Jag har följt IFK Göteborg hela mitt liv. Och jag ser mig som en företagsledare. Det gör att jag ser klubben med dubbla ögon – hjärtat på läktaren, hjärnan i styrelserummet. Det är från den platsen jag skriver, inte för att gnälla, utan för att jag tror att vi måste vara ärliga om var vi står. För när jag tittar på Mjällby, Sirius och delvis Häcken sker något i svensk fotboll som är obekvämt att erkänna: de bästa klubbarna idag styrs som företag. Inte som romantiska föreningar. Som företag. Och Blåvitt har inte riktigt bestämt sig.
IFK Göteborg
Gästkrönika: Christoffer Börjesson
2026-04-28 10:39
4