Vad fick dig att vilja bli hockeytränare, till att börja med?
Oj… det var by mistake nästan. Jag hade ingen tanke på det, jag spelade i Hammarby under mitt sista år som spelare i Division 1. Sen flyttade jag tillbaka till USA och hade tänkt lägga av med hockey, då var jag väl tjugosex. När jag kom till St. Clouds campus var några sista års-spelare kvar i collegelaget, som hade börjat under första året samtidigt som jag. Så jag kände till laget till stora delar. Jag brukade gå ner till rinken och coachen välkomnade mig och undrade om jag inte ville bli hjälptränare. Varför inte, så jag fick flytta lite puckar på träningar och sånna saker. Men jag tackade först nej ett par gånger. Men jag tänkte sen att jag har hållit på med hockey i hela mitt liv och tycker det här är kul, det här kan jag. När jag sen fick det assisterande jobbet, öppnades en ny värld upp inom hockeyn för mig, så mycket annat ansvar och jag började få insikten om vad det innebär att försöka få ett lag att fungera. Det rullade på, så småningom fick jag erbjudande om att coacha en mindre skola, sen fick ett juniorjobb, det ena ledde till det andra.
2011-12 tränade du Bajen Fans i Division 2… varför just där? För du hade flera års erfarenhet bakom dig som scout, tränare och assisterande tränare åt juniorlandslaget, men också för herrlandslaget…
Jag spelade som sagt i Hammarby under det sista året av min seniorkarriär, och innan dess som junior. När dom gick i konkurs hörde jag att man startade ett Bajen Fans-lag. Dom ringde mig och ville att jag skulle spela, vilket var lite svårt eftersom jag bodde i USA. Men när jag flyttade tillbaka till Sverige och hade jobbat där ett par år, kände jag att jag ville ge tillbaka på nåt sätt, försöka få igång föreningen. Tommy Boustedt som jag hade jobbat med var med och styrde skeppet. Det var ett ideellt uppdrag, det fick jag inget betalt alls för, pengarna fanns inte.
Vad är det största du har åstadkommit med J18- respektive J20-landslaget, tycker du?
Ouf… vet inte… var en jättekul resa. Allt jobb med alla spelare som var 90-talister, som sen gick till NHL. Det var en ära att ha fått jobba med dom i tidig ålder. Att jag kunde bygga bra relationer med spelarna var en förutsättning och en framgång i sig, utveckla dom som spelare i landslaget. Förutom under turneringar, träffade jag spelarna på olika resor för att rekrytera dom, det var en kontinuerlig process i sig. 90-talisterna var riktigt bra och vi såg tillsammans till att skörda framgångar. Vi märkte att det lönade sig att jobba nära klubblagstränarna också. Att vi tog medaljer var tack vare hårt jobb av spelare och ledare och folk runt omkring.
Du var förbundskapten för A-landslaget när det blev dubbla VM-guld… kan du försöka sammanfatta VM 2017, respektive 2018?
Intressanta resor. Under VM 2017 hade vi mer rutin i laget. Det stärkte truppen att NHL-spelare kom in i turneringen. Det började halvknackigt och spelet lossnade i princip i slutet av gruppspelet. Kvartsfinalen som alla pratade om mot ett bra Schweiz var vändpunkten. Under VM 2018 gick vi obesegrade genom hela turneringen. Jag tror bara tre spelare var med båda gångerna, Ekman-Larsson, Everberg och Klingberg. Resultatet var fantastiskt båda gångerna. Och att vi sen fick fira guldet med alla hockeyfans i Sverige… det går inte att beskriva, helt fantastiskt.
Förutom VM-gulden du vann, var du med att vinna VM 2013 som assisterande, även ett JVM-guld 2012 som assisterande. Jag antar att du har sett och lärt från en del grymma tränare under den tiden…
Absolut. Oavsett vilken roll du har så har du arbetsfördelningar som måste utföras på bästa sätt och Pelle (Pär Mårts) var riktigt bra på att bygga lag. Att få vinna VM-guld på hemmaplan 2013 och dessutom i Stockholm, som är min hemstad, var helt magiskt. Det gick knackigt i gruppspelet men vi fick rätsida på spelet. Samma fantastiska känsla med Junior-VM. Vi har alla vunnit, inte bara jag. Spelarna och tränarstaben, alltså Roger (Rönnberg), jag och Robban (Ohlsson)…
Från 2020 till 2023 tränade du Zürich i schweiziska ligan. Hur skulle du sammanfatta den tiden?
