Jag var på VM1994 i USA. Inte för att jag följde ett enat Tyskland utan jag hade tur som fick se Holland- Brasilien i Dallas. Jag bodde dock i Tyskland när uppladdningen för VM ägde rum, såg de första matcherna för Die Nationalelf på lokal TV i Tyskland och följde naturligtvis landslaget samtidigt som jag följde det svenska. VM i USA var något annorlunda för titelförsvararna. Det var ett lag i starkt behov av generationsväxling, ett lag med en hel del konflikter-som vanligt- och en ny förbundskapten i Berti Vogts, som inte hade Kaiser Franz aura och ledarskap utan som gick i dennes skugga och som inte lyckades ta sig ur den under sin VM-historia. Nedan skall jag ge några synpunkter kring vad som hände.
Som regerande världsmästare behövde inte Tyskland kvalificera sig för mästerskapet utan fick lägga tid på träningsmatcher, hitta utmanande matcher och spela ett EM i Sverige 1992, där de kom tvåa efter finalförlust mot Danmark. Tyskland träningsspelade sig under 1993 och 1994 med någon form av för-VM i USA med matcher mot USA, Brasilien och England bland annat. Enda stora plumpen inför VM var 0-2 mot Irland i Hannover och då var inte kritikerna nådiga och då såg man en del sprickor i den tyska fasaden. Inför matchen hade Vogts låtit laget vara ute och svira en del. Det funkade under VM1990, men med ett lag som blivit bra mycket äldre och en del spelare som var extremt egensinniga, så funkade det inte och Irland vann med 2-0. Det var en föraning om vad som skulle komma. Berti Vogts gick runt och gnällde. Laget hade ett träningsläger i Malente och där hade lagen hittat kraft tidigare och man sökte ” Geist von Malente”. Vogts sade efter träningslägret och förlusten mot Irland ” alla pratar om Geist von Malente, men var är den? Jag har letat och letat, men hittar den inte.”. Man kunde ana vart detta var på väg
Turneringen
Att USA fick VM var klart på förhand. Det var tre länder som ville ha det, men kraften att återigen försöka bygga upp en proffsliga i ett avsomnande USA var så stor att den gick inte att stoppa.USA fick VM och satte upp nio stycken spelplatser, bjöd in 24 lag till sina förenta stater och världen fick stifta bekantskap med länder som Bolivia, Ecuador, Nigeria, Saudiarabien och Grekland.
Laget
29,1 var snittåldern för laget 1994. Det är med råge högsta medelåldern för ett lag från Tyskland fram till 1994 och laget var felkomponerat. Det var på tok för många silverryggar i laget. Här var världsmästarna från 1990 med Matthäus, Völler, Klinsmann, Brehme, Kohler, Berthold och Buchwald. Detta lag var dock kryddat med en framåtstormande Andi Möller från Juventus som Berti Vogts lovat startplats officiellt. Sedan Stefan Effenberg, som klivit fram som ledarfigur i Bayern München och sedan i Fiorentina. Lägg till Mario Basler och man hittar ytterligare en spelare som har mycket egna idéer. Från forna DDR fanns även en annan vältalig herre i Mathias Sammer, som gjort succé i Stuttgart, varit och vänt i Italien och nu ersatt Andi Möller i Dortmund. Lägg till Oliver Kahn, också en spelare som sällan var utan kontroverser, som var yngst i truppen med sina 25 år. I efterhand har det varit mycket prat om konflikter i laget och det handlade om spelarfruars närvaro. Vissa var förfördelade, vissa inte.
Gruppspel
Die Nationalelf imponerade inte alls under gruppspelet. Trögstartat, tempofattigt och utan idéer.
Tyskland - Bolivia 1-0
Inledande matchen var i Chicago och den matchen inledde hela VM. Att den var i Chicago, som har en stark historisk koppling till Tyskland och tyska immigranter, gav matchen extra nerv. Här finns kulturella kopplingar och delar av staden har klara tyska kopplingar. Tyskarna krampade dock och det lilla landet från Anderna höll emot bra med ett kompakt försvar. Till slut snubblade Klinsmann in bollen efter pass från Hässler som möjligen stod offside. Matchen grumlades av Etcheverrys röda kort efter att han kickat ned Matthäus.
