Ni gillar när undertecknad leker förbundskapten, och jag gillar att leka förbundskapten. Vem vet, platsen kanske är vakant snart så då är det ju bra att vara förberedd.
Jag utgår från att min trupp inte kommer se likadan ut som Tonys, så efter tisdagens truppsläpp kommer lite tankar om den.
Jag tänker dock inte sitta och rabbla en massa namn. Det här är inte en komplett trupp, utan några av de punkter som borde snurra i pallet på Tony och gänget också.
Sen förra samlingen har vi två tydliga tapp.
Johanna Rytting Kaneryd kommer inte vara med pga knäskada och Fridolina Rolfö är gravid och blir borta från spel ett tag.
Så, var ska vi då börja? Vi kan väl börja längst bak, det går fort.
Falk, Musovic och Öhman där Falk är förstaval. Musovic visserligen tillbaka på allvar men Falk har inte spelat sig ur sin förstaplats. Falks fötter är bättre och det är något jag värderar.
Vidare till backlinjen. Fokus mittbackar.
Det kryllar inte av mittbackar heller längre.
För vi kan börja där, Tony var tydligen i Norrköping och kollade in Peking - Häcken.
Min teori till det är att Björn kanske inte är tillräckligt fit for fight och att han därför kollade in Rybrink.
Jag tror att hon kan vara aktuell. Han borde inte behöva kolla in Anvegård, hon borde vara given i truppen.
Backa ur från att Nelhage och Andersson ska spela ihop, sätt inte den pressen på två unga spelare. Det har inte gått skitbra hittills. Nelhage spelar dessutom inte mycket i klubblaget.
Om Björn inte är tillgänglig hade jag kört Illestedt och nån av dem, för att få lite lugn och trygghet. Växla in Nelhage och Andersson under längre tid. Min gissning är att han tänker helt annorlunda och startar Andersson och Nelhage.
Vi tar oss uppåt.
Jag sa förra helgen på derbyt att det inte kryllar av centrala mittfältare och att de vi har typ är 30+. Nu är Angeldahl dessutom tveksam till spel pga skada.
Vem ska spela med Zigiotti? Eller istället för henne en vacker dag?
Innermittfältet är ett bekymmer. Ett bekymmer som faktiskt går att lösa. Och det heter inte Bennison, det tåget har gått.
Jag kan inte släppa Nova Selin
Jag tittar på några namn som kanske inte är de mest självklara.
Nova Selin och Ellie Junetoft spelar vecka ut och vecka in i AIK och driver deras mittfält. Unga och hungriga. Tänkte först bara Selin, men vid närmare eftertanke tycker jag båda.
Johanna Svedberg är en löpstark innemittfältare som även hon spelar vecka ut och vecka in i BP. I ett BP som gjort sin bästa säsong nånsin.
Låt de vara med och få känna på det. Skola in de i rätt tempo.
Jag säger inte att de ska in och bära ett svenskt landslag på sina axlar. Men när det inte kryllar av centrala mittfältare måste vi också börja titta på vilka som faktiskt kommer efter.
Och det hänger ihop med hur jag ser på generationsväxlingen.
Jag tycker att generationsväxlingen har gått för fort.
Samtidigt vill jag plocka in unga spelare.
Ja.
För jag tycker inte att det behöver vara allt eller inget.
I en föryngring, varför ska man inte kunna ha kvar spelare med erfarenhet samtidigt som man släpper fram nästa generation?
Mycket är redan nytt. Måste du ändra allt då?
Behåll mixen.
Cornelia Kapocs är också ett intressant namn.
Hon spelar i Liverpool och har fått mycket förtroende där. Hon är en sån spelare jag tycker blir extra intressant just nu eftersom hon faktiskt kan ge fler alternativ. Mittfältare, ytter, anfallare. Hon behöver inte pressas in i en enda liten box.
Och det är precis sånna spelare jag tycker Sverige behöver titta närmare på.
Upp med Smilla
Sen har vi Smilla Holmberg.
Efter Arsenal–Manchester United skrev jag:
”Arsenal blev så mycket rakare i sitt spel när Smilla kom in, så fick hon kröna inhoppet med ett mål.”
Och jag står kvar där.
I JRK:s frånvaro, upp med Smilla ett hack i banan.
Låt henne löpa skiten ur motståndet. Hennes inlägg har blivit bättre och med bra boxspelare mot Litauen kan hon bli en nyckel.
