I vanlig ordning var det mycket Brynäsare på plats, och god stämning bland de cirka 9000 i publiken. När matchen väl drog igång, blev händelseutvecklingen en annan än den förväntade.

Brynäs bäst i första

En av nycklarna inför kvällens match var huruvida Brynäs kunde rida ut den förväntade stormen i första perioden och bygga därifrån. Man var beredd på en rejäl Malmöpress, i stil med den de satte på Frölunda för en vecka sen. Första perioden började dock bra med att Brynäs hittade bra lösningar och tog sig ur egen zon utan större problem. Man kunde dessutom omvandla en del av dessa tillfällen till tre-mot-två-kontringar. Det var ett taggat Brynäs som kom ut på isen denna eftermiddag, det small ordentligt i sargerna när framför allt Bertilsson och Hägg tog sats. Brynäs verkade ha pratat om att skjuta mycket, och ibland blev det dock lite väl mycket, dvs man tog skott alldeles för långt utifrån och med alldeles för lite trafik framför Langhamer i Malmökassen. Malmö åt sig in i perioden men utan att skapa några riktigt heta chanser. I och med att Malmö delvis flyttade upp positionerna ju längre perioden led, så ökade också nervositeten hos delar av Brynäs backbesättning. Framför allt var det Johannes Kinnvall men även Axel Andersson som gång på gång tog för lång tid på sig, och närmast verkade lida av någon form av PTSD sen matcherna här i fjol.

Trots allt så är det Brynäs period, och skotten slutar 3-14. Bakom den statistiken finns det dock graverande fakta som stärker min tes om att Brynäs sköt ett antal så kallade alibiskott. En snabb analys av skottkartan visar att bara ett skott togs i inre skottsektorn, övriga en bra bit därifrån. Så, en bra period av Brynäs med tanke på förutsättningarna, men målen saknades. Malmö brukar komma ut starkare än så här, men Brynäs tar också udden av deras press genom mestadels bra lösningar ut ur egen zon.

Andra perioden något jämnare

Tre minuter in i mittperioden är det dags för den fruktade spelformen power play för Brynäs. Visserligen blev det ett halvt pp även i första då en Brynäsutvisning avlöstes av en Malmö-dito, men det räknas knappt, även om man fick iväg ett skapligt skott mot mål då.

Det finns någon god intention även i detta pp men den sista passen nådde inte riktigt fram. I övrigt kvarstod problemen som varit så framträdande denna säsongen, det blir nervöst och tafatt, man kommer knappt ur egen zon.

Det är överlag en jämn period med några chanser åt båda håll.

12 minuter in är det dags för Brynäs power play igen. Förtvivlat svårt med förstapassen även i detta pp och Brynäs kommer knappt ur egen zon, ännu mindre in i offensiv zon. Det känns nästan som en lättnad när power play är över och man får spela fem mot fem igen. Skotten 7-6 speglade perioden ganska väl, och totalt 10-20.

Malmö avgjorde i tredje

3.5 minuter in i slutperioden blir det till slut mål i Malmö arena, men det är tyvärr hemmalaget som gör det. Det är ett skott från blålinjen av Jonathan Myrenberg som letar sig in genom trafiken framför Erik Källgren, som inte såg pucken förrän den låg i mål.

Det finns en tendens i Brynäs spel ikväll, något vi såg alldeles för mycket i fjol; man hamnar på utsidan alldeles för enkelt, och fastnar sedan där. Ett rakare spel mot mål hade kunnat gynna Brynäs en sån här dag, när man hamnar så långt ifrån den inre skottsektorn.

Efter cirka halva tredjeperioden får Malmö chansen att avgöra matchen, när Anton Rödin blir utvisad för en tripping. Erik Källgren stod för en lika stark som viktig räddning på Malmös bästa chans, och höll därmed vårt Gävlelag kvar i matchen. Målvaktsfrågan var också en av nycklarna till kvällens match, och där gjorde Källgren en stark insats mellan stolparna denna eftermiddag.

Tredje perioden är en spelmässigt jämn period med mycket kamp, Brynäs har det mesta puckinnehavet men som man säger i fotboll, det saknas något i sista tredjedelen. Man gör i det stora hela en tillräckligt bra match för att ta hem tre poäng, men hamnar på tok för mycket på utsidan offensivt, har inte tillräckligt med trafik framför mål, och får inte heller grepp om returerna. Skotten slutar 20-30, och på 30 skott måste man göra ett eller flera mål, så är det bara. Brynäs gjorde ett försök till forcering i slutet och tog ut målvakten, men lyckades inte få in pucken. Matchen avslutades med en onödig boarding på Johannes Kinnvall, som efter omständigheterna verkade okej som tur är. Det uppstod visst tumult i samband med tacklingen, men det lugnade sig. Malmö vinner matchen med 1-0 och Brynäs kan summera sin bortaturné med två hedersamma förluster.

Gällstedt fick svara om power play

Förutom att rida ut stormen i första perioden och målvaktsspelet, så var power play den tredje nyckeln till framgång, som framhölls i införrapporten. Power play är fortsatt onekligen en ansträngd och ångestfylld del av Brynäs spel, där det blir förtvivlat svårt att stundtals ens ta sig ur egen zon. Idag har man 4.40 i power play och mäktar med ett ynka skott på mål. Om just detta ställde jag en fråga till tränare Niklas Gällstedt när det bjöds till presskonferens, efter att först ha lagt fram nyss nämnda graverande statistik.

Jag belyste också att förra året löste man vissa knutar i spelformen med ett högre pucktempo, fler direktskott, och mindre krångel. Är det nåt man har pratat om nu?

Han svarade att ”jag är glad att du säger det, för i första power playet gör vi just det, tar upp pucken från bakom mål,spelar över centrallinjen och får till ett direktskott där han gör en jättebra räddning. Min fråga till dig är; Tyckte du hela power playet var dåligt?”

Jag svarade: ”Nä jag tycker att det finns nån god intention och Silfverbergs skott förtjänade ett bättre öde, men om man knappt kommer ur egen zon, och än mindre in i Malmös zon och etablerar ett spel, då är det något som man behöver förbättra ganska tydligt, eftersom det är en viktig spelform” varpå Niklas svarade;

”Det håller jag absolut med om, och det pratar vi om, men jag vet att inspel är en del i power play, och det är där det felar”.

Med de orden lämnar vi Malmö Arena idag, och hoppas på bättring med både målskytte och power play framöver.

Mot Linköping undrade man knappast, men en sån här neslig eftermiddag tvingas man som Brynässupporter även återvända till frågan jag ställde inför säsongen: ”Vem ska göra målen?”. Den står nämligen smärtsamt obesvarad ikväll.