För knappt två år sen var FC Rosengård bäst i Sverige. Inte bara bäst, fullständigt överlägset.
Den 4 oktober 2024 säkrade Rosengård SM-guldet genom att slå Kristianstad med 2–1. Det var lagets 22:a raka seger i Damallsvenskan. 22 matcher, 22 vinster och 66 poäng.
När säsongen var över hade Rosengård vunnit 25 av 26 matcher. 75 poäng. 99 gjorda mål och bara nio insläppta.
Det var en säsong som nästan saknade motstycke i svensk damfotboll.
Och därför är det svårt att ta in vad som har hänt sedan dess.
För i dag är FC Rosengård inte längre laget som jagar rekord och SM-guld. Det är ett lag som slåss för sin överlevnad i Damallsvenskan.
Vad hände?
Det enkla svaret är att Rosengård tappade för mycket kvalitet på för kort tid.
Det svårare svaret är att klubben aldrig riktigt lyckades ersätta det som försvann.
Efter guldsäsongen började den starka truppen monteras ner. Spelare efter spelare lämnade, flera för klubbar på den internationella scenen.
Det är en sak att tappa en eller två nyckelspelare.
Rosengård tappade en stor del av sin stomme.
Och det blev tydligt hur beroende laget hade varit av den kontinuitet, erfarenhet och kvalitet som byggts upp under flera år.
Men någonstans där började också något annat att hända.
Kanske handlade det inte bara om vilka spelare som försvann, utan också om vad som försvann med dem.
Det började redan mot slutet av guldsäsongen, när spelare började försvinna och ersättarna inte alltid höll samma nivå. Plötsligt hade Rosengård tappat mer än bara kvalitet.
Hur kan en klubb med den traditionen och historien hamna i ett läge där det inte längre känns självklart att spelare vill spela där?
2024 års Rosengård var ett färdigt lag.
2025 behövde Rosengård bygga ett nytt.
Det är där historien började vända.
Från 22 raka segrar till kris
Det som först kunde avfärdas som en generationsväxling eller en svagare säsong blev snabbt något mycket större.
2025 slutade Rosengård på elfte plats, klubbens sämsta placering någonsin i Damallsvenskan, med bara 25 poäng.
Under hösten blev situationen akut.
Nio raka förluster. Tolv raka matcher utan seger. Med tre matcher kvar låg Rosengård på negativ kvalplats.
Det regerande svenska mästarlaget hade på mindre än ett år förvandlats till ett lag som kämpade för att ens få stanna kvar i serien.
Tränaren Joel Kjetselberg, som hade lett laget till den historiska guldsäsongen, fick lämna.
Det blev ytterligare ett tecken på att problemet var större än dålig form.
Rosengård hade tappat sin riktning.
Och samtidigt skulle något nytt byggas
Det är här berättelsen blir ännu mer intressant.
För samtidigt som Rosengård rasade sportsligt började klubben bygga om organisatoriskt.
I januari 2026 gick brittiska Crux Football in som delägare när Rosengård bolagiserade elitverksamheten.
Crux blev minoritetsägare och gick in med kapital och kompetens för att utveckla verksamheten långsiktigt.
Caroline Seger fick rollen som Head of Football, en helt ny position i klubben. Joel Kjetselberg återvände dessutom som huvudtränare.
Det är alltså inte ett fall där Rosengård bara står still och tittar på medan resultaten blir sämre.
Tvärtom.
Klubben försöker förändra förutsättningarna.
Men det finns en viktig skillnad mellan att bygga en organisation för framtiden och att vinna fotbollsmatcher här och nu.
Den nya satsningen är fortfarande ung.
På planen har den ännu inte hunnit ge någon tydlig effekt.
Ambitionen är fortfarande hög
Det är också viktigt att komma ihåg att Rosengårds ambition inte är att långsiktigt vara ett mittenlag.
Den nya satsningen beskrivs som långsiktig, med ambitionen att bygga tillbaka Rosengård till toppen av svensk damfotboll och på sikt konkurrera på Europanivå.
Det är långt från den verklighet klubben befinner sig i just nu.
Från att ha varit laget som skulle vinna allt handlar det nu om att först hitta tillbaka till stabiliteten.
Och även det har visat sig svårt.
Vad händer med Crux om Rosengård åker ur?
Och här finns en annan intressant fråga.
Vad händer med den nya satsningen om Rosengård faktiskt åker ur Damallsvenskan?
Crux har gått in med långsiktigt kapital och en ambition att utveckla Rosengård som klubb. Men investeringen gjordes i en förening som spelar på den högsta svenska nivån.
En nedflyttning skulle förändra både de sportsliga och ekonomiska förutsättningarna rejält.
Det är för tidigt att säga hur Crux skulle agera vid en nedflyttning. Det finns heller ingen anledning att utgå från att investeraren skulle lämna.
Men frågan blir allt mer relevant ju längre Rosengård befinner sig i bottenträsket.
För en klubb som precis tagit in en extern investerare blir en nedflyttning inte bara ett sportsligt misslyckande.
Det blir det första riktigt stora testet på vad den nya modellen faktiskt är värd.
Och nu kommer nästa smäll
Som om situationen inte vore tillräckligt tuff har Rosengård nu dessutom förlorat Anastasiya Pobegaylo för resten av säsongen.
Pobegaylo kom till klubben sommaren 2025 från danska Fortuna Hjørring.
Nu är hon korsbandsskadad och missar resten av säsongen.
Ett supertapp för ett lag som redan har svårt att hitta mål och stabilitet.
Och där står klubben nu.
Ett lag som för två år sedan vann 22 matcher av 22.
Ett lag som förra året gick från regerande mästare till bottenstrid.
Ett lag som i år skulle börja bygga om och ta sikte på toppen igen.
Men som fortfarande befinner sig i kris, och nu dessutom måste klara resten av säsongen utan en av sina viktiga offensiva spelare.
Från stormakt till överlevnad
Det kanske mest anmärkningsvärda är därför inte att Rosengård har blivit sämre.
Det är hur snabbt det har gått.
2024 var klubben symbolen för svensk damfotbolls stabilitet och kvalitet.
2025 blev den ett varnande exempel på hur snabbt en topposition kan försvinna.
2026 försöker Rosengård bygga något nytt. Samtidigt kämpar klubben för att återta den position i svensk damfotboll som den hade för bara några år sedan.
Och kanske är det den verkliga frågan för Rosengård nu:
Inte när de ska vinna nästa SM-guld.
Utan om de först måste överleva för att få chansen att vinna det.
