Efter den så otroligt förlösande derbysegern mot AIK i den föregående omgången skulle Djurgården ställas inför en ny betydande utmaning då serieledande Sirius gästade 3 Arena. Sex poäng skiljde lagen åt, vilket innebar att Blåränderna var piskade att vinna för att inte falla efter betänkligt i tabellen, samtidigt som man å andra sidan hade möjlighet att tidigt nosa på topplaceringarna vid seger.
Första starten för “Mike”
Att Jacob Rinne startar mellan stolparna är mer eller mindre en självklarhet nuförtiden. Således var det inga ögonbryn som höjdes när målvakten ställde sig mellan stolparna under måndagskvällen. Framför sig var Rinne tänkt att ha samma backlinje som i derbysegern: Piotr Johansson och Max Larsson inledde på kanterna, med Miro Tenho och Mikael Marques som mittbackar. Snart inpå matchstart skulle dock Adam Ståhl visa sig ersätta Larsson på vänsterbacken. Den senare kunde trots vissa fysiska bekymmer vara kvar på bänken och var tillgänglig för inhopp, enligt Jani Honkavaara.
Startelvan innehöll trots det sena avbräcket få förändringar sett till det nämnda derbyt. Hampus Finndell och Matias Siltanen fick fortsatt förtroende på innermittfältet - precis som Jeppe Okkels på vänsterkanten och Kristian Lien som central anfallare. Den suveräna Bo Hegland återfanns även han i startelvan samtidigt som Patric Åslund, något förvånande kanske, förpassades till bänken. Istället var det Mikael Anderson som skulle få sin första allsvenska start för säsongen, efter den skada han ådrog sig under landslagssamlingen med Island.
Tidigt hemmamål - och domarirritation
Efter några inledande minuter där spelet böljade fram och tillbaka tog hemmalaget tydligt tag i taktpinnen. Djurgården hittade till rätt ytor och klarade samtidigt av att begränsa Sirius anfallsspel, vilket ledde till allt mer trafik mot bortamålet. Matchinledningen präglades också av domarinsatsen, vilket verkar vara en sorts trend under säsongen hittills. På ett nästan ofattbart sätt missade Victor Wolf och kollegorna när Mohamed Soumah stämplade Lien bakifrån efter mindre än tio minuter spelade. Den vårdslösa tacklingen renderade inte i något kort över huvud taget, även om det mycket väl hade kunnat bli rött. Irritationen var stor i blårandiga led på både plan och läktare, vilket hängde med under resten av matchen.
“Hur ska egentligen Anderson och Hegland fungera tillsammans?”, undrade många för några veckor sedan. Under måndagen fungerade de utmärkt, vilket inte minst skulle visa sig i den trettonde minuten. Hegland slog en hörna in centralt framför Siriusmålet. Bollen seglade förbi den första klungan och där stod just Anderson som böjde sig fram och nickade in 1-0 till Blåränderna - innan han firade passionerat med supportrarna.
Effektivt Sirius vände på en femöring
I mitten av den första halvleken sprang flera bortaspelare ihop, vilket gav Siltanen möjligheten att slå en lång djupledsboll på Okkels som sprang sig till ett friläge. Dansken tvingade fram en rejäl benparad från Sirius målvakt David Celic, men lyckades inte förvalta läget till ett mål. Djurgården hade även flera andra bra lägen och borde nog ha gjort minst ett mål till för att man verkligen kunnat hävda att man förvaltat det stora spelövertaget. Sirius hade egentligen ingenting under nästan en halvtimme, men snart skulle de blåsvarta visa varför man befinner sig i toppen av tabellen.
Med tio minuter kvar av halvleken tappade Marques bollen på egen planhalva, vilket föranledde en farlig Siriuskontring även om det inte ledde till något rent läge. Bara minuten därefter skulle gästerna dock kvittera när Melker Heier lobbade in en precis boll som Marcus Lindberg fick en fot på. Målet var ologiskt, men i ärlighetens namn väldigt snyggt. Känslan var att Djurgården helt enkelt inte hade lyckats kapitalisera på sin dominans, och att Sirius är ett giftigt lag i form. Just giftigheten, eller kalla det effektiviteten, hos Sirius skulle också visa sig igen snart efter kvitteringen. Uppsalalagets Isak Bjerkebo hittade in till Robbie Ure med en parallellpassning nära mål, efter att den tidigare sprungit igenom på Djurgårdens högersida.
