12 juni 2026, 23:25

Bosnien och Hercegovina inledde VM med att ta en poäng mot Kanada i Toronto (1–1). Detta var inte det Bosnien och Hercegovina som man hade hoppats få se. Laget var större delen av matchen tillbakapressat, verkade påverkat av stundens allvar, något räddhågset och utan verklig kontroll över sitt eget spel. Därför är den här poängen kanske ännu mer värdefull. Stora turneringar avgörs inte av intryck utan av resultat, och Bosnien och Hercegovina fick med sig ett bättre resultat än vad laget objektivt sett förtjänade.

Det är en bra start.

Som alltid inför stora matcher spekulerades det i flera dagar om huruvida Jessie Marsch och Sergej Barbarez, efter alla analyser, ändå skulle försöka överraska varandra. För de flesta bosniska supportrar, och sannolikt även för Marsch, var överraskningen att Edin Džeko inte fanns med i startelvan. Bosnien och Hercegovinas främste fotbollsspelare genom tiderna hade tränat vid sidan av laget under flera dagar, och i landslagets läger viskades det om att han sannolikt inte skulle kunna spela. Barbarez hade förmodligen varit medveten om detta länge, och när han dagen före matchen sade att han redan hade startelvan klar i huvudet, ingick troligen Ermedin Demirović och Jovo Lukić redan i planerna.

För många supportrar var även Kerim Alajbegovićs frånvaro från startelvan en överraskning, men med tanke på Barbarez sätt att tänka var det ändå delvis väntat. På vänsterkanten spelade Amar Memić, på högerkanten Esmir Bajraktarević, medan de två nyckelrollerna på mittfältet återigen gick till de mer defensivt orienterade Ivan Bašić och Benjamin Tahirović.

Bosniska fans från alla världens hörn

Men inget av detta påverkade de bosniska supportrar som hade rest till Toronto från världens alla hörn. Stämningen i staden hade varit karnevalisk i flera dagar och det märktes även på läktarna. På gatorna såg det faktiskt ut som om bosnierna var minst fem gånger fler än de egentligen var. Till slut fanns omkring tiotusen bosniska supportrar på plats, utspridda över hela arenan. FIFA:s konstlade biljettkampanj drog dock ned helhetsintrycket något – från pressläktaren såg det ut att finnas för många tomma stolar för att vara Kanadas största hemmamatch någonsin.

"Drakarna" med matchens första läge

Vi väntade oss att Kanada skulle sätta hög press från start, men gästerna lyckades flytta spelet till motståndarnas planhalva och därmed neutralisera den planen. Faktum är att Bosnien och Hercegovina skapade matchens första chans. Ivan Bašić slog en frispark från vänster, bollen studsade ut efter en nickduell och hamnade hos Memić, som sköt över mål.

Ju längre matchen gick, desto mer tog Kanada över initiativet. I den 17:e minuten fick Jonathan David en chans som nästan var en kopia av Memićs, men hans avslut räddades av Nikola Vasilj. Marsch verkade ha identifierat Bosnien och Hercegovinas svaghet på kanterna, särskilt eftersom både Dedić och Bajraktarević hade en sämre dag än vanligt. Före paus hade Kanada hunnit slå hela sjutton inlägg in i straffområdet.

Balansen i Bosniens spel kom framför allt från Amar Memić, som ofta föll ned som en femte försvarare och arbetade outtröttligt i båda riktningarna. Det är den typen av arbete som ofta går obemärkt förbi i fotbollen, men Memić förtjänade verkligen beröm.

Jovo Lukic gav Bosnien ledningen

Och så kom hörnan. Bosnien och Hercegovina fick sin enda hörna i första halvlek. Bašić slog den, hittade Sead Kolašinac vid första stolpen, som skarvade vidare in i målområdet där Jovo Lukić fanns på rätt plats. Av alla spelare på planen var han en av dem med minst landslagserfarenhet, en spelare som inte ens tillhörde den innersta kretsen under kvalet – och ändå var det han som gav Bosnien ledningen. Den röda delen av läktaren tystnade, medan det bosniska firandet exploderade.

