Das Sommermärchen gled undan. Sommaren förvandlades till höst och höste blev till vinter. Trots detta vandrande in i en mörkare årstid, så var ljuset från den fantastiska sommaren fortfarande kvar. Ur det fantastiska resultatet från 2006 hade en ny generation tysk fotboll fötts och när Klinsmann nu klev av som Bundestrainer så tog hans assistent Joachim Löw över. "Jogi"- den fryntlige schwaben- som egentligen hållit i de flesta träningarna under Klinsmann såg med tillförsikt på jobbet framför honom. Det var EM2008 och ett VM i Sydafrika som låg i närtid. Denna del av historien berättar den resan och ramar också in starten på det som 2014 skulle leda till nästa VM-Guld.
****
På håll väntade Taffelberget, Durban, Vuvuzuelan och en ny kontinent. Sydafrika skulle som första nation i Afrika arrangera VM2010. Men dit var det en bit. Efter VM2006 avgick Klinsmann och Joachim Löw tog över. ”Jogi” var ingen okänd tränare i Tyskland. Han coachade VfB Stuttgart till cupguld på 90-talet och var en klar förespråkare för den offensiva fotbollen. Hans första utmaning var att ta laget till EM2008, vilket gjordes utan problem. Tyska fans minns 13-0 mot San Marino, men också det försmädliga 0-3 mot Tjeckien hemma. EM2008 blev det dock och Jogi tog med en trupp som var väldigt lik 2006 års trupp. De yngre spelarna hade blivit mer erfarna och en ny stor forward hade kommit fram i Mario Gomez.
EM2008
EM i Österrike/Schweiz skulle ge ytterligare ett bevis på att tysk fotboll utvecklats. Man krigade sig igenom ett gruppspel efter en avgörande seger mot Österrike, slog sedan ut Portugal och Turkiet och ställdes mot Spanien i finalen. Detta Spanien, som byggts upp med Guardiola-Barcelona och som spelade en fotboll från en annan värld. Torres avgjorde och skickade bucklan till Spanien, men Tyskland gjorde ånyo avtryck. Die Zeit skrev ”Kopf hoch, Jungs”.
Den nya tyska modellen
Året efter var det VM-kval, som skall kort benämnas, men jag skall också redogöra för den kanske största omvälvningen i tysk fotboll de senaste trettio åren. För under början av 2000-talet ändrades mycket i landet och fotbollen. Egentligen tog den avstamp redan 1998 efter uttåget ur VM då dåtidens förbundskapten Berti Vogts slog larm. Han tyckte att tysk fotboll stagnerat, att det kom fram för få ungdomar och att tysk fotboll stagnerat i sin urtypiska spelstil med libero bakom en trebackslinje, där kraftfullheten gick före det taktiska och där mittfältet bestod av grovjobbare som skulle mata fram bollen till två forwards som bara fanns i straffområdet. Vogts slog larm och en analys startade. Den tog sig början i Stuttgart hos en Dietmar Wiese som fick i uppdrag att ta fram en plan. Planen mynnade ut i en planerad satsning på ungdomsfotbollen, där man föreslog över 100:ungdomscentrum för fotboll, konstgräsplaner, obligatoriska akademier för alla professionella lag, ökad fokus på taktik, teknik, videoanalyser, sportpsykologi, fysisk träning, annorlunda aspekter på träningsnivå där man tog intryck av andra sporter. Inledningsvis sade DFB nej, då det skulle kosta nästan två miljoner EURO bara att planera och få igång det. Sedan rasade Tyskland ur EM2000 och då gick det upp för förbundet att något måste göras. Detta startades upp och Sommermärchen 2006 var en frukt av analysen men endast en mellanstation. Vad som skedde i landet var ett ökat fokus på talangsmedja. Ett fokuserat jobb på ungdomsfotboll, akademier byggdes upp, leken fotboll återkom, utbildade tränare, fokus på taktik, teknik, integration av yngre spelare i A-trupperna och mer speltid för yngre spelare, ökat samarbete internationellt och så tillkom den markant ökande nivån på pengar från TV. Man såg resultat statistiskt. Lagen sprang mer, hade flera passningar som gick rätt och som gick framåt, sprints in i boxen ökade. Med detta kom också tränare som Ralf Rangnick, en ung Jürgen Klopp och flera som tryckte på med en ny taktisk modell med annorlunda vyer kring hur länge bollen skulle hållas, i vilken riktning passning skulle gå, hur mycket man måste löpa, hur intensivt behövde löpa och hur och när man satte press. Det var verkligen en revolution.
