore mycket begärt – men åtminstone spela snabbare. Det gick för långsamt. Man jagade boll, orkade inte riktigt, stressade ovanför mittplan – och när man väl var där fanns ingen växel kvar att lägga i. Individuella misstag blev avgörande.
Jag är besviken på spelare som inte kommer upp i nivå.
Rolfö såg inte riktigt ut som den spelare som har flera år i Barcelona bakom sig. Inget ont om Asllani, men spelet går inte lika snabbt längre. Filippa Angeldahl möter de flesta av spelarna i ligan – hade också svårt att synas på plan. Stina Blackstenius – bänken är din bästa vän i Arsenal, men i Sverige spelar du… eller är du på bänken?
Det blir tydligt varför Spanien är en världsmakt. När nästan hela laget spelar ihop dagligen blir det nästan omöjligt att stoppa deras samspel.
När inbytta Cláudia Pina bara behövde fem minuter på plan för att göra mål… ja, då svider det. Fem fucking minuter. Illestedt och Falk får ta på sig det målet.
3-0 i paus . Spanien lekte stundtals ut svenskorna i första halvlek. Nattsvart. Inte bara på himlen.
Total dominans och en mardrömsstart för Tony Gustavsson. Andra halvlek spelades mest av, även om Sverige lyfte sig något. Spanien gör ”bara” ett mål i andra – Pina igen. Klassiskt Pina-mål, och vilken pina det blev för Sverige. Ridå.
Och vi? Vi… ja, jag hoppas inte detta är definitionen av att ’vi gjorde i alla fall vårt bästa’.
I matchen på tisdag vill jag se mer mod.
Spanien vann. Spanien är ett fantastiskt fotbollslag och imponerar. Ballon d’Or-vinnaren Bonmati – så bolltrygg att hon knappt tittar på bollen.
Mic drop.
