Man kan tycka att 1-1 mot Atletico Madrid på hemmaplan i Champions League är ett bra resultat. Förvisso är det så, men då spanjorerna spelar med en man mindre i nästan en halvtimme, så borde VfB ha avgjort. Resultatet är naturligtvis helt i sin ordning och sju poäng på tre matcher i Champions League är en bra utdelning men man hamnar ändå i en diskussion att Vfb Stuttgart har en låsning i sitt spel. Låsningen sitter inte bara på ett ställe utan på flera ställen. Jag skall försöka bryta ned dem så gott det går.
- Kaptensfrågan Inför säsongen fick Hoeness den spelare han ville ha tll sitt mittfält. Grisha Prömel kom hem till Stuttgart och gavs direkt en ledande position i laget som vicekapten. Fjolårets kapten Atakan Karazor blev av med bindeln, trots en stark ledarpersonlighet och bindeln gavs till Deniz Undav. Det har diskuterats flitigt om orsaker, men en av de stora var naturligtvis att Hoeness inte såg "Ata" som startspelare i årets VfB, ville lyfta upp Prömel som stark figur och ge Deniz Undav en klar roll som ledare i laget. När nu tre månader har gått av säsongen, så kan man undra om det valet var rätt. Undavs position som som kapten har blivit en klar låsning. Han är inte den ledartyp som kan driva på laget och då han själv har stora problem med sitt målskytte så blir det en tankeverksamhet som blir personlig och inte för laget. När det sedan har visat sig att Prömels positioin centralt inte heller har varit helt lyckad och Karazor ändå har gått in centralt och pekat ut vägen och tagit tag i spelet så uppstår osäkerheter och frågetecken om hur ansvaret ändå är.
- Det centrala mittfältet Här har kanske den största frågan varit. När Hoeness värvade in Prömel så fick han ett riktigt starkt centraltmittfält med Stiller/Prömel. Tanken var att de skulle styra spelet, vinna bollar, lägga upp det offensiva spelet och tillse att anfallet fick en beskärd del av bollar för att avsluta med. Problemet som uppstått är att framför allt Prömels arbetskapacitet är så stor och han rör sig över så stora ytor att det rivs upp hål centralt och avståndet till försvaret blir för stort, när både Stiller och Prömel har liknande spelstil. Båda två är klassiska box-to-box-midfielders som rör sig över en stor central mittfältsyta med förkärlek för den offensiva delen. Detta innebär att försvaret ibland blir av med en säkerhet. När Karazor spelar så finns den säkerhet. Man har alltid kritiserat turktysken för att han inte skapar mycket och är rätrt ofarlig som central mittfältare, men hans styrka ligger i hans placeringstrygghet och säkerhet med passningar framför försvarsspelet. När VfB möter offensivt inriktade lag som äger mycket boll och det blir mycket tuffa mittfältsdueller, så kan en Prömel och Stiller mycket väl funka bra, men blir det omställningar så är de oftast för långt fram.
- Straffområdet Det är rätt märkligt att ett lag med tre så grundläggande starka straffområdesspelare som Undav, Demirovic och Pejcinovic skapar så lite riktiga målchanser. Statistiken som kallas xG(dvs expected Goals) är brutal när det gäller dessa spelare och man kan undra hur det kommer sig. VfBs mål i ligan och även till stor del i cuperna kommer av individuella situationer. Leweling mot Atletico Madrid är ett typexempel. Det är få mål som komer av inspel i boxen eller kombinationsspel. Mycket tror jag kommer av att Undav i mångt och mycket spelas mer som en släpande forward i dagsläget. En forward som skall möta boll och fördela bollen. Problemet då är att det blir rätt tomt i straffområdet då få spelare fyller på. Det är få spelare som kommer med fart in i boxen, det är få spelare som överhuvudtaget finns i boxen när bollarna kommer och därtill lider man av att det alltsom oftast stannas upp- man förlorar farten, momentum och det samlas upp, man foikuserar på en säker passning istället för att använda fart, utnyttja spelare som Demirovic eller Pejcinovic som är rena straffområdesspelare.
Sebastian Hoeness har en del huvudbry. Till helgen väntar Borussia Mönchengladbach på MHPArena. Då måste detta ovanstående ges några nycklar.