Dubbla mål efter pausvilan
Vad som såg ut som en mycket bekväm matchbild, där allt som saknades var det där andra blårandiga målet, hade hastigt (och inte så lustigt) vänts till underläge i paus. Djurgården såg skärrade ut i slutet av den första halvleken och inför den andra fick Honkavaara nog anpassa instruktionerna till laget med kort varsel. Djurgården var också det lag som först tog sig till ett farligt läge då Tenho nickade med riktning mot målet efter en frispark. Snart därefter skulle också den viktiga, och tidiga, kvitteringen komma. Finndell hittade ut till Hegland som precis fick en fot på bollen som han i sin tur spelade in framför Siriusmålet. Där fanns Lien som pressade sig förbi sin försvarare och stötte in bollen till 2-2.
Djurgården hade inte samma spelövertag som i den första halvleken, men fortsatte att ta sig till farliga situationer i offensiv spelriktning. Sirius hade svårt att få till sina anfall, men när man kontrollerade bollen vid Djurgårdens tredjedel fyllde man på med många spelare. Så var också fallet när bortalagets Ure hade bollen tätt utanför Rinnes straffområde i den 57:e minuten. Skotten slog ett svepande inlägg mot den bakre delen av boxen, vilket en Siriusspelare släppte vidare till Neo Jönsson som återtog ledningen för bortalaget.
Låst läge och saknade trendbrott
Hemmalaget slog bort väldigt många fler bollar än vad man vant sig vid efter Sirius 3-2-mål, och kunde således inte etablera sitt spel på den offensiva tredjedelen av planen. Gästernas presspel började ge resultat och Djurgården, som redan hade använt två byten, såg inte ut att ha något tydligt svar på det. Blåränderna fick ofta bollen med ryggen mot mål, eller i tighta situationer då Sirius samtidigt tätat till sitt försvarsspel. Redan i den 74:e minuten skulle Djurgården använda sitt tredje och sista bytestillfälle då Joel Asoro och Leon Hien ersatte Okkels och Ståhl.
Dubbelbytet gav effekt på anfallsspelet, inte minst då Asoro kunde bryta mönster med sin irrationella spelstil när han tog sig förbi motståndarna på sin vänsterkant. Sirius pressades mycket oftare än tidigare och hemmalaget verkade närma sig allt farliga lägen. Samtidigt som Djurgården pressade på för en kvittering fick Sirius fler ytor att arbeta med. Bortalaget tog sig till en rad riktigt farliga lägen, där Rinne tvingades till svettiga räddningar efter varandra. Samtidigt lyste de där riktiga målsituationerna för Blåränderna fortfarande med sin frånvaro.
Moget och cyniskt Sirius höll ut
Sirius är ett mycket grisigare lag än vad man varit tidigare säsonger. Det ska inte tolkas som kritik. Snarare tvärtom (även om jag visserligen ogillar maskande överlag). Domare Wolf hade tappat greppet om matchen redan i början av den första halvleken, och båda lagen visade tydlig irritation mot varandra - vilket också intensifierades mot slutet av matchen. Djurgården tryckte upp laget, men lyckades inte alls få till forceringen.
Matchen slutade i moll för Blåränderna, trots en inledning där man visade varför så många imponerats av lagets offensiva spel hittills under säsongen. I ärlighetens namn var man aldrig riktigt nära att kvittera efter Sirius 3-2-mål. Gång efter gång har man visat att lagets toppar är höga, kanske högst i Allsvenskan hittills. Samtidigt har plumparna mot Elfsborg, MFF och nu Sirius visat att Djurgården har en bit kvar innan man på allvar kan utmana om guldet.
