Härlig seger i Stockholm
Debaclet i hemmapremiären mot Tranås var glömt när ett härligt gäng Svampar klev på bussen vid Örebro Södra för färd mot den Kungliga huvudstaden. Årets första bortaresa gick till Stockholm för match mot Djurgårdens IF. Djurgården är en klassisk bandyklubb. 1907 spelades den första bandyfinalen och den vann IFK Uppsala. Den andra finalen 1908 vann däremot Djurgårdens IF. Därefter har klubben lyckats med något mycket märkligt i svensk bollsport, man har tagit ett halvt SM guld. Efter klubbens första SM guld så förlorade man två finaler 1909 och 1911. Olympiaåret 1912 var det återigen dags för Djurgården att gå upp i final. Det var dåtidens storlag IFK Uppsala som stod för motståndet. Matchen gick på Råstasjön i Solna då Stockholmsstadion ännu inte var invigd. Slutresultatet blev 1-1 och någon möjlighet till omspel fanns inte då våren gjorde sitt intrång på alla sjöars isar. Det blev helt enkelt ett delat guld mellan klubbarna. Något helt unikt i svensk bollsport.
Härlig stämning var det som vanligt i vår bandybuss och en frågesport men idel bandyfrågor hanns gott och väl med. Segrare i frågesporten blev Stephan Ammer med endast ett rätt mer än Johan Vornanen. När väl priserna till de tre bästa i frågesporten var utdelade så bestämde sig Stephan och Johan att byta sina priser. Första priset en gammal match-fotbollströja från 1970-talet passade Johan bättre tyckte de båda.
Framme i Stockholm styrde vi kosan mot en ny pub i svampensammanhang. ”Mickel räv” som vår Stockholms supporter Uffe Ahnskog hade letat upp. Vi blev många runt det långbord som ägarna ställt upp när alla Stockholms ÖSK:are och några som åkt bil anslöt. Traditionell sång, god mat och god öl hann vi med innan vi hoppade in i vår buss igen med adress Gubbängens bandyhall. Visst är det bra att Stockholm har fått en bandyhall, men det är väldigt mycket roligare att möta Djurgården på deras riktiga hemmaplan Östermalms IP. Jag vill nog säga att det är den finaste arenan i hela serien.
Som tur var så var vi tidiga på arenan och hann i god tid sätt upp våra banderoller innan spelarna kom in på isen. För när väl matchen började så gick ÖSK på knock direkt. Efter 3 minuter och 45 sekunder ledde ÖSK med 2-0 och då hade man ändå hunnit med att missa ett friläge också! Simon Folkesson satte först Simon Bäckström och sedan Isak Cronvall i perfekta lägen och drömstarten var ett faktum. När Djurgården sedan reducerade till 1-2 så tog det inte mer än en dryg minut innan Filip Gesar kunde återge ÖSK en tvåmålsledning. Gesar gjorde sedan även 4-1 till ÖSK båda gångerna framspelad av Oscar Larsson. ÖSK kändes väldigt trygga men ett litet orosmoln dök upp när Djurgården lite före pausvilan fick in sitt andra mål.
En lysande första halvlek av ÖSK. Många spelare får högsta betyg, men jag måste ändå nämna Simon Folkesson. Vilken fantastisk halvlek han gjorde. Den första kvarten måste väl ha varit bland det bästa Simon någonsin har spelat.
Andra halvlek inleddes och nu var man rädd att årets märkliga ÖSK syndrom med bra första halvlekar och dåliga andra skulle upprepas. Vi har sett det i nästan alla ÖSK:s fotbollsmatcher i år och vi såg det ju även i ÖSK:s premiärmatch i bandy mot Tranås.
