AIK presenterade under onsdagen sin ekonomiska delårsrapport för januari-mars 2026 (Q1). Att resultatet inte var särskilt positivt har nog de flesta förstått.
Här är svaren för några av de viktigaste frågorna:
Hur viktigt var aktieägartillskottet och hur illa är AIK:s ekonomi?
Den 31:a mars 2026 valde AIK att genomföra ett aktieägartillskott på 16 miljoner kronor från AIK FF. Man tillsköt inga medel utan valde att kvitta en fordran på 16 miljoner kronor. Det är främst en redovisningsteknisk detalj så att böckerna ska se lite bättre ut. Men icke desto mindre är det pengar som kommer att behöva betalas tillbaka.
Aktieägartillskottet innebär i praktiken att AIK:s egna kapital är 16 miljoner högre – det vill säga drygt 23 miljoner kronor. En dålig siffra. Utan tillskottet hade det egna kapitalet varit 7,5 miljoner kronor. En hisnande dålig siffra. Att man även har behövt ta lån på 22 miljoner kronor under perioden är oroväckande.
Det kanske viktigaste nyckeltalet för svenska fotbollsföreningar är transfernettot. Det är ett mått på hur bra en förening säljer spelare i förhållande till hur mycket man köper spelare för. För många svenska fotbollsföreningar är transfernettot det främsta sättet att skapa stora intäkter och täcka driftskostnaderna. Det påverkar rörelseresultatet, som i sin tur påverkar fotbollsfansens favoritmått, eget kapital.
VD Fredrik Söderberg har varit tydlig med att en stor anledning till det låga rörelseresultatet för Q1 är att man valde att inte sälja spelare. Man sålde Filip Benkovic , men utöver det har man enligt egen utsago tackat nej till flera bud på spelare. Av anledning att man inte varit nöjd med summorna.
Man räknar nog väldigt kallt med att sälja framför allt Zadok Yohanna för en rekordsumma i sommar. En spelare som har haft ett historiskt genombrott. AIKs sportsliga och framför allt ekonomiska guldkalv. Ett välkommet tillskott, då inte ens de mest optimistiska AIK-ekonomerna hade estimerat det potentiella transfervärdet i sina kalkyler i vintras.
Hur ska AIK minska kostnaderna?
AIK behöver i första hand minska personalkostnaderna, i form av spelarlöner vilket man lyckats med. Det har sjunkit från 36,4 till 32,4 miljoner kronor. Detta beror främst på att man har avslutat kontrakt med spelare med höga löner, exempelvis John Guidetti och Anton Salétros .
Fredrik Söderberg har återkommande pratat om ett kostnadsbesparingsprogram för driften. Driften innebär i det här fallet rörelsekostnader, där AIK har minskat kostnaderna från 65,4 miljoner kronor till 60,5 miljoner kronor. En trend som behöver fortsätta.
Vilka räknar man med kan säljas? Vad kan det inbringa?
Nu till det roliga. Det som är tanken ska rädda AIKs ekonomiska situation. AIKs nödvändiga satsning på unga spelare har genom Zadok Yohanna burit frukt snabbare än vad man kunde ana.
De spelare som i första hand är säljbara under kommande transferfönster är Zadok Yohanna , Kevin Filling och Stanley Wilson . Att dessa tre ackumulerat landar på transfersumma på 200 miljoner kronor är i dagsläget ingen vild gissning. Det bör inbringa klubben någonstans mellan 100-150 miljoner kronor vilket hade varit helt vitalt för AIK.
Det hade inneburit ett transfernetto på cirka 100 miljoner kronor för nästa kvartal jämfört med 2,8 miljoner kronor för Q1. Något som sedan visar sig på rörelseresultatet och det egna kapitalet.
Här är det otroligt viktigt att AIK är kloka och inte svävar iväg like it was 2023. Man ska fortsätta på samma strategi, betala av de dyraste lånen och värva smart. AIK har nu en chans att bygga en ekonomisk och sportslig grund – låt oss inte rasera den återigen.
