En match som AIK vann efter straffar men där det absolut kändes som en tappad poäng snarare än två vunna. Leder man med 2-0 nio minuter före full tid ska man vinna. Där och då var ändå känslan att man såg en högst trolig hockeyallsvensk final. Att AIK och Leksand - som bjöd på en fartfylld och jämn hockeymatch - tycks vara seriens två bästa lag är det nog många som håller med om.
Efter den häftiga drabbningen i Globen visade seriemakarna än en gång upp sin briljans. Tjugo timmar efter att Scott Pooley slagit in den avgörande matchen stod AIK på is igen i Uppsala för att möta Almtuna. Två saker tror jag mig veta om den matchen. Den ena visste jag redan innan nedsläpp, nämligen att AIK skull ha mycket svårt att ladda om efter den täta Leksandsmatchen och att de därmed sannolikt skulle åka på torsk.
Det andra jag med säkerhet vet är att AIK skulle ha spöat Almtuna ifall matchen bara hade förlagts några dagar senare när matchen mot Leksand gått ur både de kroppsliga och psykologiska systemen. Man kan gott påstå att seriesnickrarna bestal AIK på tre poäng där. Well, att alla hatar oss är inget nytt så det är väl snarare väntat att generalerna på förbundet jobbar på högvarv för att motarbeta oss.
Inte för att det görs med någon större framgång. AIK leder serien och har såhär långt minst sagt motsvarat de högt ställda förväntningarna. Nu kan i och för sig Leksand passera AIK med en seger på onsdag. Vad talar då för det? Tja, ungefär lika mycket som talar för AIK. Även dalalaget har startat säsongen riktigt bra. Man har - precis som AIK - ett högklassigt målvaktspar i Robin Christoffersson och Marcus Gidlöf, man har en bred forwardsbesättning med toppspelare som Åke Stakkestad, Patrik Zachrisson, August Lissel, Oskar Lang och inte minst, Hockeyallsvenskans stora mysterium - Tyler Kelleher.
Kelleher har spelat upp Brynäs och Djurgården samt varit lysande i ett MoDo som jagade en snabb retur till SHL. Något som i och för sig misslyckades men det var knappast Kellehers fel. Mysteriet är att när Brynäs gick upp valde man inte att med Tyler Kelleher upp, det gjorde heller inte Djurgården och när MoDo missade avancemang var det ingen klubb i högsta serien som valde att knyta till sig honom. HV71 kanske är ursäktade eftersom när Kelleher spelade där och gick upp värvades han till Finlands högsta liga.
Inte kan väl Tyler Kelleher, även när han är sjuk fick vi erfara senast, vara outstanding i Hockeyallsvenskan, fungera utmärkt i Finlands högsta liga men inte anses duga i SHL. Skulle Leksand ta klivet upp i vår är det väl bara att redan nu gratulera det lag som åker ur SHL - kanske HV eller Linköping - till ett nyförvärv de ännu inte vet att de kommer att göra i sommar.
Så var det då backsidan i Leksand. Jag sparade den till sist eftersom det känns som den minst starka lagdelen. Offensivt har de ingen som är på långa vägar i samma klass som AIK:s Tim Theocharidis eller Martin Schreiber. Defensivt ser det bättre ut. Ingen av Leksands backar har negativ siffra i plus/minus-statistiken. Trots det och trots att man släppt in fyra mål färre än AIK tycker jag att AIK:s uppsättning backar känns bättre än Leksands.
Leksand är dock klart bättre än AIK både i PP och PK så ett gott råd är att försöka spela fem mot fem i största möjliga mån, då ska det nog kunna gå vägen. Vinst skulle betyda att serieledningen utökas. Visst, det är tidigt på säsongen men att leda serien är aldrig dåligt. Möjligen kan det vara en nackdel om man frågar Leif ”det-värsta-som-finns-i-ishockey-är-att-leda-med-3-0” Boork. Vi andra anser nog att det är bättre att leda än att ligga under och att det är bra att ligga först i en serie.
Vi får nog hursomhelst räkna med att det blir tuffa papper på onsdag. Leksand är starka hemma - inte riktigt lika starka som AIK - och det är bara att förbereda sig på att det blir tuffa papper på onsdag. Jag tippar ändå att AIK vill visa att Almtunamatchen är en nu glömd engångsgrej och bärgar segern på onsdag. 4-2 till AIK säger jag.