Tyskland -Spanien 1-1
Man kan tycka att det borde komma en reaktion mot Spanien. Berti Vogts lovade världspressen ” mot Spanien skall ni få se en fantastiskt stark insats”. Eller? Det blev fiasko. En riktigt usel 1-1 match där Klinsmann återigen gjorde mål. Efteråt kritiserades Vogts. Varför hade han två markerande på en ensam forward exempelvis? Vogts grubblade och svarade knappt hörbart. Media på hemmaplan bullrade kritiskt.
Tyskland -Sydkorea 3-2
Blev det bättre mot Sydkorea? Jo, i början såg det bra ut. Men i Dallas var det varmt. 40 graders värme i Dallas och ett Tyskland som gjorde 3-0 snabbt, men som sedan i värmen tappade tempo och geist. Sydkorea gjorde 3-1 och sedan 3-2. Tyskarna vimlade runt, vacklade och hade det svårt mot de snabba koreanerna. Den tyska falangen på läktarna blev missnöjda med sina örnar och började bua. Landslaget segrade dock med 3-2, men den tyska delen var inte nöjd och buade åt sina hjältar. Då svarade Effenberg med att visa långfingret. ”Stinkefinger” som det kallas.
Det var knappt det hade märkts inledningsvis, men media var snabbt att meddela detta till DFB och Igidius Braun- DFB-chefen- meddelade snabbt att Effenberg skulle skickas hem.
Tyskland vidare till åttondelen som gruppsegrare utan att imponera överhuvudtaget och med ett lag fullt av interna konflikter. Ungefär som vanligt med andra ord. Vogts hade dock en del att fundera på. Den Andreas Möller som han satsat på centralt hade inte alls lyckats och satts på bänken. Längst fram saknade Klinsmann någon att leka med. Riedle och Klinsi var för lika varandra och något annat behövdes. Rudi Völler- 34 år gammal- blev svaret.
Slutspelet
Åttondelen
Tyskland -Belgien 3-2
Åter i Chicago för åttondelen, som är minnesvärd för ett par saker. Dels samarbetet mellan Völler och Klinsmann som återigen lekte fotboll. Klinsmanns mål är en delikatess då bollen går mellan spelarna mycket vackert. Völler gör två mål och visar att han fortfarande var en stor forward. Den andra saken var en missad straffsituation. I mitten av andra halvlek, vid ställningen 3-1 får Joseph Weber bollen centralt, vaggar sig in mellan Helmer och Brehme och skall skjuta då han kapas av Helmer. Solklar straff naturligtvis, men schweiziske domaren Röthlisberger står som en saltstod och gör absolut ingenting. Media menade efteråt att denna miss går in i ”FIFA hall of shame” och belgiska förbundskaptenen van Himst var bortom alla gränser till förbannad. Till slut 3-2 till Tyskland som vandrade vidare i turneringen.
Kvartsfinal
Bulgarien - Tyskland 2-1
Tysklands mötte sin överman i Bulgarien. På förhand tyckte man att detta borde vara en relativt harmlös motståndare och när Matthäus gör mål på straff efter att Klinsmann fällts så kändes det som att den tyska nationen återigen skulle kunna gå mot topp fyra. Andi Möller träffade även stolpen och det såg ju alldeles ypperligt ut. Men Bulgarien hade Hristo Stoichkov. Med bulgaren kommer en möjlighet till matchavgörande händelser och en vänsterfot som kan förändra matcher. En frispark kommer och den bulgariske stjärnan knorrar in bollen vid Illgners stolpe. Kölns målvakt helt chanslös. Bara minuten senare fick Yankov bollen till höger, slog in den centralt och Yordan Letchkov från HSV kastar sig fram och styr in bollen bakom Illgner. Tyskarna chockades och kom inte tillbaka i matchen alls. Världsmästarna lämnade turneringen i kvartsfinalen.
För Tyskland var det en chockartad upplevelse. Bulgarien sågs som en fotbollsdvärg och som inte skulle störa Tyskland. Man hade inte räknat med Stocihkov, Petrov, Letchkov med flera. Berti Vogts såg mediastormen komma men ville inte ta smällen själv. Han vände sig istället mot sittplats och skällde ut dem. Han hängde ut dem som ”Wohlstandsjünglinge” och tyckte att de varit lata, bortskämda och inte jobbat för laget. På hemmaplan plockade media och experter ned detta och pekade på ett dåligt komponerat lag, för många silverryggar, dåligt taktiskt disciplin och dåligt ledarskap.
Hoppla. Då måste det bli bättre 1998..? Eller…
