Man kunde ju ha hoppats att framgången mot Öster skulle smitta av sig. Ytterligare en storseger för oss hade kanske varit för mycket att be om, Sirius är ju något annat än Östers, men att vi skulle halka tillbaka i samma spår på ett så påtagligt sätt var ju en plåga som man kunde ha undvikit.

Det var ingen bra match helt enkelt.

Jag kan egentligen stanna där för det sammanfattar det hela. Vi var svaga och Sirius är skickliga på att utnyttja sådant hos sina motståndare, inte minst i Uppsala. I likhet med hur vi var tidigare så kunde Sirius acceptera att förlora bollinnehavet mot att vara laget som kunde använda sig av bollen i offensiva situationer.

Om det låter onödigt negativt så vill jag passa på att lyfta att Sirius hade sjutton avslut och nio på mål. Vi hade sju och ett enda gick mellan ramarna. Dock utan att göra mål vilket hemmalaget däremot gjorde hela fyra gånger.

Vi blev överkörda och utspelade och det är heller inte första gången i år. Den tolfte förlusten i år vilket gör att vi förlorat lika många matcher som vi vunnit, tillsammans med fyra oavgjorda kan vi konstatera att vi är i slutet av en ganska misslyckad säsong. Vi bygger om, jag vet och det gör det möjligen mer acceptabelt men inte lättare att bära.

Vi må vara på väg mot något men vägen dig känns så brutalt tung just nu att jag bara längtar efter att den här säsongen skall vara över och Hiljemark kan få arbeta utan att störas av seriespel.

Två matcher återstår och jag hoppas att vi vinner någon av dom även om tecknen inte visar på överdriven framgång för tillfället. Viktigare blir då avtackningen av Eleganten Johan Larsson. En man och spelare värd att hyllas. Det, åtminstone, är något att se fram emot.