Det är en möjlighet att kika på när en given spelare saknas.
Smilla på ena kanten, Jusu Bah på den andra, för att ta ett exempel.
Schröder som nia. Punkt.
Och så Felicia Schröder.
Jag vill se Schröder som nia om hon ska starta. Inte som tia.
Schröder är inte en kreativ tia. Det är inte där jag tycker att hennes främsta egenskaper kommer fram. Hon gör mycket annat väldigt bra, men hon ska vara närmare målet.
Hon är het i sitt nya lag Real Madrid i Spanien och jag vill få loss målskyttet även i landslaget. Men då ska hon spela på sin position.
För en forward måste också göra mål. Det är inte den enda uppgiften, men det är en ganska viktig sån.
Felicia Schröder gör inte mål i landslaget. Det är fakta.
Kan måltorkan bli ett problem? Ja, det kan den.
Och med hennes kaliber är det rimligt att ställa krav. Hon gör mycket rätt, men målskyttet måste lossna.
Så välj.
Schröder eller Blackstenius.
Schröder ger dig en annan typ av spelare. Blackstenius ger dig ett bättre försvarsspel.
Vad är det du vill ha, Tony? Bestäm dig.
A-landslaget är ingen akademi
För det här med potential börjar jag också tröttna på.
Tony måste sluta prata potential.
Och ja, jag sitter själv här och vill ha in Selin, Junetoft och Svedberg. Så låt mig förklara skillnaden.
Jag vill inte ha in de för att dom är unga och har potential. Jag vill ha in de för att vi har ett konkret behov på innermittfältet, dom spelar vecka ut och vecka in i sina klubblag och jag tycker att de ska få känna på A-landslaget.
A-landslaget är ingen akademi. Det har vi U23 för.
Utvecklingen sker framför allt i klubblagen. Självklart behöver unga spelare också erfarenhet från landslagssammanhang och ibland ska man absolut släppa fram en ung spelare.
Men A-landslaget ska vara den bästa truppen av spelare Sverige kan ställa upp med för dagen. Det är inte där vi ska bedriva utvecklingsverksamhet som huvuduppgift.
Ska vi då ta ut halva U23 och Fanny Peterson också bara för att dom har potential?
Nej.
Det är skillnad på att föryngra ett landslag och att göra A-landslaget till ett utvecklingslag.
Jag vill se en mix. Behåll spelare med rutin och släpp samtidigt fram dom som knackar på dörren och faktiskt är redo att få känna på det.
Ska vi spela VM ska vi också bygga ett landslag som kan spela VM.
Inte att man river och bygger om hela skiten samtidigt.
Rutinen behövs också
Med Rolfö och JRK borta tillsammans med Asllani som är borta sen innan. Det är mycket rutin som försvunnit på kort tid.
Därför gillar jag faktiskt ett namn som Olivia Schough.
Rutin behövs.
Och jag tror också att det behövs spelare som varit med och vunnit, förlorat, spelat stora matcher och vet vad det innebär att gå in i en landslagssamling och faktiskt leverera. En sista dans med Schoughen.
Det behöver inte vara en generationsväxling där allt gammalt ska bort för att allt nytt ska få plats.
Bygg vidare på något.
Bygg din grej.
Spelsystem
För då kommer nästa fråga.
Varför spelar vi ett spelsystem där vi saknar spelare som passar?
Om de spelare Tony väljer bort faktiskt passar bättre i en annan formation, ska vi inte då byta system?
Du vill inte använda spelarna som passar i den positionen. Då kanske du ska byta system.
Jag tycker inte att det behöver vara konstigare än så.
Och jag vill verkligen slippa det här med att sätta spelare på positioner där de inte är hemma.
Tio matcher in och vi hade Amanda Nildén som mittback och Felicia Schröder som tia.
Du har så lite tid med ett landslag.
Spela dom där de ska spela.
Där de är vana.
Där de är trygga.
För det är också en del av hur man bygger ett landslag.
Det handlar inte bara om vilka namn som står på pappret, utan om hur de används.
Det är ungefär där jag landar inför den här trupputtagningen.
Bygg vidare.
Behåll erfarenheten.
Släpp fram nästa generation.
Men låt inte A-landslaget bli en akademi bara för att någon har potential.
Och välj ett system som passar spelarna du faktiskt vill använda.