Fantastisk. Tuff resa. Gillar uppdragen med att försöka vinna med toppklubbar där folk förväntar sig resultat. Är man yrkestränare bara måste man söka sig till den miljön. Kraven ska vara där. Innan jag kom hamnade Zürich nia i grundserien och missade slutspel. Under min första säsong vann vi grundserien men det blev inget slutspel på grund av covid. Året efter var det ingen publik på läktarna, så det var en speciell tid. Under alla år jag var där kvalade vi även in till Champions Hockey League. I ligaspelet blev det en semifinal och en final där vi förlorade den sista matchen. Surt att inte gå hela vägen. Det var en rolig och utvecklande tid, det var första gången på länge som jag jobbade på klubbnivå.
Sen rörde jag mig vidare till finska Tappara; lite av ett självmordsuppdrag för dom hade vunnit två gånger på raken, plus en CHL-titel. Och jag var den första utländska tränaren på sexton år. Vad var deras hemlighet till alla framgångar, undrade jag. Vi vann ligan två gånger och grundserien två gånger. Jag lovade styrelsen att ändra spelsättet rätt radikalt. Hela ligan har ändrats mycket tack vare det. Nu spelar flera lag på olika sätt, vilket är en styrka för ligan. Yngre finska spelare får också oftare chansen. Två av våra spelare skrev på för NHL och Rautiainen slog poängrekord för att vara junior.
I Tappara jobbade du bland annat med Anders ”Ante” Karlsson som din assisterande. Hur var han att jobba med?
Fantastisk människa som ger väldigt mycket energi. Jobbar hårt och noggrant. Han gav väldigt mycket, jag gillade hans ledarskap, hur han tar hand om spelarna, pratar med dom. Sen kan han också vara väldigt direkt. En väldigt kompetent hockeymänniska.
Schweiziska och finska ligorna är såklart lite annorlunda och SHL är överlag en lite bättre liga, men finns det något som SHL kan lära sig av dom två länderna?
Intressant fråga, jag har aldrig tänkt på det på nåt sätt… Som du säger ser dom lite upp till oss. Sen finns det mer pengar i Schweiz så dom kan köpa bättre spelare, och nu är det dessutom hela sex importer man får ha per lag. Schweiziska ligan har verkligen kommit upp sig. Men man har haft svårt att producera tillräckligt många egna, bra unga spelare. Det finns ett riktigt hockeyintresse och dom har en fin hockeykultur. Man har dessutom tränare från olika länder. Du möter lag som har en kanadensisk coach och sen en finsk coach under olika veckodagar, så det blir olika spelsätt och taktiker man möter. Det kan vi kanske lära av, dom olika spelsätten, olika sätt att vinna på. Den finska ligan har tyvärr inte samma pengar som i Sverige och framförallt inte som i Schweiz. Nån av oss brukar signa dom bästa spelarna där borta, tidigt. Den finska ligans lönebudget gör sitt. Vi hade trettio miljoner i Tappara, det kommer du ingenstans med om man ser till internationella mått. Men ligan har blivit mer dynamisk nu i alla fall. Saipa till exempel spelar lite som Carolina Hurricanes, Carolina-målvakten Sebastain Ahos pappa coachar, dom har kopierat den spelboken.
Hur ser framtidens landslag ut efter bara några år med dig som förbundskapten?
Utmärkt fråga, vi stöter och blöter nu och sonderar terrängen på spelare. Vi diskuterar visioner om hur vi ska spela med Tre Kronor. Jag jobbar nu med ett Management Team istället för ett Coach Team. Just nu utvecklar vi det, ser hur vi kan maximera lagbygget. Vi vill ha mer involvering från SHL, därför kommer vi hyra in SHL-coacher till dom mindre turneringarna. Vi kommer också öka närvaron i NHL. Under VM kommer vi att ha nittio procent NHL-spelare i truppen och under OS kommer den siffran att vara hundra procent. Därför har jag flyttat till USA i Nordamerika, där ligger världens bästa liga och världens bästa spelare.
När förbundet valde dig som General Manager för Tre Kronor… vad sa dom att man förväntade sig av dig för att du skulle få jobbet?
