Belgien fick inte den VM-start man hade hoppats på. Efter två övertygande träningsmatcher mot Kroatien och Tunisien fanns det en känsla av att Rudi Garcias landslag hade hittat både stabilitet och självförtroende. Mot Egypten blev verkligheten en annan.
Istället för en komfortabel seger fick Belgien slita för varje meter. När slutsignalen ljöd stod det 1–1 på resultattavlan och känslan var att Belgien kom undan med ett resultat snarare än tappade två poäng.
Det här var nämligen en match som påminde om flera tidigare belgiska mästerskapspremiärer.
2014 låg Belgien under mot Algeriet i paus innan inhoppare vände matchen. 2018 stod Panama emot betydligt längre än väntat. Även den här gången körde Belgien fast mot ett lag som visste exakt hur man skulle försvara sig.
Egypten hade gjort sin läxa
Det var ingen överraskning att Egypten backade hem och försvarade lågt. Däremot var det imponerande hur väl de lyckades stänga ner Belgiens största offensiva hot.
Jeremy Doku var konstant omringad. Ofta väntade två eller tre egyptiska spelare på honom så fort han fick bollen. Belgien fortsatte ändå att söka honom gång på gång, nästan som om det bara fanns en väg framåt.
Problemet var att det inte fanns någon plan B. När Doku neutraliserades blev Belgiens anfallsspel förutsägbart. Passningarna gick långsamt, rörelsen saknades och Egypten kunde försvara sig relativt bekvämt.
Det var först efter paus som Belgien hittade bättre ytor centralt. Doku började röra sig mer inåt i planen och Egypten fick svårare att kontrollera honom. Under en period såg det faktiskt ut som att Belgien var på väg att ta över matchen helt.
Men då saknades fortfarande det där sista.
Onana hade en tung kväll
En spelare som inte kom upp i nivå var Amadou Onana.
Mittfältaren har varit en av Garcias viktigaste spelare sedan han tog över landslaget, men mot Egypten hade han problem både med boll och positionering. Passningarna satt inte där de skulle, flera bolltapp skapade farliga omställningar och defensivt såg han ovanligt osäker ut i vissa situationer.
Det är ingen anledning till panik. Onana har visat sin kvalitet många gånger tidigare. Men det var utan tvekan en av hans svagare landskamper på länge.
Nathan Ngoy fortsätter att imponera
Om Onana hade en tung kväll så var Nathan Ngoy raka motsatsen.
Inför turneringen var det många som knappt visste vem han var. Nu börjar allt fler förstå varför Rudi Garcia har så stort förtroende för honom.
Lilleförsvararen spelade med ett lugn som man normalt förknippar med betydligt mer rutinerade spelare. Han vann dueller, läste spelet bra och visade flera gånger upp den snabbhet som gör honom så speciell.
Det finns fortfarande situationer där han tar risker. Vid ett tillfälle tappade han boll högt upp i planen och Belgien hade tur att det inte straffade sig. Men det som imponerar är att han ofta kan reparera sina egna misstag tack vare sin explosivitet.
Belgien har länge saknat en mittback som vågar försvara stora ytor bakom backlinjen. Sedan Vincent Kompanys dagar har det egentligen inte funnits någon med samma kombination av fysik, fart och pondus.
Ngoy är inte där ännu. Men för första gången på länge känns det som att Belgien har hittat en försvarare som kan växa in i den rollen.
Lukaku förändrade allt
Och så var det förstås Romelu Lukaku.
Belgien hade tryckt på länge utan att hitta någon väg igenom. Charles De Ketelaere arbetade hårt men hade svårt att ge laget den tyngd som behövdes i straffområdet. När Lukaku kom in förändrades matchbilden nästan omedelbart.
På sin första riktiga aktion kastade han sig fram mot ett inspel från Thomas Meunier och tvingade fram självmålet som gav Belgien kvitteringen. Målet skrevs till slut som självmål men alla såg vem som skapade situationen.
På mindre än en minut påminde Lukaku om varför han fortfarande är landslagets viktigaste anfallare.
Belgien blev farligare mer direkt och betydligt svårare att försvara sig mot.
Ett resultat som kan bli viktigt
Belgien hade gärna velat inleda VM med tre poäng. Samtidigt kunde det ha slutat betydligt värre.
Under långa perioder såg Egypten ut att vara närmare segern än Belgien. Att ändå få med sig en poäng gör att läget i gruppen fortfarande är fullt hanterbart. Men prestationen visade också att det finns arbete kvar att göra.
Belgien är fortfarande ett lag under utveckling. När Doku stängs ner måste det finnas fler offensiva lösningar. Passningsspelet måste bli snabbare och mittfältet behöver ta större ansvar. Samtidigt finns det positiva signaler.
Nathan Ngoy fortsätter att växa. Lukaku ser alltmer redo ut efter sin skada. Och trots en svag prestation hittade Belgien ändå ett sätt att undvika katastrof.
I ett världsmästerskap är det ibland minst lika viktigt som att spela vacker fotboll.
