Denna udda tisdag kastar jag en lyktans sken på ungdomen. De unga vildarna är som alltid ett begrepp som formats i Schwaben och som växte fram starkt under början av 2000-talet. Frasen har en lokal prägel. I sydvästra Tyskland (delstaten Baden-Württemberg där Stuttgart ligger) använde den enormt populära radiokanalen SWR3 under lång tid sloganen "Der wilde Süden" (Den vilda södern). När Stuttgart plötsligt ställde upp med ett ungt, orädda lag fullt av energi var steget inte långt för journalisterna att göra en ordvits av radiosloganen och döpa om tonåringarna till "Die Jungen Wilden". En stor del av orsaken var bristen på pengar som nödgade den hårda hunden Felix Magath och Ralf Rangnick att forma en idé som innebar att man långsamt lyfte fram unga spelare. Begreppet "de unga vildarna" blev vida känt. Det var Kuranyi, HIldebrand, Hinkel, Hleb och inlånad Phillip Lahm. Dessa killar hade en genomsnittsålder på under 25 år. De spelade en respektlös, intensiv och virvlande anfallsfotboll. Istället för att slåss i botten flög de fram genom tabellen och lyckades sensationellt sluta på en andraplats i Bundesliga 2003, före bland annat Borussia Dortmund, och kvalificerade sig för Champions League. När detta unga gäng hösten 2003 dessutom gick ut och besegrade självaste Manchester United med 2–1 i Champions League var begreppet "Die Jungen Wilden" för evigt cementerat i den tyska fotbollshistorien. Det blev klubbens officiella varumärke och en symbol för att ungdom kan skaka miljardbyggen. Några år senare vann VfB ligan med nästa generations vildar- Gomez,Khedira, Tasci, Gentner - som alla var fostrade i VfBs mylla och träningsanläggnngar.
Men sedan?
Efter 2007 har vi sett spelare som Ulreich, Werner och Antonio Rüdiger(jo han var i VfB och utbildades) varit i laget och sedan glida vidare. Gentner var iväg och kom tillbaka. Didavi likaså. Sedan fanns det en hög som utbildades i VfB och som försvann till andra klubbar- Leno, Kimmich, Kolasinac, Gnabry, Vlachodimos med flera. Den senaste spelaren från ungdomslaget att bryta sig in i A-laget var Timo Baumgartl, som gjorde över 100 matcher för klubben innan han flyttade. Men det är nästan tio år sedan.
Krasst kan man säga att av "det unga vilda södra Tyskland" återstår ingenting. I dagens trupp är det endast Dennis Seimen, som är utbildad i klubben och han har fortfarande inte gjort avtryck. Hoeness har varit extremt hård i sitt sätt att se på ungdomssatsningen och givit väldigt få ungdomar speltid i klubben. Yannik Spalt har i år tagit steget och det är ett stort steg framåt. han kom från Österrike som 15-åring och har långsamt tagit sig upp till minuter i A-laget.
Så vad har hänt?
En gång i tiden var Stuttgart klubben som vågade när andra köpte färdigt. Akademin var inte bara en ungdomsverksamhet; den var stadens identitet, en röd tråd av mod och lokalpatriotism som sträckte sig från knattelagen hela vägen upp till A-lagets omklädningsrum. Idag har den röda tråden brustit, förstörd av sin egen framgång. Under Sebastian Hoeneß har VfB Stuttgart upplevt en sportslig renässans. Laget spelar en modern, snabb fotboll som har lyft dem till Bundesligas absoluta toppskikt. Detta har dock skapat ett glapp ekonomiskt och sportsligt. Där en 19-årig talang förr kunde kastas in i startelvan för att släcka bränder i ett krisande bottenlag, möts dagens juniorer av en mur av internationella stjärnor. Kraven i Hoeneß taktiska pussel är så uppskruvade, och marginalerna i striden om miljonerna i Champions League så små, att det inte längre finns tid att vara tålmodig. Den ungdomliga entusiasm som förr var Stuttgarts främsta vapen har i stället blivit en riskfaktor som tränarstaben inte har råd med.