När Djurgården genom två snabba mål gick upp till 4-4 så höll man på att sjunka genom jorden. Inte nu igen! Kände nog alla ÖSK anhängare på läktaren. Men det blev inte nu igen. ÖSK tog tag i matchen och genom en hörnvariant så var man åter igen i ledningen. En utvisning på ÖSK en stund därefter kändes tung. Nu gäller det att kämpa och det gjorde verkligen ÖSK. Man höll boll och dödade tid och sedan kom Filip Bergman i skottläge. Det kändes som om det var lite för långt ifrån, men Filip avlossade sin berömda bössa och där satt den! Ett kanonmål i krysset och ÖSK ledde med två igen. Därefter gällde det bara att spela hem matchen och det gjorde ÖSK på ett alldeles utmärkt sätt. För att på ett betryggande sätt lugna våra nerver så utökade Iiro Väkiparta ledningen till 7-4 och glada spelare och supportrar kunde fira säsongens första seger och detta på bortaplan i Stockholm. Härligt!
Denna vecka är för mig som trogen ÖSK supporter en riktig trestegsraket. Jag ska se tre ÖSK matcher i tre olika sporter. Först var det ÖSK bandy mot Djurgården på söndagen, sedan följde på måndagen ÖSK fotboll mot Falkenberg och på torsdagen blir det ÖSK handboll mot Uppsala. En riktig trestegsraket där ÖSK har varit och är underlags tippat i alla matcherna men där jag/vi nu hittills har kunnat inkassera två segrar. Hoppas nu att handbollslaget också kan prestera och vinna sin match. Då har denna vecka blivit en fantastisk ÖSK vecka för mig och för hela Örebro.
Det blev en ganska lång krönika efter premiären och jag fick inte riktigt rum med min kritik mot den Allsvenska upptaktsträffen. Dessa upptaktsträffar borde fungera som ett flaggskepp för den Allsvenska bandyn. Jag tycker inte de gör det i den utformning de har haft. För det första så får man verkligen leta på olika forum för att få reda på när den hålls. För det andra så är de inte tillgängliga för de flesta. Jag har t.ex. kanalen Bandypuls, men inte ens där kunde man se sändningen i realtid. Jag fick in den något dygn efter att den gått av stapeln. Sedan är upplägget ganska stolpigt, man får intrycket av att det här är något som vi är ålagda att genomföra därför måste vi göra det.
Den som ledde träffen var kände Örebroprofilen Anders Edh. Jag gillar verkligen Anders, jag har varit på föreläsning där han intervjuade vår gamle fotbollsmålvakt Sven-Gunnar Larsson. Det är inte det lättaste ska ni veta. Man får verkligen dra ut information från gamle Svasse. Dock gjorde Anders denna intervju med bravur. Kanske då inte så konstigt att han fick uppdraget att hålla i upptaktsträffen inför Bandyallsvenskan. Detta uppdrag tycker jag inte att han gjorde speciellt bra. Han var dåligt påläst och svajade ofta på frågor och svar. Det minsta man kan begära i den rollen är väl att man har skrivit ner de olika lagens nyförvärv och har lite koll på hur de har spelat på försäsongen. Sedan borde man ha koll på vad respektive lags hemmaarenor heter. Det kan ju vara lite svårt eftersom en del lag har bytt namn på dessa. Är man osäker så kan man ju skriva ner dessa. Sedan tycker jag att man inte behöver ställa samma frågor till alla lag. Många lag har ju speciella egenskaper som man kan ta upp och penetrera. Falun med sitt isproblem och där kommunen vägrar bygga hall, Motala som ju var etablerade i Elitserien men nu har gjort ett par säsonger i division 1 och kommit tillbaka till eliten. De verkar ändå i viss mån behållit sin publik, en fråga runt detta. Tellus som kämpar med små medel och har försökt hitta sin egen plats i Stockholms eliten eller Boltic som har brottats med huliganism i så många år. Har man kommit till rätta med det?
Nej en roligare upptaktsträff, kanske med publik, man kanske kan köpa en biljett för en hundring och vara med på träffen. En mycket mer påläst ledare av träffen och lite differentierade frågor till nästa säsong. Kanske en tippning inte bara om vem som ska vinna serien utan lite bredare kanske också skulle var på sin plats.