Resultaten kom. 2008 vann Tyskland U19-EM, 2009 vann Tyskland U17-EM och i Sverige samma år vann U21-landslaget EM. Samma land regerade i tre årskullar. Det hade inte hänt förut. Tyska modellen gav verkligen resultat.
VM-kvalet och skadad ”Capitano”
VM-Kvalet var ingen match för ”die Mannschaft”. I en grupp med Liechtenstein,Azerbajdzjan, Finland, Wales och Ryssland var det aldrig någon fara och när Klose gjorde 1-0 på Ryssland i oktober 2009 kunde Jogi Löw börja planera för VM i Sydafrika. Det var en planering med truppen i Sicilien och i Sydtirolen och laget skulle sättas ihop. Det fanns en bruttotrupp och med segern i U21-EM så knackade många unga intressanta spelare på dörren. Att Michael Ballack skulle leda laget var klart, men så var olyckan framme. I FA-cupfinalen mellan Portsmouth och Chelsea, så tacklade Kevin-Prince Boateng i Pompey Ballack så vårdslöst att hans fotled gick sönder och Ballack fick kliva av VM och därefter avsluta sin landslagskarriär. Detta var hett stoff i Tyskland. Boateng hade en oplockad gås med Ballack sedan en match i Tyskland 2006 och Boateng representerade Ghana- en av Tysklands motståndare i VM. Hursomhelst.. ingen ”capitano” till VM.
Turneringen
Att Sydafrika fick turneringen berodde på att FIFA nu bestämt att VM skulle börja rotera mellan kontinenter. Sedan var ju just Sydafrika-valet kontroversiellt. Utredningar och vittnesmål, bland annat från FIFA-delegaten Chuck Blazer, har pekat på att 10 miljoner dollar betalades till FIFA-tjänstemän för att säkra röster för den sydafrikanska ansökan. Nåväl.. Vuvuzuelans hemland blev det. En spännande turnering med 32 lag. Spanien storfavoriter med Tyskland som outsider. Som alltid fanns Brasilien med i diskussionen. Holland absolut. Men vem kunde stoppa Spanien?
Laget
Nu var inte Michael Ballack med, men några ord är värda om det första decenniets bäste tyska spelare. Den i Görlitz(långt ned i dåtidens sydöstra DDR) födde Ballack drev isär många tyskar för hans kraftfulla språk,hans ledarstil och vägvinnande sätt. Han gick från Kaiserslautern till Leverkusen till Bayern till Chelsea och tillbaka till Leverkusen. Han är känd som den evige tvåan. Förvisso vann han ligaguld med Chelsea, Bayern och Kaiserslautern och otaliga cupguld, men han lyckades aldrig vinna de stora titlarna. Tvåa/trea i VM, dubbla Champions League-finaler, tvåa i EM och lyckades inte heller nå 100 landskamper för Tyskland(det blev 98). En av landets genom tiderna bästa mittfältare och med 42 mål en rätt enastående kvot också.
Men han var inte med i Jogis trupp till 2010, som bar en väsentlig stämpel av det nya framrusande Tyskland. En smak av det unga vinnande och virvlande ungdomskollektivet som vunnit ungdoms-EM, där en stor skillnad också var det multikulturella inslaget. 2006 hade förvisso haft Asamoah och Odonkor som mörkhyade spelare med annan bakgrund, men truppen till 2010 var något helt annat. Här fanns nämligen Jérome Boateng, den brasiliansk-födde Cacau, turk-tyskarna Tasci och Özil, tysk-tunisiske Khedira, tysk-nigerianske Aogo. Det var starten på något nytt och dessa kom från den goda tyska ungdomssatsningen. Lägg till FC Bayerns stjärnskott Thomas Müller, Manuel Neuer i mål, Toni Kroos och Holger Badstuber samt Marco Marin, så har Jogi Löw en trupp med stark föryngring. Sedan fanns fortfarande Schweinsteiger, Lahm, Podolski, Mertesacker, Friedrich och Klose kvar i laget. En annan notabel ändring var målvaktsposten. René Adler var Leverkusens etta och även tänkt etta i landslaget. Han skadade dock revbenen inför VM och då släpptes Manuel Neuer fram. Därefter kan vi historien.
Så en bra mix för Löw när han väl satte av mot Sydafrika.
