Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Men varje gång den blå tröjan dras över axlarna skrivs ett nytt kapitel. Ett kapitel som inte handlar om det som varit utan om det som kan bli.
Just det som kan bli är vad kännetecknar det nya landslaget. Det är ny generation på planen. En generation som inte bryr sig om motståndaren, en generation som spelar med axlarna nere och med ett självförtroende som överträffar även de mest självsäkra balkanbon. De ser inga begränsningar. De ser möjligheter.
"Ko god da dođe pojest ćemo ga, samo se Boga bojimo." - Tarik Muharemović
Om man skulle använda ord för att beskriva det nya landslaget finns det inget mer passande än Muharemovićs citat. En del hade sagt att det är egoistiskt, naivt, att Bosnien siktar för högt igen. Att förväntningarna skruvas upp till nivåer som bara kan sluta i besvikelse.
Och ingen är mer familjär med besvikelse än bosnierna.
Den har följt dem genom årtionden av kvalspel. Från novemberkvällarna 2009, när vägen till Sydafrika stängdes, till de kvällar som bosniska supportrar fortfarande kan återberätta i detalj som om de spelades i går. Som den där kvällen i Cuiaba sommaren 2014, när Bosnien spelade sitt allra första VM. När Edin Džeko sprang fri, höll sig på rätt sida av försvararen och placerade in bollen förbi Victor Enyeama. När ett helt folk hann känna hur historien öppnade sig.
Och när flaggan sedan stannade uppe-ett bortdömt mål som fortfarande diskuteras
Bosnisk fotbollshistoria är full av sådana ögonblick. Inte de stora triumferna utan de där sekunderna då allting tycks vara på väg att falla på plats innan marken plötsligt försvinner under fötterna.
Men kanske är det just därför drömmen aldrig dör. För vad är fotboll utan drömmen? Vad är fotboll utan de tveksamma domsluten? de orättvisa förlusterna? de mål som aldrig borde ha dömts bort?
Som den gode Kristian Borell en gång sa: Fotboll är lidelse och om något landslag har lärt sig leva med lidelsen är det Bosnien. Inget annat landslag har fallit fler gånger än Bosnien. Ändå återvänder de alltid. Och denna gång kanske det blir en sommar att minnas. Sommaren då Bosnien äntligen får skriva ett nytt kapitel. En som kommer att berättas vidare i generationer.
