Säsongens betyg
Skulle tippa på att Parma stod exakt för den säsongen man hade siktat på inför. Man lyckades lämna bottenstriden bakom sig, plocka nio poäng mer än under fjolåret och pricka in det anonyma mittenträsket.
Hemligheten bakom framstegen kan summeras med tålamod. Cuesta tilläts ha det jobbigt under de första månaderna. Man gav honom tid att snickra med sitt system. En annan anledning är att Cherubini valde att inte chansa utan precisionsvärvningar för att täcka upp hålen i truppen skedde under januari månad. Hans Nicolussi-Caviglia, Gabriel Strefezza och Nesta Elphege tillkom och samtliga tre stod för viktiga och avgörande insatser under våren.
Säsongens match
Jag återupprepar mitt svar sen tidigare. 2-2 matchen mot Milan under hösten känns som säsongens viktigaste match. Parma hade inlett svajigt med blott en seger på nio matcher och endast fem gjorda mål framåt. Kritiken och skepticismen började hastigt gå från viskande till normal samtalston. Känslan där och då var att Parma inte kunde hamna i underläge. Hamnade man i underläge saknade man den mentala styrkan och taktiska flexibilitet för att vända på matchen. Man behövde också hålla nollan för att ha chansen till att segra då man inte verkade kapabla till att göra fler än ett mål framåt. Och då kom den här matchen som ett brev på posten.
Det var som att Cuestas grabbar svarade på all kritik. Man hamnade i 0-2 underläge men lyckades vända detta till 2-2 efter en riktigt fin andra halvlek där Parma visade intentioner som tidigare hade lyst med sin frånvaro.
Denna matchen skapade ett positivt momentum som Parma sedan kunde kapitalisera på. I omgångarna som följde stod man för två tunga uddamålssegrar mot de vid tillfället förmodade nedflyttningsrivalerna Hellas och Pisa.
Hade Parma torskat matchen mot Milan hade säsongen kunnat tagit en helt annan vändning. Man glömmer ofta bort hur små marginalerna trots allt är i den här sporten.
Säsongens bästa respektive sämsta värvning
Troilo etablerade sig under säsongen som den bästa värvningen från i somras. Sörensen har dock varit nyttig med sin kampanda och springande även om han inte stått ut så mycket.
Uppmärksammade Christian Ordonez har varit lite av en besvikelse. Den värvningen gjordes tekniskt sätt redan under förra säsongen men han anlände under sommaren. Unge argentinaren värvades innan tanken på Cuesta som tränare fanns i klubbledningen.
Största besvikelsen är såklart kroaten Matija Frigan som värvades för relativt stora pengar för att ersätta Bonny men så drog han korsbandet på första träningspasset för klubben.
Samtliga januarivärvningar som Parma gjorde föll alla ut väl med Caviglia-Nicolussi, Nesta Elphege och Gabriel Strefezza.
Säsongens profil
Jag väljer den långa argentinaren Troilo här. Han inledde säsongen som utfyllnadsspelare i backlinjen men har ju längre säsongen lidit börjat skina allt mer. Under den sista tredjedelen etablerade han sig som en given startpjäs. Och man har kunnat se hur självförtroendet har växt sig starkare med varje match.
Sen kom matchen mot ligavinnaren Inter där Troilo retade gallfeber på Interstjärnan Barella och bland annat hånade honom för Italiens missade VM-slutspel. Var skönt att se lite stöddig attityd från Parma-spelare. Man har saknat det väldigt mycket enda sedan Stefano Morrone gick i pension i princip.
Säsongens skrik på hjälp
Jacob Ondrejka. Svensken hade en riktigt fin start på sin Serie A-karriär under fjolåret. En nyckel och protagonist bakom Parmas lyckade salvezza med viktiga mål mot Inter, Lazio och Atalanta. Den här säsongen skulle han etablera sig som en av lagets stjärnor men så drabbades han av en väldigt oturlig skada på försäsongen som höll honom borta i tre månader. Och vi känner alla till hur viktigt det är att inte missa försäsongen.
Ondrejka kom helt fel in i den här säsongen. När han väl hade återhämtat sig så hade Cuesta helt övergivit idén med offensiva mittfältare. I spanjorens 3-5-2 fanns ingen naturlig roll för svensken. Han sken i Chivus Gasperini-kodade 3-4-2-1 tidigare. När Cuesta under slutet av säsongen hela tiden lät Ondrejka bli kvarsittande på bänken till förmån för andra klart mindre begåvade spelare då förstod man hur långt han sjunkit på kort tid.
Svensken fortsatta öde i Parma är nog helt knutet kring om en ny tränare tar över till nästa säsong vilket känns deppigt med tanke på förhoppningarna man hade efter fjolåret.
Säsongens hjärtklappning
Parmas säsong som helhet har varit ganska tom på dramatik. Jag väljer ett negativt exempel med förlusten mot Lazio under höstens slutkant.
Lazio vid tillfället slogs mot starka motvindar och när lagkaptenen Zaccagni åkte på rött kort under den första halvleken tänkte man att motvindarna skulle bli ännu starkare för de ljusblå. Men Parma lyckades tygla vädrets makter och inte bara misslyckades man med att vinna matchen utan man lyckades med bedriften att torska trots en man mer på planen efter att Lazio kontrade in segermålet i andra halvleken efter grova försvarstavlor. Det var en sådan där förlust som kändes så komisk att man inte riktigt kunde bemöda sig med att vara sur.
Säsongens bästa symbolbild
Väljer Cuestas omfamnande av Strefezza efter dennes fina insats mot Napoli som symbolbild för säsongen. Även när kritiken mot Cuesta började öka i tonart så hade han alltid spelarna med sig. Han visade att han tagit lärdom av sin mentor Arteta samt även Diego Simeone gällande vikten av ledarskap. Och utan denna lärdom hade förmodligen Parmas säsong slutat i misär snarare än relativ framgång.
Foto: Bildbyrån