Ett par riktiga och olyckliga störningsfaktorer fanns dock för Jogi Löw. I november 2009 begick landslagsmålvakten Robert Enke självmord utanför Hannover. Enke var en av de målvakter som skulle med till VM och han blev inte av med de demoner han burit på så länge. Ett tragiskt öde som berörde Tyskland och många andra djupt. En annan diskussion var Kevin Kuranyi. Den väldigt specielle och egensinnige forwarden från Schalke 04 blev utbytt i en landskamp mot Ryssland och istället för att sätta sig med sina kompisar på bänken, så gick han upp på läktaren och hängde med goda vänner. Detta tog ”hus-i-helsike” i Tyskland och Kuranyi stängdes av.
Gruppspel
”Die Mannschaft” huserade i Pretoria och spelade i Port Elizabeth, Durban och Johannesburg. Australien, Serbien och Ghana stod som motståndare och det kan utifrån ses som en hanterbar lottning, men det skulle bli en resa med flera fallgropar.
Tyskland - Australien 4-0
Första matchen var dock en rätt enkel resa. Fyra mål mot ett svagt Tyskland. Det uppseendeväckande var den framstormande Thomas Müller som kommit från FC Bayerns reserver och och tagit Bundesliga med storm. Till skillnad från många andra unga spelare hade han inte spelat ungdoms-EM, men övertygat landslagsledningen och mot Australien gjorde han mål. Podolski, Klose och Cacau bidrog med ytterligare mål i en ensidig match. Cahill utvisad. Jag tyckte inte det var rött.
Serbien -Tyskland 1-0
Sedan blev den en plump för Jogis gäng. I en tuff match åkte Klose ut efter två gula, Podolski missade straff och helt plötsligt blev matchen mot ett svårt Ghana avgörande. Sami Khedira på ett centralt mittfält drog en halvvolley i ribban och borde haft en straff till.
Tyskland Ghana 1-0
Mot Ghana uppstod något historiskt. På ena sidan Jérome Boateng för Tyskland och på andra sidan hans bror Kevin-Prince Boateng för Ghana. Detta var unikt och vad jag vet har det inte förekommit igen. ”KP” var inte populär i tysk media efter hans tackling på Ballack inför,VM och Bild-Zeitung hade många artiklar kring just detta och intervjuer med familjemedlemmar. Matchen? Jo, den framstormande spelskicklige spelfördelaren Mesut Özil avgjorde efter en timme med ett långskott och fortsatte sin resa mot att bli en av världens mest begåvade centrala mittfältare.
Tyskland vidare, dock inte utan besvär. Jogis unga trupp växte dock ihop mer och mer. Özil-Khedira-Schweinsteiger - en enormt stark kontingent centralt. Neuer stabil i målet, Podolski-Cacau-Müller-Klose - fyra starka forwards. Podolski troligtvis bäst av dem alla och oj vad han avlossade skott. Phillip Lahm och Arne Friedrich cementerade sina kanter och Per Mertesacker tillsammans med Boateng höll ihop det centralt. Jogi hade börjat bygga något riktigt bra.
Slutspel
Åttondel
Inför åttondelen så diskuterades det klassiska mötet med England oerhört mycket i media. I den tyska tidningen "Der Spiegel" så lyftes framför allt hur Jogi Löw och hans assosterande hansi Flick har varit tvungna att jobba mentalt med denna unga trupp före turneringen. Att ställas inför läget att behöva slå Ghana var en mental match för flertalet av de unga spelarna och det gällde att hålla även de spelare som inte spelade i rätt mod. Denna omställning från att ha varit favorit mot Ghana till att möta ett internationellt erfaret England blev en stor diskussionspunkt i de tyska medierna. Tillsammans med de historiska koppingarna från EM1996, VM1990, VM1970 och VM1966. Laddat för en stor-match på Free State Stadion i Bloemfontain.
Tyskland - England 4-1
Det blev en match mellan ungdomlig snabbhet och internationell erfarenhet och det var ungdomligheten som avgjorde. Tyskarnas snabba omställningar mot ett genuint trögt och statiskt England avgjorde matchen. Lägg till att de brittiska stjärnspelarna Terry, Gerrard och lampard inte klev fram och tog tag i det. Lampards skott som tog ribban och in, men som dömdes bort..var troligtvis också en del i avgörandet, men tyskarna var bättre och sprang åttor kring ett förvirrat engelskt mittbackspar, där Matty Upson(hur nu det gick till..) var en av spelarna. Lampard hade förvisso ett fräsande frisparksribbskott i andra, men tyskarna gjorde fyra. Thomas Müller fortsatte sin euforiska vandring med två avslutande mål.
