Den 9 maj 2007 slog Roma Inter med 6-2 i den första av två matcher i finalen av Coppa Italia. Jag var tyvärr för ung för att minnas denna match, och jag tror dessutom att mamma och pappa Mora var för upptagna för att se den. Fyra dagar tidigare hade nämligen deras son Rodrigo fötts.
Rodrigo föddes in i en fotbollsfamilj. Hans far, José Manuel de Oliveira Carvalho, spelade under 90-talet för bland annat Leixões, Moreirense och Braga. Det fanns helt enkelt incitament för att även den lille Rodrigo skulle lära sig att sparka på en boll.
Rodrigo Mora, från kuststaden Matosinhos i Portos utkanter, var väl kanske ingen lovande fotbollsspelare redan på BB, men inte långt ifrån. Det skulle inte dröja många år innan namnet spred sig från den lilla kuststaden till resten av Portugal, och sedermera hela kontinenten.
Som 9-åring spelade han en turnering för sin klubb Custóias FC hemma i Matosinhos. Han var lagkapten och imponerade så pass mycket att den stora draken i området (eller o dragão om ni så vill), FC Porto, lockade till sig honom till sin akademi. Sedan turneringen 2016 har han representerat de blårandiga, och utmärkt sig i samtliga nivåer av Portos akademi och sedermera även i A-laget.
Rodrigos professionella debut kom i Portos B-lag i januari 2023, när han som 15-åring blev den yngste spelare någonsin att spela professionell fotboll i Portugal. Efter ett drygt år i B-laget flyttades han upp till A-truppen, och debuterade i september 2024 mot Bodø/Glimt i Europa League. Samma säsong spelade Mora mot Roma, i ett dubbelmöte som vi kanske främst minns tack vare Paulo Dybalas show på Olimpico.
Säsongen 24/25 dominerade Rodrigo Mora på planen, och på 35 matcher mäktade han med 11 mål och 4 assist, trots att han nästan aldrig spelade hela matcherna. De fina prestationerna från Mora gjorde att förbundskapten Roberto Martinez lyfte luren och kallade in 18-åringen till Portugals Nations League-slutspel under sommaren 2025. Det blev dock inga minuter på planen för ynglingen.
Till säsongen 25/26 anställde Porto den Toscana-bördige Francesco Farioli till tränarposten. Det blev en omedelbar succé då han ledde laget till en ligatitel för första gången på 4 år. Det enda smolket i bägaren under säsongen blev Rodrigo Moras avsaknad på planen. Från att ha varit en av laget absolut viktigaste spelare säsongen innan, till att endast spela två hela matcher under säsongen 25/26, varav en var den sista matchdagen för säsongen, och därmed helt oviktig. Klart att Portos supportrar började skruva på sig och undra vad det var som försiggick, när de nu satt på en av Europas största talanger som inte fick spela regelbundet.
Svaret på varför förtroendet för Mora inte verkade finnas verkar ligga i Fariolis fotbollsfilosofi och taktik. Farioli föredrar löpstarka och fysiska centrala mittfältare, och mer renodlade vindsnabba yttrar. Mora är ingen av dem spelartyperna. Dock menade Farioli att han tyckte om Moras intensitet i pressen, positioneringen offensivt och hans förmåga att hålla i bollen i trånga ytor.
Men Mora var inte nöjd med att agera andrafiol. Enligt hans advokat Luís Miguel Henrique har han känt sig bortprioriterad och ledsen. Dessutom menade han att Farioli förstörde Moras talang .
Så nu står vi här, med en ny nummer 86 i Roma, vars efternamn passande nog är ett anagram för klubben han förhoppningsvis kommer representera i många år framöver.
Mina tankar om Rodrigo Mora
Utifrån det lilla jag sett av Mora (dubbelmötet mot Porto förra året och YouTube-videor) är känslan att Roma hittat en liten juvel, som ska ta över efter den stora juvelen i tröja 21 så småningom. Kolla höjdpunkter på den här grabben om ni inte redan gjort det, för han kan sannerligen spela fotboll.
Och ja, man bör passa sig för att bedöma en spelare enbart utifrån ett potpurri av dribblingar och skott, men man kan plocka ut saker som är universella oavsett om det är en första touch i straffområdet i en VM-final eller en passningstriangel på mittplan i Superettan, och det är spelförståelsen och bollbehandlingen.
Hans bollberöring med högerfoten är sammetslen och elegant, och han är dessutom väldigt skicklig på att täcka bollen (trots att han är kort i rocken och rätt tunn) tack vare sin låga tyngdpunkt. Lägg därtill en hel del smarta framspelningar till lagkamrater.
Mycket av rörelsemönstret påminner om Paulo Dybala, vilket såklart gör saker med en. Mora har därtill en förmåga att vända upp rättvänd, trots att han har en eller flera spelare i ryggen. Man bör såklart ha i åtanke att spelarna han vänder bort representerar klubbar som Alverca och Rio Ave – men som sagt – man ser vilken kvalité det finns här.
Jag tror att det viktigaste är att ge honom tid och utrymme att acklimatisera sig och komma till rätta i Roma. Som sagt är han bara 19 år, och jag tycker att man då bör behandla honom som en 19-åring. Det vill säga att inte lägga för stor press på honom, inte tänka att han ska ta hela Serie A med storm första året och ge honom tid. Roma är kanske inte en piazza som är känd för att vara tålmodig, men i det här fallet tror jag nog det kan vara värt det i längden.
Benvenuto, Rodrigo!
