Genom serievändningen, som de båda efter varandra följande matcherna mot Västerås SK, innebär, stod Djurgården mitt i den allsvenska säsongen när man ställde upp för avspark under måndagskvällen. Att matchen mot Mjällby flyttades fram kan vi lämna därhän. Blårändernas första batalj mot VSK för en vecka sedan innebar seger med 6-0. Föga förvånande var Jani Honkavaara och den övriga tränarstaben nöjda med laget, och valde således att ställa upp med samma startelva inför returmötet. Varför ändra på ett vinnande koncept?
Fem bra minuter - innan VSK tog över
Gästerna inledde matchen med offensiv frejdighet och borde nog ha gjort mål redan efter en dryg minut då Bo Hegland hittade Miro Tenho tätt intill den bortre stolpen efter en hörna. Mittbacken fick sitt knä på bollen, men missade helt och drog den tätt över ribban. Den spontana känslan var att det knappt borde vara möjligt att inte få den bollen på mål från det läget. Djurgården dominerade fullständigt under de inledande minuterna men efter att VSK tilldelats ett par fasta situationer var stockholmarna inte att känna igen. Man slog bort en del bollar, och tillät hemmalaget att ta sig till alldeles för farliga ytor.
VSK ligger bra till i tabellen av en anledning och när hemmalaget lyckades lista ut hur man ska försvara sig mot Honkavaaras gäng närmade man sig det blårandiga målet allt mer samtidigt som den blårandiga offensiven trubbades av. Med dryga tjugo minuter spelade fick VSK en frispark precis utanför Djurgårdens straffområde, vilken resulterade i 1-0 för hemmalaget sedan Bonaventure Lendambi nickat förbi Jacob Rinne. Målet innebar förutom underläget att Djurgården släppte in sitt första mål sedan segern mot Häcken den 6:e juli.
Bleka blåränder och revanschsugna grönvita
Ledningsmålet innebar inte någon tydlig förbättring i det blårandiga spelet. VSK skapade nya lägen därefter, samtidigt som Djurgården kändes osynkade och idéfattiga i offensiven. Hade det inte varit för en utmärkt glidtackling, signerad Matias Siltanen, hade man dessutom antagligen släppt in även ett andra mål med halvtimmen spelad. Några minuter därefter kom också Djurgårdens första riktigt farliga läge sedan matchens första minuter, då Hegland träffade Kristian Lien inne i boxen. Den senare fick däremot inte alls någon bra träff och avslutet gick en bra bit över VSK-målet.
Några fler mål blev det inte åt något håll innan domaren blåste av för halvtidsvilan. Djurgården hade visserligen spottat upp sig en aning, men det var tydligt att man hade behövt göra mycket mer innan man skulle kunna åka hem från Västerås med rak rygg.
Bollinnehav utan många farligheter
Fullt lika bleka var inte Djurgården efter pausen. Man tog sig till några halvchanser och när Siltanen testade ett avslut utanför straffområdet, som träffade en hemmaförsvarare, blev det också riktigt farligt. Bollen letade sig ändå fram till Lien som kunde avsluta både en och två gånger, även om lägena inte var optimala. Djurgården hade ett bättre grepp om matchbilden och bollinnehavet efter pausen, men VSK var inte på något sätt utspelade. Istället var känslan att matchen gått i stå en aning, vilket också var tydligt sett till hur få löpningar framåt som de blårandiga spelarna tog.
Det var tydligt att Blåränderna blev allt mer frustrerade i mitten av den andra halvleken. Anfallen fungerade klart mycket bättre i uppbyggnadsfasen och man hittade in i offensivt straffområde mycket mer frekvent än under den första halvleken. Med det sagt saknades en tydlig slutprodukt och alldeles för många anfall slutade med missade passningar eller förlorade dueller.
Svårförklarat sena byten
Djurgårdens offensiva problematik till trots valde tränarstaben att inte genomföra några byten innan den 74:e minuten då Jeppe Okkels ersatte Oskar Fallenius. Några minuter därefter lämnade också Adam Ståhl och Patric Åslund planen. In kom istället Piotr Johansson och Nino Zugelj. Något hände när Djurgården genomförde sina byten. Inläggen och passningarna träffade lite bättre, samtidigt som de blårandiga spelarna bröt mönstren i offensiven allt oftare.
Med det sagt hade bytena kommit för sent och VSK:s försvarspositioner var klart lägre än vad de hade varit tidigare. Blårändernas slarv var inte heller eliminerat och hemmalaget kunde vinna boll högt upp i banan flera gånger om. Visst gjorde VSK en klart bättre match idag än för en vecka sedan, men det Djurgården som vann med tennissiffror då var inte på plats ikväll. När matchen närmade sig sitt slut drog även Tenho på sig en ganska onödig varning, vilket innebär att mittbacken är avstängd inför derbyt.
Tillbaka till ritbordet för Djurgården
För några veckor sedan konstaterade Honkavaara att Djurgården inte hade vunnit fler än två raka matcher sedan han anslöt till föreningen. Att det ska vara tränarens fel är såklart inte fallet, men inte heller denna gång skulle Blåränderna få fira tre segrar i rad. Inte heller går det att blunda för att det, i just det här fallet, var underligt att det inte skedde några byten på väl över 70 minuter. Det är svårt att argumentera emot att vissa spelare inte kom upp i nivå i matchen över huvud taget.
I nästa omgång väntar ett Tvillingderby mot ett AIK som lyckades vända underläge till seger borta mot ÖIS. Om det var motivationen eller inställningen hos Blåränderna som inte räckte till idag, vad än det ska betyda, får man anta att det blir en helt annan intensitet på söndag. Djurgården har fortsatt goda chanser i kampen om Europaplatserna, men att förlora mot VSK som man gjorde idag när Sirius dessutom tappade poäng mot BP är helt enkelt inte bra nog för ett topplag med ambitioner.