Kanada var nu tvunget att anfalla, och det gjorde man. Men spelstilen förändrades inte nämnvärt. Vi hade förväntat oss ett aggressivt Kanada, nära gränsen för vad domaren skulle tolerera, och det var precis vad vi fick se. Kanadensarna var starkare i duellspelet, mer aggressiva och mer beslutsamma, något som verkade överraska flera av Bosniens spelare. Några presterade klart under förväntan – särskilt de som det ställts störst förhoppningar på. Lyckligtvis spelade andra över sin normala nivå och höll laget flytande.

I vissa perioder såg det ut som om Bosnien tappade energi och att Kanada hade övertaget, men laget lyckades gång på gång resa sig, reda ut situationen och försvara ledningen. Kanada anföll, skapade hörnor och fasta situationer, men lyckades inte få in bollen.

Kanadensisk dominans och Demirovic sumpade friläge

Inte heller efter paus förändrades matchbilden särskilt mycket. Kanada dominerade, anföll och försökte, medan Bosnien och Hercegovina försvarade sig och väntade på sina chanser. Vid ett par tillfällen var man mycket nära att släppa in mål – först när Kolašinacs rensning träffade ribban och sedan när Katić räddade på mållinjen.

Samtidigt hade Demirović chansen att avgöra matchen. Han kom ensam mot Maxime Crépeau efter en kontring, men tvekade och avslutade svagt. Ett intressant drag från Marsch var också att han bytte ut Jonathan David och Tajon Buchanan, två spelare som visserligen inte hade lyckats uträtta mycket men som ändå har stort anseende i landslaget.

Hemmanationen kvitterar

Barbarez svarade först med att sätta in Baždar i stället för Lukić och Gigović i stället för Bašić. Under den sista kvarten kom även Kerim Alajbegović och Ivan Šunjić in.

Trots allt höll Bosnien och Hercegovina inte hela vägen.

Ahmed Ali och Cyle Larin gav Kanadas spel en ny dimension. De utnyttjade bättre de ytor som Bosnien lämnade centralt och det var därifrån kvitteringen kom. Larin skyddade bollen skickligt, Muharemović blev återigen bortgjord, skottet styrdes via både Katić och en försvarare, och Vasilj hade ingen chans.

Kanada må vara en hockeynation, men de vet uppenbarligen hur man firar mål. Ljudnivån blev öronbedövande, de tillfälliga läktarna skakade och de kanadensiska spelarna firade i eufori ett mål som de utan tvekan hade förtjänat.

Men den här gången lugnade sig inte stämningen efter målet. Supportrar som nyss suttit och ätit hamburgare och popcorn förvandlades plötsligt till en högljudd och entusiastisk publik som krävde ännu mer av sitt lag. Kanadensarna kände att Bosnien och Hercegovina var långt ifrån sin bästa nivå denna kväll, långt från prestationen i playoff-matchen, och att detta var deras chans.

Slutskedet påminde lite om matchen mot Cypern, men uppenbarligen hade Bosnien och Hercegovina lärt sig något sedan dess. Laget lyckades, så gott det gick, behålla lugnet, dra på sig taktiska frisparkar när det behövdes, hålla i bollen när det krävdes och säkra den viktiga poängen.

En poäng som är desto mer värdefull eftersom den kom under sådana förhållanden – i en match där de främsta spelarna inte levererade, där många hade en svag dag och där Bosnien och Hercegovina inte spelade i närheten av sin kapacitet.

Ett är betydligt mer än noll. Ett litet steg framåt har tagits.

Nu väntar Schweiz.

*****

Matchrapporten är ursprungligen skriven av den välkände frilansjournalisten Saša Ibrulj (SkautSport.com) och översatt till svenska.

Ett stort tack till Saša som gett sitt samtycke till att publicera artikeln på svenska.