Förväntningarna
De flesta tippade Carolina som ett lag som skulle hamna i ingenmansland, nära botten av tabellen, inför säsongen 2005-06. Tji fick dom. Laget blev såpass sammansvetsat och hårt arbetande att det inte nog kunde underskattas. En nystart för ett lag med många nya spelare, under tränare Peter Laviolette. Ett lag som kom att kännetecknas av sin oerhörda snabbhet. Långt ifrån alla motståndare hängde med i deras tempo. De avancerade till toppen av tabellen under grundserien, trots att de tappade nyckelspelaren Erik Cole på grund av långtidsskada. Man fann en värdig ersättare i Mark Recchi, som värvades från Pittsburgh Penguins.
Eric Staal, genombrottsman.
Stjärnorna
En viss Rod Brind’Amour som idag tränar det finalspelande Carolina, var lagkapten för det 2006-vinnande Carolina Hurricanes. En av Carolinas bästa spelare någonsin. På tal om legender, var detta säsongen då Ron Francis tröja hissades upp i taket, den första tröjan någonsin som förevigades på det sättet i klubbens historia. Med sig genom slutspelet hade man stjärnmålvakten Cam Ward som var högst delaktig i titeln. Cam blev utsedd till slutspelets MVP. Han var Carolina trogen 13 säsonger. Under slutspelet 2006 var han en 22-årig joker som kom in och levererade med råge. Inför sin första slutspelsmatch, som var match 3 mot Montreal i den första omgången, sa han att han var så nervös att han inte kunde röra sig, samtidigt hade han väntat hela sitt liv på denna chans. Eric Staal vann poängligan i slutspelet med 9 mål och 19 assist. Han var 21 år. Den ende som var yngre och som vann poängligan innan dess, var legenden Gordie Howe under slutspelet 1949. Eric är bror till Jordan Staal som i skrivande stund slåss om Stanley Cup-bucklan själv, också i Carolina Hurricanes. Eric vann slutspelets poängliga med 28 stycken. Han vann även assistligan med 19 stycken. Det var hans första riktiga succésäsong, det blev 100 poäng på 82 matcher.
Slutspelet
Slutspelets första omgång vanns med 4-2 i matcher mot Montreal Canadiens. Man lyckades vända 0-2 underläge i serien. Dom blev alltså inte en lika lätt match, som när lagen möttes under grundserien.
Brodeur, legend.
I den andra omgången väntade New Jersey Devils. Under grundserien hade Carolina vunnit två och förlorat två matcher mot dom. New Jersey hade just städat av New York Rangers i 4 raka matcher. Men New Jersey besegrades tämligen enkelt av Carolina, med 4-1 i matcher. Man visade vart skåpet skulle stå redan i match 1 där resultatet blev 6-0. Två matcher blev riktigt jämna varav en gick till övertid, match 4 vann New Jersey med 6-1 men den avgörande match 5 vann Carolina med hela 6-1. Det var målvakten Cam Ward som fick imponera på sin idol Martin Brodeur, som själv dittills hade vunnit 3 Stanley Cup-bucklor.
I näst-sista slutspelsrundan, Eastern Conference Final, stod skrällaget med ett utropstecken, Buffalo Sabres. Lagen hade många likheter, båda lika bra i sitt omställningsspel och i skridskoåkningen och båda var skrällag. Och visst blev det jämnt, serien gick till 7 matcher. Det var en jämn serie och Carolina blev aldrig riktigt utspelade. Däremot vann man match 4 med 4-0.
I finalserien väntade Edmonton Oilers. De hade dessförinnan besegrat Anaheim Mighty Ducks i 5 matcher och dessförinnan San Jose Sharks i 4 matcher. Även denna sista serie gick till 7 matcher för Carolina. Den första matchen vann Carolina med 5-4. Till skillnad från den första jämna matchen, vann man match 2 med 5-0. Edmonton lyckades ingjuta hopp i match 3 genom att vinna med 2-1. Match 4 och 5 blev jämna tillställningar och match 6 vanns av Edmonton med 4-0. Rod Brind’Amour beskrev det som en av deras sämsta matcher under hela säsongen och definitivt den sämsta under slutspelet. Allt skulle alltså avgöras i match 7. Carolina vann den 1:a perioden med 1-0. Även den 2:a perioden där de utökade ledningen till 2-0. Edmonton bjöd upp till dans i slutperioden men med minuten kvar, ställning 2-1 och med Edmontons målvakt uttagen, nätade Carolina i öppen kasse. 3-1 vinst och Stanley Cup-bucklan var deras. Kuriosa: Cam Ward är själv uppvuxen i Edmonton-området.
Det var deras första Stanley Cup-buckla någonsin. Laget har funnits sedan säsongen 1979-80, då som Hartford Whalers.
