Generella tankar kring Rumänien-matchen
Om jag skulle summera matchen i fredags med ett ord skulle det nog vara – okej.
Långt ifrån perfekt. Fortfarande en del att slipa på. Men det känns faktiskt lite skönt att vi kan ta en sådan här typ av seger också. Alla segrar kommer inte att vara så glansiga som playoffmatcherna eller VM-premiären. Det är sådana här segrar som behövs för att man ska ta sig till ett mästerskap.
Jag tippade inför matchen att det skulle bli oavgjort, likt när vi inledde VM-kvalet mot Slovenien. Men den här gången höll vi hela matchen.
Vi började bra och energifullt. Sakta kom Rumänien in i matchen med några farliga chanser innan Isak inledde målskyttet efter en fin passning av Ayari. Dock var det ett ganska tamt och stillastående rumänskt försvar.
Det kändes nästan lite symboliskt för hela matchen. Det var ganska mycket misstag från båda lagen. Svaga passningar. Luckor i mittfältet. Mycket slarv. Vid Rumäniens mål var det den här gången slarv från vårt försvar, även om det framför allt var en fin prestation av Dennis Man.
Men vi var ändå det bättre laget.
Gyökeres gjorde ett riktigt måltjuvsmål. Bokstavligen den här gången, då det nog egentligen var ett självmål. Men, men. Nu räknades det. Kul för honom.
Resten av matchen var ganska kontrollerad från Blågults sida. Vi mötte ett svagt motstånd. Men vi gjorde jobbet.
Det var det som var viktigast.
Alla dessa skador
Inte en.
Inte två.
Tre skador har drabbat laget.
Först under själva matchen när Emil Holm bars ut på bår. Tragiskt såklart. Speciellt då han missade VM just på grund av en skada.
Under söndagen meddelades det sedan att Alexander Isak och Hjalmar Ekdal också är borta. Isak haltade redan under Rumänien-matchen. Sedan spelade han vidare och det verkade på honom i efterintervjun som att allt var lugnt.
Men tydligen inte.
Isak, som har varit skadedrabbad under stora delar av sin karriär. Som missade hela VM-kvalet.
Nu är han borta igen.
Typiskt.
Ekdal också borta. Jag vet i skrivande stund inte varför. Men likväl tråkigt. Försvaret var redan vår svagaste lagdel. Vi behövde inte ännu ett bortfall.
Men nu är det som det är.
Jag antar att Svensson kommer att gå in för Holm, att Nygren ersätter Isak och att mittförsvaret ser ungefär likadant ut. Frågan blir hur det kommer att förändra våra förutsättningar att klå polackerna.
Ett obalanserat mittfält kan bli vårt fall
Nej, allt var inte perfekt.
Det märktes även mot ett svagt Rumänien.
För då och då hittade de luckor i vårt mittfält och kunde till synes enkelt spela sig igenom. De skapade några farliga chanser och ett mål. Det är för mycket. Ofta var det slarv som skapade deras lägen.
Men det är egentligen inte att vi förlorar bollen som är det värsta. För det händer.
Det är luckorna i mittfältet som jag är mest rädd för. Det var som att Rumänien, när de väl försökte, kunde komma väldigt långt in på vår planhalva.
Jag var faktiskt ganska förvånad när jag fick se startelvan. Ayari och Bergvall tillsammans på de centrala mittfältspositionerna.
Det kändes väldigt offensivt.
Jag gillar både Ayari och Bergvall. Ayari kanske till och med var bäst på plan. Aktiv både offensivt och defensivt. Men även Bergvall gjorde det bra. Hade något fint genombrott i slutet av matchen.
Så det kanske verkar lite motsägelsefullt att klaga på mittfältet.
Men det kändes obalanserat.
Speciellt utan boll.
Att täcka ytor är väl något som jag tycker att båda spelarna fortfarande kan bli bättre på.
Därför tycker jag att vi ska få in en lite mer defensiv spelare.
Kanske Karlström.
Kanske ge Larsson en chans.
Oavsett så tror jag att Polen kommer att bli tuffare. Vi kommer att behöva vara mer kompakta. Vi vann berg- och dalbanan som var playoffmatchen. Den hade lika gärna kunnat sluta i förlust.
I dag är det inte säkert att vi har turen på vår sida.
Därför tycker jag att vi måste spela säkrare och inte släppa till lika enkelt som vi gjorde mot Rumänien.
Motståndarkollen
Skulle ljuga om jag sa att jag såg varenda sekund av Polen–Bosnien.
För det gjorde jag inte.
Jag hade fokus på en annan match.
Men efter vad jag kan utläsa av höjdpunkterna så hade Zlomislić mycket att göra i det bosniska målet. I synnerhet i den andra halvleken.
Skott efter skott.
Någon skribent på BosniskaFans – om det nu finns – kanske också sitter och klagar på att sitt landslag släppte alldeles för stora luckor för polackerna att löpa i.
Samtidigt går det väl att klaga på polackerna som var ineffektiva. För matchen slutade mållös.
Jag vet inte riktigt vad anledningen var till att hemmalaget inte fick in den.
Är det Lewandowski som börjar bli för gammal?
Ett lag som bygger för mycket på en spelare som inte längre är på sin topp?
Eller handlar det bara om oflyt?
Den som lever får väl veta. Hur som helst ska vi inte underskatta det polska laget .
Vad blir viktigast för en ny seger?
Jag har redan beskrivit det.
Vi måste vara noggrannare. Försiktigare. Mer kompakta.
För Polen kommer att utnyttja våra misstag på ett annat sätt än vad Rumänien lyckades med. De har fortfarande Lewandowski.
Han är inte den han har varit.
Men han är fortfarande Lewandowski.
Zieliński såg inte heller helt ofarlig ut efter vad jag kunde utläsa.
Utan Isak gäller det att Gyökeres steppar upp.
Säsongen har inte varit helt vad han hade hoppats på.
Inte helt hans fel. Men ändå – sånt tär på självförtroendet.
Jag sa inför Rumänien att det skulle bli oavgjort och då hade jag fel. Nu hoppas jag att jag har fel igen.
Men jag tror på ett kryss. 1–1 är mitt tips.
Lite pessimistiskt kanske. Men det är sådan jag är.
Man får nästan alltid fel när man tippar. Det hoppas jag som sagt att jag har även den här gången.
Vad tror ni att det slutar ikväll? Kommentera nedan.
