När domaren blåste av lördagens träningslandskamp i St. Louis stod det klart att Bosnien och Hercegovina lämnar genrepet inför världsmästerskapet med en känsla av stabilitet. Efter det mållösa mötet med Nordmakedonien följde nu ett kryss mot Panama i en match som framför allt handlade om att finslipa detaljerna inför det som väntar.
I en stad som ofta beskrivs som den bosniska diasporans huvudstad i Nordamerika skapade publiken en stämning som stundtals fick matchen att kännas som en hemmamatch. I St. Louis bor uppskattningsvis omkring 70 000 bosnier, vilket gör staden till en av de största bosniska gemenskaperna utanför hemlandet. Stödet från läktarna blev ännu ett bevis på den starka kopplingen mellan landslaget och bosnier runt om i världen.
På planen var det också Bosnien som länge såg ut att ha bäst kontroll över händelserna. Nikola Katić gav laget ledningen med en nick efter ett inspel från kanten av Amar Dedić. Panama lyckades visserligen kvittera före paus, men känslan efter matchen var ändå att Bosnien hade anledning att vara mer nöjt än motståndaren. Under stora delar av matchen kontrollerade "Zmajevi" spelet och skapade flera farliga situationer utan att få utdelning.
Det kanske mest intressanta var dock inte resultatet, utan de signaler laget skickade inför VM.
Sedan Sergej Barbarez tog över landslaget har en tydlig identitet vuxit fram. Bosnien och Hercegovina uppträder mer organiserat, mer disciplinerat och med större självförtroende än på många år. Samtidigt fortsätter generationsväxlingen att ta form. Rutinerade spelare som Sead Kolašinac utgör fortfarande lagets ryggrad, men runt dem växer en grupp yngre spelare fram som successivt tar större ansvar.
Mot Panama syntes flera av de egenskaper som tagit landslaget hela vägen till världsmästerskapet. Defensiven såg stabil ut under långa perioder, laget visade tålamod i sitt anfallsspel och spelarna verkade trygga i sina roller. Även om effektiviteten framför mål fortfarande kan förbättras skapades tillräckligt många möjligheter för att ge anledning till optimism.
Samtidigt återstår vissa frågetecken. Motståndet i VM kommer att vara betydligt starkare än i de senaste träningsmatcherna, och de målchanser som uppstår måste förvaltas bättre. Det är detaljer som ofta avgör matcher på den här nivån.
Trots det finns det mycket som talar för att Bosnien och Hercegovina går in i turneringen med en större stabilitet än man haft på länge. Laget må inte tillhöra favoriterna i gruppen, och spelet har stundtals lämnat mer att önska under uppladdningen, men Sergej Barbarez har byggt en grupp som arbetar hårt för varandra och som visat att den kan konkurrera även mot starkare motstånd.
Nu väntar det som spelarna, ledarstaben och supportrarna har arbetat mot under lång tid.
Den 12 juni kliver Bosnien och Hercegovina återigen ut på VM-scenen. Tolv år efter debuten i Brasilien får en ny generation spelare möjligheten att skriva ett nytt kapitel i landets fotbollshistoria.
Genrepet mot Panama gav inga sensationella rubriker, men kanske var det just därför matchen var så värdefull. Landslaget reste därifrån utan panik, utan stora frågetecken och med känslan av att vara redo för uppgiften.
För "Zmajevi" börjar allvaret på fredag i Toronto mot värdnationen Kanada.
