Den femårige Lazio-supportern Thomas Gallo kom till träningsanläggningen Fersini med en skylt riktad till Claudio Lotito.
Puoi vendere così torno allo stadio? – kan du sälja klubben så att jag kan komma tillbaka till stadion?
Thomas var där tillsammans med sin familj för att följa Lazios träning. För honom var det första gången han fick se spelarna på nära håll. Men bakom skylten finns en konflikt som sträcker sig långt bortom fotbollen. Missnöjet med Lotito har funnits i flera år, men nu har protesterna tagit en helt ny nivå. Unga och äldre, organiserade supportergrupper och stora delar av övriga supporterskaran väljer att stanna hemma i stället för att vara på plats. Det tomma Olimpico har blivit en tydlig symbol för konflikten mellan klubben och dess supportrar.
Samtidigt försöker Thomas familj hålla Lazio levande hemma och föra vidare känslan av att vara laziale till nästa generation. Inte helt enkelt när nästan alla i skolan är romanisti. Men hur för man vidare kärleken till en klubb när man själv väljer att inte längre gå på matcherna?
Thomas och hans kusin har fått Lazio-tröjor med sina egna namn på ryggen. För deras pappa och farbror såg det annorlunda ut när de växte upp. Då var det Crespo, Nedved, Simeone och Almeyda som gällde. Det är en liten detalj, men också en påminnelse om hur en klubb förs vidare mellan generationer. Spelare och tränare kommer och går, men förhoppningen är att barnen ska skapa sina egna minnen och känna tillhörighet till Lazio.
En kontrast som är svår att ignorera
Nästan 10 000 Laziali reste 50 mil för att följa bortamatchen mot Sassuolo, samtidigt som protesten på hemmaplan fortsätter. Kontrasten är svår att ignorera. Supportrarna har inte vänt Lazio ryggen – de har vänt Lotito ryggen. Efter segern mot Juventus försökte Lazios sportchef Angelo Fabiani gräva ner stridsyxan. Han vädjade på sina bara knän om en vapenvila och beskrev det tomma Olimpico som en tung förlust, inte minst för relationen mellan spelarna och supportrarna.
Svaret från de organiserade supportergrupperna lät inte vänta på sig. De avvisade vädjan och gjorde klart att de inte är beredda att backa. För dem handlar konflikten inte om resultaten på planen, utan om Claudio Lotito och hans fortsatta ledarskap. En vapenvila kan få supportrarna tillbaka för en kväll, men den löser knappast en konflikt som byggts upp under många år. Så länge Lotito sitter kvar lär det bli svårt att hitta en väg tillbaka.
Och mitt i allt detta finns det barn som Thomas, femåringen som vill tillbaka till stadion. Att få uppleva Lazio på plats tillsammans med sin pappa.
Men just nu finns en konflikt som aldrig varit djupare. En konflikt han inte valt. Det är kanske det som gör hans skylt så svår att släppa. För bakom protesterna, uttalandena och det tomma Olimpico finns också en yngre generation som bara vill få uppleva Lazio.
Och frågan som återstår är vad som till slut ska väga tyngst: konflikten som håller Laziali borta eller kärleken till klubben som en gång förde dem dit.
Johan Falkesäter
