Säsongens betyg
Jag ger säsongen godkänt.
Om man på förhand hade sagt att första säsongen utan Gian Piero Gasperini skulle ge en sjundeplats, hade jag nog tagit det. Starten med Ivan Juric var usel och Raffael Palladino lyckades i varje fall styra upp det till ett lag som åtminstone blandade och gav. och till slut blev det ändå en Europaplats till nästa säsong.
I ärlighetens namn är jag inte helt besviken på att det blir i Conference League. Det finns många brister (milt sagt) i de styrande fotbollsorganen, men att man skapade den här turneringen var en fullträff. Det ska bli spännande att se vilka lag som kommer stå för motståndet för Atalantas del. Potential för roliga bortaresor finns.
Säsongens match
Här går det väl inte att säga någonting annat än Dortmund på hemmaplan? En otrolig match med underhållning och spänning hela vägen in i det sista. Och ett lyckligt slut för Atalantas del. Samtidigt som man genom det avancemanget också återtog lite heder till hela den italienska ligan. Fram till att man fick Bayern i omgången efter då…
Säsongens bästa respektive sämsta värvning
Generellt har väl värvningarna varit en besvikelse den här säsongen. Men bästa värvning tycker jag nog var Nikola Krstovic. Jag var något avvaktande till honom till en början, men han blev ändå en viktig figur. Visst hade han gärna fått göra ännu fler mål, men det är inte lätt att ställas mot Mateo Retegui från säsongen innan heller.
Sämsta värvning? Alltså egentligen känns väl många av värvningarna lite sisådär. Kanske Kamaldeen Sulemana. Visserligen ingen katastrof kanske, men en spelare som bara inte har gett mig något eller som fått mig att känna något. Giacomo Raspadori har väl inte heller varit någon riktig stjärna men å andra sidan har han väl gett ungefär vad man förväntade sig sett till hans historik.
Säsongens profil
I en säsong som startade ganska tumultartat, har Mario Pasalic klivit fram och tagit en hel del ansvar. Han har egentligen inte gjort några poäng att tala om, men de gånger han funnits i målprotokollet har det varit gånger man minns. En hårt arbetande, lojal spelare som liksom symboliserar Atalanta på ett ganska träffsäkert sätt.
Säsongens skrik på hjälp
Värvningarna den här säsongen lämnade verkligen en hel del att önska i ett Atalanta som kändes ganska vilsna och identitetslösa. Vilket ju inte var så konstigt sett till förutsättningarna.
Nu går vi in i en ny era med ny sportchef och ny tränare av allt att döma, och det ska bli spännande att se vilken trupp som finns tillgänglig efter sommaren. Ska man bli bättre än sjua måste man ha en bättre trupp och så enkelt är det.
Säsongens hjärtklappning
När Atalanta blev fullkomligt pulveriserade av Bayern München över två matcher, speciellt den första, var det fint att se supportrarnas uppslutning. Här fanns inte på kartan att sluta sjunga eller att lämna arenan trots den stora förödmjukelsen på planen. En självklarhet kan man tycka, men det är inte alla lag som har det så i alla lägen. Det var påtagligt vilket stöd som följde med Atalanta genom det dubbelmötet (och till vardags) och det var fint att se
Säsongens Kristallkula
Marco Palestra kommer att fortsätta sin utveckling. Oavsett vart han kommer spela. Den senaste säsongen var han ju utlånad till Cagliari och gjorde en väldigt, väldigt fin säsong. Kommer han tillbaka för spel i Atalanta blir jag mycket glad, men det är nog många som drar i 21-åringen som jag tror går en ljus framtid till mötes
Säsongens bästa symbolbild
Det här bilden på Nikola Krstovic efter att han hade stångat sig fram (bokstavligen) och ordnat en straff i slutminuterna hemma mot Dortmund tycker jag ganska bra symboliserar den här säsongens toppar och dalar. Det har sannerligen fått göra lite ont men i slutändan landade vi ju på en helt okej plats ändå.
Atalanta forward Nikola Krstovic posted the aftermath of the impact he got when Ramy Bensebaini kicked him on the forehead 🫣 pic.twitter.com/gKY2WHCUFM
— ESPN FC (@ESPNFC) February 26, 2026
Säsongens serie A-summering
Under säsongen har det varit mycket prat om ligans plats i toppfotbollens näringskedja, och visst har det sett ganska dystert ut. Och ja, visst är det lite tråkigt att Inter vinner, som en miljon gånger förut, typ. Men i övrigt har det också funnits spännande saker att följa, inte minst bland lagen efter Inter och Europaplatserna där, där det ju faktiskt avgjordes precis i slutet.
Visst kan man fundera kring ligans ställning i världsfotbollen, när det också blev som det blev för det italienska landslaget och kommande världsmästerskap. Men ibland man kan också bara fokusera på att… titta på fotboll och njuta av underhållningen. Det har varit min taktik den här säsongen.
