Och så finns det vi.
Vi som håller på Gefle IF.
Det är på många sätt ett märkligt sätt att använda sin begränsade tid på jorden.
En gång i tiden spelade Gefle IF i Allsvenskan. Inte bara någon enstaka säsong heller. Vi mötte Malmö FF, AIK, Djurgården och IFK Göteborg. Vi spelade Europacupfotboll. Vi hade eftertraktade spelare som andra klubbar ville köpa.
Det är viktigt att påminna sig om det ibland.
Ungefär som äldre människor gärna berättar att de minsann kunde köpa en varmkorv för 5 kr på Strömvallen när det begav sig.
Ingen har bett om informationen, men den hjälper oss att hålla ihop.
För supporterskap är inte alltid enkelt.
Framför allt inte när klubben man älskar sakta har förvandlats från allsvenskt fotbollslag till något slags avancerat stresstest för vuxna människor.
Gefle IF – för dig som tycker livet är för enkelt.
Det borde egentligen stå på matchbiljetten.
Måndag hela veckan
Det märkliga med att hålla på ett lag på dekis är att hoppet aldrig riktigt försvinner.
Det vore mycket enklare om det gjorde det.
Man skulle kunna konstatera:
”Nej. Det här blir inget vidare i år heller.”
Sedan kunde man ägna sommaren åt att grilla, bada och dricka bärs.
Men så fungerar inte fotbollssupportern.
På måndagen är man förbannad.
På tisdagen börjar man analysera.
På onsdagen har man identifierat tre saker som måste förändras.
På torsdagen hör man att någon såg riktigt pigg ut på träningen.
På fredagen börjar någonting hända i hjärnan.
”Vet du, jag tror faktiskt vi tar dem.”
På lördagen står man där igen.
Det är Måndag hela veckan , fast Bill Murray har himmelsblå halsduk och vaknar varje morgon till en förnedrande bortaförlust mot IFK Stocksund.
Plötsligt händer det!
Men ibland vinner Gefle.
Och det är då problemen börjar på riktigt.
För plötsligt känner man någonting.
Hopp.
Den farligaste substansen som finns för en supporter till en klubb med sina bästa dagar bakom sig.
En seger och omedelbart börjar tabellen räknas om.
”Om vi tar tre mot dem och kryssar där, samtidigt som de där förlorar.”
Två minuter senare har en fullt vuxen människa skapat ett Excelark där Gefle IF via en serie resultat med ungefär samma statistiska sannolikhet som ett mindre vulkanutbrott fortfarande kan nå kvalplats.
Därför borde klubben sälja matchbiljetterna som skraplotter.
GEFLE IF MATCHLOTTEN
Plötsligt händer det!
Ingen ångerrätt
För hur mycket vi än skämtar om Gefle IF i all bedrövelse, så finns det förstås en anledning till att vi fortsätter.
Det är vårt lag.
Vi har sett fantastiska spelare och sådana vars främsta egenskap varit att de åtminstone hittade till arenan.
Vi har sett Europaspel och bottenstrider.
Vi har frusit.
Vi har svurit.
Vi har räknat tabeller.
Vi har förklarat för familjemedlemmar att ”det här faktiskt är en väldigt viktig match” betydligt fler gånger än någon rimlig människa borde behöva göra.
Och ändå kommer den där känslan tillbaka.
Nästa match.
Nästa säsong.
Nästa värvning.
Kanske.
Tänk om.
Plötsligt händer det.
Det är förstås fullständigt irrationellt.
Men det är också hela poängen.
För den dag man inte längre känner någonting när Gefle gör mål, den dag man inte blir förbannad över en tappad ledning eller börjar fantisera om tabellklättring efter två raka segrar, då har man förmodligen slutat vara supporter.
Så vi kommer tillbaka.
Med halsduken.
Med kaffet.
Med hoppet som vi uttryckligen lovade oss själva att aldrig känna igen.
För vissa väljer den enkla vägen genom livet.
Vi andra valde Gefle IF.
Tack för ordet!
