Vi var laddade, det 15-tal Villa Västare som hade samlats på Glenns i Gamlestan i Göteborg, vår första träff sedan Europa league-finalen i våras. Aston Villa var lika taggat och inledde med ett konstant tryck mot Nottinghams Forest mål. Tyvärr kom vi inte närmare mål än ett dubbelläge för Victor Nilsson Lindelöf av digniteten ”den hade min blinda farmor satt”.
Sedan dog det. Nottingham tog över mer och mer, men det var trots allt mållöst i paus. Nicolas Jackson hade dragit på sig ett gult, i övrigt syntes han inte mycket. Han rök till andra halvlek, till förmån för Tammy Abraham som kom in och skapade …ingenting. Tyvärr skulle det få betydelse när byteskvoten var förbrukad i slutet av matchen.
När andra halvlek startade hade några i Glenn-gänget i Gamlestan lämnat lokalen till förmån för IFK Göteborg. Sett till hur allt skulle barka hän var det ett alldeles utmärkt val.
Jag ironiserade över Forests rekordvärvning Liam Delap i min införrapport. Han hade gjort ett mål på 28 matcher för Chelsea förra säsongen. Inte mycket att skryta med för en målkung. Om han skulle klocka in på samma målskörd den här säsongen kom den baljan synnerligen olämpligt för Villa. En kalasträff i krysset skickade oss i brygga och det var inte oförtjänt.
Men så kom det! Säsongens efterlängtade första mål när Villa visade Austin McPhee-klass vid en frispark och Forest-försvaret blev uppsnurrat en och två gånger innan Alysson mötte med pannan och skallade in 1–1. Gott så! Temperaturen höjdes något på Villa Park. Var det här vändningen? Inte vad vi kunde se. Pau Torres hade gått ut skadad, Jackson och Hemmings fick plikta med sin medverkan i andra halvlek efter en blek första, Mbaye och Manzambi kom in och när Maatsen gick sönder – varför inte rött kort på McAtee där? – var alla bytena vaskade. Nottingham fick ny vittring med en man mer och tryckte på. Jesus blev gästernas räddare, Igor Jesus dödade all Villa-glädje med segermålet två minuter innan full tid.
Villa jagar första segern, men vad var det här för jakt att tala om? En medioker prestation, där jag inte kan minnas särskilt många fler chanser än Lindelöfs läge och Alyssons mål. Aston Villa ligger näst sist i tabellen och folk börjar gå bananas på sociala medier. Eftersom jag har varit med några säsonger tänker jag inte ta fram motorsågen än, men vilken klass håller det här nybygget eller har PSR-polisen stoppat bygglovet? Vi är sju VM-spelare fattigare, men inte sju avskrivna VM-löner rikare. Defensivt är det ok, undantaget haveriet mot Brighton i premiären. På mitten är spelmotorn varken välsmord eller varm. Och offensivt. Hm. Ett mål på fyra matcher förtjänar en nästjumboplats. Visst, Nicolas Jackson behöver tid. Det tog ett tag för Ollie Watkins innan han hittade rätt och den skyttekung som levererar från första toutchen och fortsätter med det, den finns inte. Fast det är en klen tröst. Framtidshoppet ligger i stället i att det är 34 matcher kvar av säsongen och att Unai Emery har klarat upp liknande lägen tidigare. Up the Villa!