A-lagets framgångar har höjt kraven enormt och risken för misstag finns inte. VfB har naturligtvis stark koll på sin ungdomsverksamhet i det s.k "NachwuchsLeistungsZentrum(NLZ) som är framtaget, men trots att VfBs U17/U19 är bland de bästa i landet, så finns en uttalad klyfta mellan att dominera i juniorserierna och att klara av tempot och fysiken i Hoeneß spelsystem i Bundesliga. Hoeneß själv har jämfört situationen med RB Leipzig, där enorma investeringar gjordes i akademin, men där A-lagets nivå till slut drog ifrån ungdomslagen så snabbt att de egna talangerna inte hann med.
Resultatet är en akademi som producerar spelare för andra, inte för sig själva. Talangerna står i korridoren på klubbkontoret med färska proffskontrakt i handen, bara för att i nästa sekund tilldelas en flygbiljett. De skickas iväg på lån till andradivisionen. De tvingas söka sin fotbollsfostran i exil, eftersom det är ohyggligt svårt att komma igenom den mur som byggts. Det är tragiskt kan jag tycka. Man har under de senaste tjugo åren byggt laget kring en myt att VfB skall serveras spelare underifrån när det de senaste tio åren knappt kommit fram en spelare som tagit plats.
Romantiken om de unga vildarna är som bortblåst
Hur försöker VfB komma åt detta?
Efter långa studier internationellt och att samtidigt ha sett en del talanger försvinna till andra klubbar har man tagit fram tre stycken strategiska pelare, kring vilka man bygger sin framtida framgångssaga i syfte att ge talanger en känsla för att det faktiskt finns en plan för deras utveckling och en möjlighet att närnma sig A-laget.
- Den internationella låne- och satellitmodellen : Istället för att låta unga spelare stagnera på bänken eller i Regionalliga (fjärdedivisionen) har Stuttgart organiserat ett nätverk av internationella partnerklubbar. Med detta vill man strategiskt placera spelare i miljöer där de garanteras A-lagsfotboll på hög nivå, men under Stuttgarts vakande öga. Det är därför talanger som Hellstern,Tsigkas, Catovic, Darwich, Ulrich) skickas till klubbar som Barcelonas B-lag eller holländska och schweiziska ligorna för att härdas fysiskt. I vissa fall även andra Bundesligalag(som i Darwichs och Ulrichs fall)
- Tidig professionalisering på "VfB Campus": Genom sitt NLZ, beläget vägg i vägg med herrlagets faciliteter, har klubben integrerat fysiologer, dietister och dataanalytiker i ett mycket tidigare skede än förr. Spelarna utbildas i Hoeneß spelsystem redan i U17-laget för att den taktiska chocken inte ska bli för stor när de väl kallas upp.
- Strategiska brobyggare: Klubben satsar stenhårt på "skuggpositioner". Om en bärande A-lagsspelare ses försvinna om två år, matchas en specifik akademispelare i exakt den rollen under sina lån, snarare än att klubben bara köper en färdig ersättare utifrån.
Långsamt kanske VfB börjar fostra spelare igen. VfB II har exempelvis under säsongen redan givit överrraskande många från U19-laget möjlighet till DRitte-Liga-spel och det var riktigt kul att läsa hur supertalangen Brajan Kennoe(16 år) samt målskytten Enis Redzepi(17 år) fick chansen senast. Yannik Spalt, Dennis Seimen och Ertrugul Yigit har långsamt slussats in i årets trupp. Den sistnämnde har varit med i truppen kring Champions League ocg gjort en hel del matcher i Dritte LIga. Tyvärr skadade han fotleden mot Hansa Rostock senast och blir borta ett tag, men det finns möjligen en positiv trend här, som är väl värd att notera.
