När Grisha Prömel återvände till Stuttgart efter 20 års frånvaro, så slöt sig en cirkel. Det var ett rop av glädje och urkraft som kom från hans och hans familjs bröst. Familjen Prömel från Esslingen sydost om Stuttgart är sedan generationer stora fans av just VfB Stuttgart, men på grund av olika val i livet och kvalitet så har inte vägarna Prömel och VfB mötts förrän sommaren 2026.
Staden Esslingen, där fotbollsspelaren Grischa Prömel växte upp, lyckades mirakulöst nog undgå att bombas under andra världskriget. Tack vare det är den i dag en av Tysklands bäst bevarade och mest förtrollande historiska skatter. Här glider korsvirkeshus längs med kullerstensgatorna ned mot Neckar och blandas upp med välfungerande industrier. Längs salutorget Hafenmarkt står en sammanhängande rad av korsvirkeshus från tidigt 1300-tal – de äldsta i sitt slag i hela landet. De bär stolta fasader i djuprött, gult och ockra och längs floden uppstår en venetiansk ådra av små kanaler. Känns idylliskt för en ung Grisha att växa upp i och här startade han sin karriär. I skollaget och lokala Esslingen.
Det blev dock inte VfB Stuttgart som blev hans ungdomslag utan han hamnade i "die Blauen", dvs Kickers. Han tillhörde inte de allra tidigaste supertalangerna som dammsögs upp av VfB i 8–10-årsåldern, utan utvecklades i stället till något annat. Med fysik och styrka var han fyra år hos Kickers (2009–2013). Kickers har en väl ansedd ungdomsverksamhet, så detta var nog mycket till godo för honom när han sedan tog nästa steg. Trots att laget som helhet hade det tufft i U19, var ändå den 18-årige Prömel en av lagets absoluta stöttepelare på mittfältet. Hans enorma löpkapacitet, tuffhet i närkamperna och taktiska mognad lyste igenom och Hoffenheim på stark framväxt visade intresse. Hoffenheim satsade enormt på ungdomsverksamheten under Dietmar Hopp och med en ung Julian Nagelsmann, så formades en ungdomssatsning som gav resultat. För Prömel erbjöd Hoffenheim en sportslig nivå som Kickers helt enkelt inte kunde matcha. Steget visade sig också vara helt rätt: direkt under sin debutsäsong (2013/2014) i Hoffenheims U19-lag blev han en nyckelspelare och ledde laget till att bli tyska U19-mästare efter en finalvinst mot Hannover 96. Ett intressant lag detta Hoffenheim 2013/2014 med Marwin Schwäbe i mål(Prömel nätade på honom senast), Nadiem Amiri tillsammans med Prömel centralt, Baris Atik i Magdeburg, Benedikt Gimber med många säsonger i Heidenheim och så Nicolas Sessa- som idag finns i VfB II.
Tyvärr var steget för stort för Prömel i Hoffenheim och han sökte sig vidare. Han stannade i Baden och som VfB-are i grunden, så måste det ha smärtat att lämna för Karlsruher SC, men så blev det. I Karlsruhe fick Prömel det han sökte: speltid och förtroende. Han klev direkt in i seniorfotbollen och gjorde över 40 matcher i andradivisionen. Det var under sin tid här som han drog till sig det tyska U21-landslagets uppmärksamhet och blev uttagen till den beryktade OS-truppen i Rio 2016, där han tillsammans med bröderna Bender, Niklas Süle, Serge Gnabry och Julian Brandt spelade hem ett silver till Tyskland. När Karlsruhe flyttades ned till tredjeligan 2017 valde han dock att flytta vidare.
Mot Berlin och Union Berlin. Detta kom att bli hans absoluta genombrott på den stora scenen. Han var en av de pådrivande och styrande bakom klubbens historiska uppflyttning till Bundesliga 2019. I högstaligan växte han sedan fram till en fruktad och pålitlig box-till-box-mittfältare, känd för sina sena djupledslöpningar och sin uppoffrande spelstil. Men hemlängtan blev för stor och han anslöt igen till Hoffenheim på en fri övergång. Nu kom han inte tillbaka som en oprövad junior, utan som en etablerad Bundesligastjärna och ledarfigur. Han tog en självklar startplats på mittfältet, men fick tiden i Hoffenheim kantad av två skador som kortade ned antalat matcher. Trots det växte hans rykte och karaktär stadigt och när VfB slutligen ropade.. ja då slöt sig cirkeln. Pojken som en gång lämnade Baden-Württemberg återvände som en ledargestalt, redo att springa och kämpa för laget han hållit på sedan ung grabb. När han nu återvänder till Hoffenheim för han det som VfB-are till själ, hjärta och klubb. Den röda bröstringen förenar allt han har haft med sig sedan ung grabb i Esslingen, men trots detta har han Hoffenheim så mycket att tacka för och det kommer nog märkas både före och under matchen.
