Superettan-Summering: Omgång 9

Det finns något väldigt charmigt i hur Superettan hela tiden lyckas dra ner stora namn i samma kaos som alla andra. Lag som IFK Värnamo känns fortfarande långt ifrån färdiga. Helsingborg pendlar lite mellan hopp och frustration från vecka till vecka. Samtidigt fortsätter lag som som Falkenberg, Varberg och Oddevold att ta poäng utan att göra särskilt mycket väsen ifrån sig. Det känns inte längre som om att någon väntar på att “de stora klubbarna” ska ta över.

Jolina Pettersson Götegård

Detta stack ut:

Falkenberg med Värnamo som lillebror

Det small till ganska ordentligt mellan Falkenberg och IFK Värnamo och egentligen tycker jag man kunde känna redan i första halvlek vem som skulle gå av planen med tre nya in på kontot.

Falkenberg enligt mig, spelade över huvudet på ett Värnamo som såg ut att tappa både struktur och självförtroende ju längre matchen gick. Det var absolut ingen utklassning från Falkenbergs håll. Jag tyckte mer att Falkenberg agerade trygg storebror till sin väldigt känslostyrda lillebror Värnamo.

Det var ganska uppenbart vem som hade tydligast spelbild och vem som också följde den, om man säger så. Den lilla kollapsen säger ganska mycket om statusen på Värnamo.

För medan Falkenberg känns som ett lag som växer av medgång känns Värnamo just nu snarare som ett lag som börjar tvivla på sig själva så fort någonting går emot dem.

Nordic United fortsätter att göra hela serien obekväm

Laget som i mars placerades i botten fortsätter att vinna matcher och ligger fortfarande kvar i toppen efter nio omgångar.

Och ärligt talat så känns det inte alls särskilt slumpmässigt.

Nordic United spelar med ett lugn och ett självförtroende som flera av seriens betydligt större klubbar fortfarande saknar. Medan andra lag verkar spela med tyngden av publik, historia och förväntningar springer Nordic runt som att de inte riktigt bryr sig om hierarkierna i serien.

Ibland lönar det sig att vara underdogs.

Kanske alltid?

Omgångens topp:

Norrby IF

Det är lätt att glömma bort Norrby lite i årets Superetta. Det pratas ju absolut mer om klubbar som Norrköping, Helsingborg och Värnamo samtidigt som Norrby kommer och tar poäng, igen.

2–1 mot Ljungskile kanske inte skapade några större rubriker, men det var en viktig seger för ett lag som inför säsongen tippades få kämpa i den absoluta botten hela året.

Det finns något ganska typiskt Superettan över Norrby just nu: Inte suuuper glammiga, men jobbiga att möta.

Omgångens flopp

Giffarna (!!!)

Visst, förlusten borta mot Varberg var kanske inget katastrofresultat i sig. Det var ganska väntat. Problemet är snarare hur det ser ut över tid. Efter nio omgångar har Sundsvall gjort minst mål i serien och offensiven känns fortfarande väldigt idéfattig.

För tränarbytet efter mardrömsstarten skulle ju på något sätt skapa ny energi och bryta känslan av att laget stod och stampade. Men även om segern mot Landskrona gav lite andrum känns det nu nästan mer som ett undantag än ett faktiskt trendbrott.

Mot Varberg blev det tydligt igen: svårt att skapa tryck, svårt att etablera spel och väldigt mycket som bygger på individuella initiativ. Med ett osammanhängande anfall blir det ju svårt att göra mål, så är det bara.

Det farliga för Sundsvall är också att serien redan börjar dra iväg lite. För även om tabellen fortfarande är pendlande så känns det som att flera lag ovanför åtminstone har någonting tydligt att luta sig mot.

Hur ska man börja använda frustrationen som bränsle?

Omgångens supportrar

Örebro SK

Otroligt är det med klubbar vars supporterkultur överlever resultaten. Det gör väl alla egentligen, överlever, men som liksom lever vidare.

För sportsligt har det varit ganska tufft för Örebro under en längre period nu. Ändå känns Behrn Arena fortfarande väldigt levande på ett sätt. Frustrationen hörs, kraven märks och engagemanget försvinner inte bara för att tabellen ser lite smått halvtrist ut.

För det hade varit väldigt enkelt att bara bli likgiltig i en sådan här sits. Men istället känns det nästan som att supportarna vägrar acceptera att klubben hör hemma i ett anonymt mittenskikt.

Det finns fortfarande en liten allsvensk självbild där någonstans.

Och även om resultaten ännu inte matchar den känslan så tycker jag att det är svårt att inte imponeras av hur mycket energi och förväntningar som fortfarande omger klubben, och som kommer från supportrarna.

Helgens hetaste match:

Falkenbergs FF – IK Oddevold

Det här känns nästan som omgångens mest “superettaniga” match på det absolut roligaste sättet.

Två lag som kanske inte hade flest rubriker inför säsongen men som nu plötsligt ligger i toppen tack vare någonting många andra lag fortfarande saknar: stabilitet. Och trygghet? Falkenberg kommer in med tre segrar på sina fyra senaste matcher och gjorde ju dessutom fyra mål mot IFK Värnamo senast. Samtidigt fortsätter Oddevold att plocka poäng nästan varje vecka och har bara förlorat en av sina fem senaste matcher.

Det är också spännande att titta på hur olika lagen ser ut trots att båda lyckas vinna matcher.

Falkenberg känns väldigt direkta. När de får momentum går det fort och laget spelar med ett självförtroende och skippar den onödiga stressen. 3–1 mot Värnamo var ett ganska bra exempel på det.

Oddevold däremot känns lite mer metodiska. Inte lika explosiva kanske, men väldigt trygga i sitt sätt att spela och med en stark offensiv med kraft framåt. Laget har dessutom gjort tolv mål på sina sex senaste matcher, vilket jag tror gör ganska mycket för självförtroendet där just nu.

Och kanske är det just därför den här matchen känns så oväntat viktig också.

För vinnaren kommer nog börja betraktas som ett faktiskt topplag på riktigt och inte bara som en positiv överraskning.

Det ska bli spännande att se hur båda lagen kommer att ta sig an den här matchen.