År av bedrövelser och lidanden. Ett stort manfall under sommaren då många bärande spelare lämnat och där jag inför säsongen lovat att springa ett maraton om vi går upp. Nu börjar jag bli orolig på riktigt att det kommer behöva infrias. Jag såg verkligen inte den har framfarten komma efter tre raka mittenplaceringar där vi aldrig varit nära toppstriden, något som återkommande vara ett uttalat mål.
Under sommaren sålde vi spelare för närmare €30M där stortalangen Eichhorn lämnade för Leverkusen, en av Zweites bästa offensiva spelare Reese, vår lagkapten, som flertalet gånger hamrat ut att Hertha var hans hem och så sent som i våras var hans viktigaste uppdrag att spela upp oss till Bundesliga. Han lämnade för VfL Wolfsburg och gjort sig till paria i huvudstaden. Trion Tjark Ernst, Michaël Cuisance och Marten Winkler lämnade för toppklubbar i andra länder.
Vad gör en klubb i andraligan med närmare €30M? Vi hade inte råd att värva ändå. Köpte i och för sig den danske vänsterbacken Mads Pedersen från Augsburg för €150k sedan har vi lånat in tre spelare bland annat Gustaf Nilsson. Vi hade inte råd med något annat eftersom vår ekonomi är så erbarmligt katastrofal. Med detta gick vi in i säsongen, framtidstron fanns inte hos mig, jag hade gett upp på förhand. Allt handlade om att överleva som förening, allt annat var underordnat.
Efter fem omgångar kan vi blicka ner på de övriga sjutton lagen. Vi är överst i tabellen, utan poängtapp. Fem matcher – fem segrar. 15-6 i målskillnad. Lägg till avancemang i cupen där vi dessutom i andra omgången lottats mot fjärdedivisionslaget SSV Jeddeloh II. Allt annat än seger där är ett fiasko. Men hur kan det komma sig att vi efter år av återkommande haverier nu spelar en fotboll som ingen trodde att vi var kapabla till?
Eftersom många bärande spelare lämnat har nya hierarkier bildats och det har laget uppenbart mått väldigt bra av. Kroaten Josip Brekalo kom i vintras och glänste direkt, nu är han vår nya lagkapten. Han har fått en nystart i karriären med fyra mål och två assist.
Giftet i omklädningsrummet är borta och det giftet stavas till Fabian Reese. Även om han har varit oerhört bra och bidragit till mycket på planen så verkar det ha kostat i lagsammanhållning de senaste säsongerna. Av det jag har sett under inledningen av säsongen så spelar vi med mer intensitet, men spelarna utstrålar något annat och agerar som en enhet. Det återstår fortfarande 29 matcher, men starten har varit så pass lovande och spelet sett så bra ut att jag undrar vilket lag som ens ska kunna hota oss? Nürnberg har även de imponerat och det vore bra för tysk fotboll om de följer med oss upp till Bundesliga.
Vi mötte nedflyttade Heidenheim, som ligger trea i skrivande stund, de körde vi över med 4-1 i vår hemmapremiär och ska de vara de ett topp tre lag så undrar jag hur dåliga de andra är.
Fotbollslivet leker i de blåvita delarna av Berlin just nu och jag som brukar beskriva mig själv som realist tror på riktigt att detta kan bära hela vägen den här säsongen.
HA HO HE
