Kan du sammanfatta dina tankar om kvällens match?
Till att börja med är inramningen helt otrolig. Alla Djurgårdare som är här bjuder upp, men också alla hitresta Björklövar. Att vi fick ge dom en seger betyder mycket men framförallt det hårda jobbet tycker jag sticker ut. Vi spelar för varann. Man vet aldrig hur ett lag ska reagera när det verkligen börjar gälla efter försäsongen. Vi har en stor grupp av nya spelare, så jag tycker det var härligt att se hur vi gick samman.
Du kom upp som spelare genom Björklövens juniorled en gång i tiden. Vad har förändrats inom verksamheten sen dess, skulle du säga?
(Rahimi ler brett när han minns tillbaka) Oj… det är otroligt mycket. När jag var där första gången så var det en klubb som genererade stort intresse precis som idag. Men nu har det varit en styrning som ändrats över lång tid, med en långsiktighet. Det tycker jag saknades då. Den förändringen kom ju när Per (Kenttä) kom in för åtta år sedan.
När du kom upp och fick göra dina första inhopp i Björklövens A-lag i Allsvenskan 2006-07… hur var kulturen kring A-laget då? Har något förändrats?
Den var otroligt fin då. Vi var en grupp av många unga, hungriga talangfulla spelare. Vi hade en miljö som dom här unga killarna hade fostrats i över tid. Vi hade fyra JVM-spelare det året vilket är helt unikt för en så liten stad. Alla var uppväxta i Umeå och hade gått i våra juniorled. Det var en fantastisk tid. Kulturen i A-laget då var väldigt välkomnande. Jag lärde mig väldigt mycket, väldigt viktiga år i min karriär.
Du spelade i Nordamerika mellan 2007-09. Hur skulle du sammanfatta din tid i AHL och i Manitoba Moose?
(Skratt) Det var häftigt. Det var en tid där man nånstans blev man, eller i alla fall professionell. Man insåg jobbet man var tvungen att lägga ner. Jag var inte den mest glamorösa spelaren men jag lärde mig det hårda jobbet. Jag stötte på en del motgångar under den tiden men jag är stolt över hur jag hanterade dom motgångarna.
Till och från i landslaget.
Har du något kärt juniorlandslags-minne?
Åh va fint! Det var helt fantastiskt att få spela premiärmatchen under JVM på hemmaplan (2007). Vi spelade i Leksand. Jag tror det var första gången SVT gjorde en riktig satsning på turneringen. Öppningsmatchen var mot Kanada om jag inte minns fel. Jag minns att inramningen var fantastisk. Jag minns att vi kryssade eller alternativt förlorade, men när jag fick ha Tre Kronorna på bröstet, det var mäktigt.
2009-10… hur var din enda säsong i Rögle?
Den var intressant. Det blev Rögle efter några år i Nordamerika. Jag ville verkligen göra avtryck i ett Rögle som var ett ganska brokigt gäng då med många importer. Jag hade ganska svårt att få ihop det den säsongen i och med att vi åkte ur. Men jag tror nånstans att just där lärde jag mig en hel del om hur man var tvungen att jobba för att etablera sig i SHL.
Var det runt då eller nån säsong efteråt då du kände att du verkligen kunde vara ordinarie i Elitserien, som SHL hette då?
Jo exakt, det växte då. Jag hade en bra start i HV71 året efter, gjorde en helt okej säsong men jag lyckades ändå inte riktigt bli ordinarie. Men det var året efter det som jag tycker att jag växte in i kostymen, framförallt när jag hamnade i Linköping. Där fick jag mitt riktiga genombrott som hockeyspelare.
På seniornivå blev du assisterande lagkapten för första gången åt Linköping, säsongen 2014-15… var det då du började känna att du var en viktig ledare för dina lag?
Dom ledaregenskaperna har jag nog alltid burit med mig. Men jag skulle säga att det var där jag fick, som jag sa, mitt genombrott. Det är skillnad mellan att vara en spelare som försöker ta en plats, till att vara en ledande spelare i ett lag. Det krävs mycket mer av en då. Nånstans där formades jag som människa och spelare, och lärde mig att axla det.
Hur var det att spela i HC Davos i Schweiz, under en säsong, 2016-17?
Det var fantastiskt! För mig som hade blivit en etablerad SHL-spelare, kände jag då att jag behövde bryta upp och testa nånting annat. Då åkte jag till Davos och där spelades hockey på ett helt annat sätt, det är en helt annan liga, en helt annan mentalitet. Jag tycker då att jag fann mitt sätt att spela effektivt. Sen saknade jag den här ”grinden” som finns i SHL där varje match betyder allt. Samtidigt tycker jag att man i Schweiz då hade en ganska lång väg att gå i professionalitet. Det saknade jag väldigt mycket, därför blev det bara ett år. Jag ville spela proffsig och detaljerad hockey.
Du var med och vann sm-guld med Växjö 2017-18. Då var Växjö mitt uppe i en framgångsperiod där man tog flera guld på kort tid. Hur märktes den kulturen av inom föreningen?
GM Evertsson och tränaren Sam (Hallam) med många fler i staben hade övertid byggt upp det här. Det märktes tydligt när jag kom in. Det var högt kravställande. Det var också hur man konstant jobbade med lagkänslan. Det var fascinerande att man hade en såpass klar plan i hur man skulle nå framgång. Det har Växjö lyckats med övertid under 2000-talet.
Du gjorde dom sista fyra åren i karriären, i Björklöven. Var det givet att du skulle avsluta där?
Ja, det var det absolut. Det är barndomsklubben där jag började lära mig hockey, klubben jag älskar. Att få representera Björklöven är helt fantastiskt. Att få spela inför vänner och familj dagligen, var en ynnest.
När du ser tillbaka på din karriär… hur sammanfattar du dig själv som spelare?
En spelare som kanske i stunder gick över gränsen men som gjorde allt för att vinna och som gjorde allt för sina lagkamrater. Jag hoppas att mina lagkamrater genom åren, har uppskattat mig som människa och hockeyspelare… sen vet jag inte om det är så.
Du gick över direkt som assiterande tränare, för klubben där du avslutade. Behövde du någon betänketid innan du tackade ja?
Det var faktiskt inte självklart. En tränarkarriär var inget jag hade gått runt och tänkt på under min spelarkarriär. Det var under det sista året som tanken väcktes. Efter att jag pratade med Per och jag hade bestämt mig, så växte det på mig. Efter min sista säsong kände jag mig klar med att spela men jag var inte klar med hockey, så jag blev glad över uppdraget.
