Tvåsiffrigt mot LAIK
Jag tror verkligen på årets lag och nu har de visat vad de kan! Att det skulle bli tufft mot LAIK det var jag nog ganska övertygad om och därför är denna kross som det till slut blev en fantastisk glad överraskning.
Först måste jag dock återkomma till den förra veckans fantastiska matcher. Jag såg en trippel i ÖSK matcher, tre sporter, tre ÖSK lag som alla var underlagstippade. Först ut var ÖSK:s bandylag som mötte Djurgården på bortaplan, seger där med 7-3, sedan var det dags för ÖSK:s fotbollslag som hade en svår hemmamatch mot topplaget Falkenberg, seger där med 1-0, sist ut var ÖSK:s handbollslag som ställdes mot serieledande Uppsala HK, även där blev det ÖSK seger nu med 37-31!
Tre fantastiska ÖSK segrar. Man är ju stundtals lite svältfödd på framgångar som ÖSK supporter, men förra vecka var verkligen en guldvecka.
Nu var det ny bandymatch. Denna gång gällde det Lidköpings andralag LAIK. Laget har ända sedan det bildades fått leva i skuggan av storebror i stan Villa BK. Dock har man alltid fått fram unga duktiga bandyspelare som alltid har kunnat prestera. Det är ofta svårt att veta riktigt var man har LAIK i seriepyramiden år från år. Är det några nya stjärnskott som ska blomma ut eller har man tappat några av fjolårets stjärnskott till grannklubben.
Frejdig bandy brukar dock alltid laget spela och det gjorde man även i lördags. Även om ÖSK inledde målskyttet med ett 1-0 mål så låg det lite i luften att LAIK var på gång och 1-0 blev ganska snabbt 2-4. Det såg lite mörkt ut för våra gulsvarta och Sebbe Lundgren gjorde som tur var några fina räddningar så att inte siffrorna skulle springa iväg ännu mer. Ett psykologiskt reduceringsmål till 3-4 kom just innan paus och det var nog viktigt. Utan tveka ledde bortalaget rättvist i halvtid.
Sedan kom ÖSK ut som ett nytt lag och frejdigt spel och glada miner gjorde att vi snart låg i förarsätet igen. 6-4 till ÖSK och matchen stod och vägde. Då fick ÖSK straff och vår nye straffskytt, Emil Arvin, åkte fram och klippte resolut upp bollen i nättaket. Där avgjordes matchen skulle jag vilja säga. Luften gick ur det unga Lidköpingslaget och ÖSK öste på med det ena målet efter det andra och till slut kunde vi konstatera att Lidköpings 4-2 ledning hade förvandlats till en 10-4 ledning för ÖSK. Vilken drömvändning. LAIK fick till slut in ett tröstmål och slutsiffrorna skrevs till 10-5.
Det var en del som trodde att Simon Folkesson och Filip Bergman skulle ta lång tid på sig att komma i form, med tanke på att de inte var med på försäsongsträningen. Dessa belackare kan man redan konstatera hade fel. Jag tror inte jag har sett Simon Folkesson så bra som han har varit i de senaste två matcherna någonsin i ÖSK. Bergman har också redan hittat formen vill jag påstå. Att båda ”gubbarna” håller igång med rätt hård konditionsträning året om det vet vi så vad gäller orken var det nog ingen som tvivlade. Men spelförståelsen är också redan på topp, den saken är klar.
I måndagen NA var det ett stort två sidors reportage om ungdomsbandyn i ÖSK. Tomas Knutson konstaterade att det är fler barn och ungdomar än på flera år som spelar bandy i ÖSK. Vi har ca 100 barn som spelar organiserat och ungefär lika många till som är med i skridskokul som är en förberedande form för mindre barn.
Det är bra att Allehanda skriver om vår fina ungdomsorganisation men varför måste det alltid sås lite tvivel i alla bandyreportage. Man skriver t.ex. i ingressen att det var fler klubbar och fler spelare förr ”men bandyn är inte död”. Nej, bandyn är inte död, det är väl ingen som har trott det. Man skriver sedan att i Knutsons generation så fostrade ÖSK många toppspelare som de flesta tyvärr gjorde stora delar av sin karriär i andra klubbar. Varför inte fokusera på de unga spelare som vi har nu och som kommer. Denna gång får vi hoppas att våra blivande stjärnor stannar i moderklubben. Vi har ju lyft upp väldigt många till A-laget de senaste åren.
Det är märkligt att det alltid ska vara en domedags aura över alla bandyreportage. Det är väl ingen som skriver om basketens framtida död. Basket har ju gått bakåt de senaste åren, framförallt här i Örebro, men även i övriga Sverige. Det finns vissa ”öar” i landet där basketen drar publik, men det är på nedåtgående. Ännu värre är det med speedway. Det finns väl knappt 20 klubbar kvar i Sverige som kör speedway, men aldrig har man läst om sportens framtida död. Detta är mycket märkligt.
Länge leve Bandyn!