Kvartsfinal
Om åttondelen var omskriven- vad var då kvartsfinalen? 1986 och 1990 spelade lagen VM-finaler, 2006 slog Tyskland ut Argentina på straffar och nu skulle de mötas igen. Argentina hade slagit ut Mexico i åttondelen och hade Higuain, Messi, Tevéz, Mascherano, Heinze, Aguero och många fler. Lägg till Diego Maradona som coach, så var stjärnglansen över laget strödd.
Tyskland - Argentina 4-0
" Not even Klose " - skrev The Sun. " Danke, ihr Helden! Die ganze Welt feiert Deutschland "- skrev Bild-Zeitung.
På plan lommade Diego Maradona av planen med svansen mellan benen och Lionel Messi- vars tid skulle komma- tittade långt efter svarttröjade tyskar som hoppade runt i ring och firade att de återigen var i semifinal i VM. Det var en uppenbar nedmontering av Argentina. I den händelse det fanns en bild av dem som en av favoriterna i detta VM, så kunde denna bild raderas ordentligt. Tyskland gjorde 4-0. Miroslav Klose-åter efter avstängning styrde in två. Thomas Müller en och Arne Friedrich den sista. Världen fattade inte riktigt vad som skedde med detta nya Tyskland. Det var en ungdomlighet, rörlighet och med ett mod, som man inte skådat på länge. Lägg till en uppoffring och laget-före-jaget.. världen skakade på huvudet och hyllade detta Löwska bygge. Klose gjorde med sina mål nummer 13 och 14 i VM-Historien och klev upp på samma antal som Ronaldo Nazario.
Semifinal
Två år tidigare fick man stryk i finalen i EM. Då gjorde Torres målet. NU stod man igen i en viktig match och media undrade hur lagen hade förändrats. Hos vilket lag hade utvecklingen tagit mest fart. Spaniens Tici-Taca spel och uppbyggt kring Barcelonas La Masía eller hos den tyska ungdomssatsningen. Hade Tyskland hunnit att utveckla spelare, taktik, teknik eller hade man nått sin höjdpunkt mot Argentina?
Spanien - Tyskland 1-0
" Schluss. Aus. Vorbei.". Så skrev Bild-Zeitung och så var det. Tyskland var utslagna ur VM mot ett överlägst Spanien. Det var bara en tidsfråga innan målet skulle komma och Puyols nick i 73e minuten var helt rättvist. Tyskland fick sig en biljett till den spanska cirkusen och kunde bara lära sig av det.
Jogi sade " Kompliment an Spanien! Ich glaube, sie werden den Titel holen. Spanien hat uns an unsere Grenzen gebracht. Wir haben trotzdem ein Klasse-Turnier gespielt."
Match om tredje pris
För att citera Franz Beckenbauer " Die Jungs sollen sich zusammenreißen, den inneren Schweinehund überwinden und Dritter werden. Das ist auch etwas wert.“
Uruguay i match-om-tredje-plats. Det gavs redan 1970, då man vann med 1-0 i en kaotisk och brutal match. Nu var Uruguay ett annat lag med Forlán-Suarez-Cavani på topp. Jogi Löw gjorde som brukligt i match-om-tredje-plats.. det sorterades runt en del bland spelarna och Butt fick stå i mål., Aogo och Jansen startade matchen. Egentligen skulle Tim Wiese ha stått, men han var skadad, så Hans-Jörg Butt fick stå istället.
Tyskland - Uruguay 3-2
Match i Port Elizabeth. I hällregn. Två lag spelade om äran och gav publiken en av turneringens mest underhållande match. Det var två lag som inte kröp ned i skyttegravarna utan här gick man till attack. Hela matchen. Thomas Müller gjorde sitt femte mål i turneringen. Han fick sedan pris som turneringens bäste unge spelare. Uruguay gjorde två mål via Cavani och Forlán innan Tyskland vände på matchen i andra halvlek.Marcell Jansen av alla människor kvitterade innan Sami Khedira avgjorde med tio minuter kvar. Strax innan slutsignalen skickade Forlán en projektil i ribban.
****
Die Mannschaft slutade trea och för tredje mästerskapet i rad- en medalj. Silver-brons-brons. Därtill silver i EM. Tyskland var tillbaka. Återigen en maktfaktor i fotbollsvärlden och den ungdomssatsning man gjort efter de nesliga åren 1998-2000 hade verkligen burit frukt. Jogi Löw prisade den ungdomliga rättframheten och nyfikenheten att bli bättre.
Å bättre skulle det bli. 2014 står för dörren.
