Trots förhandsrapporterna var Calle Järnkrok med i kvällens laguppställning, och Milton Gästrin fick därmed snällt vänta vidare på sin SHL-debut i Brynäströjan.
Brynäs började klart bäst och satte upp bra fart och hög intensitet direkt från nedsläpp, och i första perioden fanns det i stort sett bara hemmalaget på isen. Julien Gauthier både fixade och missade straff, trots ett gott försök.
Med dryga halva perioden spelad kom dock ledningsmålet för Brynäs. Axel Andersson följde med i en kontring när Brynäs spelade box play, Jonsson Fjällby screenade förtjänstfullt en back medan Linus Ölund serverade nyss nämnde Andersson, som hängde upp pucken i första krysset.
Jakob Silfverberg och
Axel Andersson utmanade sedan varandra i ett parti av ”Vem kan få målramen att låta högst?” vilket den senare nog vann på poäng, och det var klart närmare både 2-0 och 3-0, än 1-1.
En tydlig framgångsfaktor under kvällens förstaperiod är hur man löser uppspel och mittzon på ett riktigt bra sätt. Det här är också något vi har sett i matcherna mot Linköping och Luleå. Spelare som kommer med fart nerifrån, bra förstapass och bra lösningar där det blir trångt, gör att man snabbt kan slå om från försvar till anfall. Första perioden slutar 1-0 till Brynäs, och man går till paus med en god känsla som Brynässupporter.
I andra tar Timrå liksom över farten, och Brynäs blir något mer passivt. Det ska också sägas att Erik Källgren och övriga Brynäs krigade hårt framför eget mål för att freda kassen och behålla ledningen. Det var ändå aldrig riktigt nära en kvittering, utan det var märkligt nog Brynäs som skapade de bästa chanserna. 1-0 stod sig dock perioden ut, och det kändes något ovisst inför tredje.
Tredje perioden fortsatte egentligen som den andra slutade. Timrå fortsatte ha initiativet och hade mer puck, men var relativt trubbiga framåt. När pucken väl nådde fram till mål, så stod Erik Källgren där trygg och säker, och stod ikväll för en felfri insats. Tyvärr så fick Källgren hjälp att ta sig ut i omklädningsrummet i mitten av period 3, och det såg inte bra ut. Vi får hoppas att det inte är något allvarligt, särskilt med tanke på att skador har förstört mycket av de senaste åren för Källgrens del. Magnus Chrona fick därför något chockartat skutta över sargen och ta över målvaktsposten sista tio. Det gjorde han dock med den äran, Brynäs höll ut och kunde säkra tre sköna poäng.
Tre punkter från kvällen
Power play. Njä- det här var ingen bra kväll för Brynäs power play. Även om det visserligen blev power play-mål sist mot Luleå, så är det här en spelform Brynäs behöver fortsätta utveckla.
Hårt jobb hela matchen. Även om spelet inte var 10/10 (eller långt därifrån) i mer än en period, så fanns jobbet där att hela tiden luta sig tillbaka på. Man är inne och stångas i varje duell, man krigar för varje millimeter, smäller på i närkamperna, håller rent framför eget mål. Den lagmaskinen behöver gå till jobbet varje gång det är match, och ikväll var inget undantag.
Vi känns målfarligare än på länge. När matchens summeras så har Brynäs 16 skott på mål, Timrå 23. Inte för att skottstatistiken på nåt sätt är en garant för vem som borde vunnit matchen, för så var det verkligen inte, men det ger en fingervisning om att Brynäs inte spelade sitt allra frejdigaste anfallsspel ikväll, i alla fall inte i period 2 och 3. Detta ska dock sägas; när vi väl kommer till lägen, finns det långt fler spelare i år som kan få till ett avslut som kan resultera i mål. Ikväll var det både ramträffar och lindansande puckar, och det kunde mycket väl ha blivit fler mål. Det bådar gott.
Avslutningsvis
Brynäs vinner kvällens match och tar sin tredje raka seger. Silfverberg var inne på något viktigt efter matchen och sa någonting i stil med att ”spelet satt inte riktigt ikväll, men vi hittar ett sätt att vinna”. Det är ett Brynäs som spelar med självförtroende, som jobbar som ett lag, som fortsätter åka skridskor tills slutsignalen ljuder. Det är en lång säsong och det kommer inte alltid vara en så kallad klang- och jubelföreställning med det ena klappklapp-målet efter det andra, som leder till tre poäng. Ibland kommer det se ut såhär, ”helt okej”. Men man fortsätter göra jobbet, och visar att en arbetsseger är en seger så god som någon.