Styrelsen gick i bräschen för mig. Det uttalade målet som framfördes var att Sverige skulle bli världsbäst vid 2030. Arbetet har redan påbörjats. Dom sista åren har man tagit ett stort steg på juniorsidan med flera medaljer på kort tid. Beskrivningen av mitt jobb var lite förlegat, därför bestämde vi att vi skulle ha ett Management Team istället, dit vill vi rikta resurserna. Vi måste göra det på vårt sätt, vi kan inte göra det som USA eller Kanada för vi kan inte mäta oss med deras resurser.
Behövde nu någon betänketid? Hade du andra erbjudanden?
Klart som tusan att jag behövde betänketid, det var ett stort familjebeslut att flytta till USA. Även om min fru är från USA, har vi bott i Europa i sexton år, och vad flytten skulle innebära för våra barn och så vidare. Men det är ett fantastiskt ansvar att få vara förbundskapten, jag kände att det var mitt kall. Det innebar en ganska lång betänketid. Jag är nöjd med vad uppdraget skulle innebära för jag ville inte ha mitt gamla jobb med den arbetsbeskrivningen.
Vilka spelare i SHL tycker du är hetast just nu?
Oh boy… bra fråga. Har precis startat nu men vi har Skellefteå som har många som står ut med Oscar Lindberg i spetsen. Vi har Lucas Elvenes i Växjö, han har haft en bra start, Viktor Lodin i Färjestad med.
Nicklas Lidström, åker han runt i NHL och scoutar åt och med dig, eller hur jobbar han?
Nej inte bara i NHL. Jag gillar hans profil, vi jobbade tillsammans under World Cup 2016, då var han Senior Advizor och gjorde ett väldigt bra jobb. Han jobbade nära assisterande tränare Peter Popovic och Garpen (Johan Garpenlöv), och med back-tränarna. Han reste mycket med mig för tio år sedan. Han har ett fantastiskt hockey-iq, han kan individuella skills, han vet mycket om hur ett lag och organisationen runt ett lag, funkar. Han kommer att jobba mycket i Sverige där han bor, även om han är anställd av Detroit Red Wings. Han tillför en bra mix. Som människa och hockeyperson passar han in väldigt bra.
Den SHL-tränaren som är bäst för stunden kommer att träna landslaget under den närmaste landslagsturneringen, förstår jag. Men hur funkar uttagningen till stora turneringar, som VM?
Vi har identifierat några coacher med spetskompetenser som vi tycker kommer passa. Men vad är bäst, är det tränaren som vann förra året? Det är viktigt att hitta coacher med spetskompetens i lagdelar, powerplay och boxplay, vad det än är. Kommer dom att kunna nå fram med sitt message på kort tid? Många har inte varit där än. Jag kommer vara tränare under det första året då det är en stor turnering, för kontinuitetens skull. Sen när vi är etablerade i arbetssättet, får vi se. Det finns många alternativ på bordet just nu.
Är det roligast att träna landslag eller klubblag?
Jag gillar båda men på olika sätt, i klubblag jobbar man under längre tid och ser spelarnas utveckling dagligen, man är med under toppar och dalar under en säsong. I landslagssammanhang måste det bara gå upp, annars är det kört, det jobbet innebär också att bilda mycket kontakter när man reser. I båda rollerna innebär det mycket resande, prata med media som jag gör med dig nu, så några utmaningar är desamma… men bägge jobb är charmiga. Längtar tillbaka till klubblag ibland när jag är förbundskapten, och vice versa.
Drömmen om att coacha ett NHL-lag, lever den kvar?
Jag lever drömmen just nu. När jag var liten var det gamla Elitserien jag såg upp till. Man såg till och med upp till gamla Huddinge i Division 1 Östra, där växte jag upp. Det var mina idoler. Tre Kronor tittade man på med familjen på svartvit teve eller så lyssnade man på radio. Det var inte förrän Börje Salming åkte över till NHL, som man började bredda vyerna. Men för att svara på din fråga, man vet aldrig, men jag älskar mitt jobb nu mer än något annat.
Har du själv någon förebild som är eller har varit tränare?
Nja, jag har aldrig riktigt haft någon idol-coach. Idolerna var som sagt i Huddinges A-lag, Börje när han var på topp, men inga coacher. Sen finns det tränare man beundrar ändå, för vad dom har gjort för hockeyn.
