Jaha Vimmerby borta. Vi avslutade jättebra mot icke dicke doa och då tänkte jag; jaja vi rider på den avslutningen och kör över Vimmerby. Bra med lite självförtroende och vinster. Å visst, vi börjar bra. 1-0 Bergsland vars skott och handleder jag gillar. Men sen är det Vimmerby som ändå har linjerna, vet hur dem vill anfalla, vet hur dem vill försvara. Det vet inte vi. Vi dräller med pucken och Hampus Karlsson dunkar in 1-1. Hampus som jag hoppas innerligt att vi försökte knyta till oss, en sjukt underskattad spelare som jag ser det. Vimmerby gör 2-1- snyggt igen av ovan nämnde Karlsson, sen lyfter vi spelet, etablerar oss i deras zon och då är vi bra och 2-2. Sen tar en av deras spelare pucken i egen zon, åker lugnt och fint igenom, våra backar står och förundras. Så var det 3-2. Inget händer i sista. Förlust.
Kan man dra några som helst slutsatser? Ja och nej. Det positiva -när vi etablerar tryck i anfallszon är vi jättebra och vi ser ut som en ett topplag med våra små kvicka forwards. Det negativa- resten. Hur vill vi anfalla? Hur vill vi försvara? Jag förstår fortfarande inte, känns tafatt och rörigt och backarna ser tröga ut emellanåt. Man kan förlora men se fina tendenser för att man ser hur Karlin vill spela. Förlåt men jag gör inte det. Ja vi har massvis med nya spelare, ny tränare och därtill småskador på viktiga pjäser. Men vi har en match före premiären. Valdemar Johansson sa att han inte var orolig i intervjun efter matchen men så tillhör han också den kedja som kanske kommit längst i samspelet med varandra. Låt oss hoppas att han har rätt. Till sist vill jag be till Gud att Rizzos skada inte håller honom borta alltför länge. Såg verkligen inte bra ut.
