Till hjälp har vi tagit in Peter Eriksson , som kör sajten Senza Fine där han håller fokus på just serierna under toppligan.
Innan vi kör så en liten kort genomgång av seriesystemet:
Serie B och Serie C utgör alltså de två nivåerna strax under högstaligan och spelar en viktig roll i utvecklingen av klubbar och spelare. Serie B är den näst högsta divisionen och består av 20 lag som tävlar om uppflyttning till Serie A. De två bästa lagen går direkt upp, medan flera lag därefter får spela kval för den sista platsen. Samtidigt flyttas de sämst placerade lagen ner till Serie C.
Serie C är uppdelad i tre geografiska grupper med totalt 60 lag. Här är konkurrensen stenhård och serien fungerar som en språngbräda för mindre klubbar att nå högre nivåer. Vinnarna i varje grupp flyttas upp till Serie B, medan ytterligare ett lag kan avancera via ett omfattande slutspel. Serie C är också känd för sin regionala prägel och passionerade supporterkultur. De tre sista lagen flyttas ner till Serie D och utanför proffssystemet.
Vi kommer säkerligen också snegla lite på Serie D också där många klassiska klubbar vill jobba sig tillbaka till pengarna.
Namnet La Gavetta då?
I fotbollssammanhang betyder " la gavetta" ungefär att jobba sig upp från grunden . Det är ett italienskt uttryck som beskriver en lång och ofta tuff resa där en spelare eller tränare börjar på låg nivå och steg för steg avancerar genom hårt arbete och erfarenhet.
Uttrycket används ofta om personer som inte fått en direkt väg till toppen, utan istället utvecklats genom spel i serier som Serie C eller Serie B, eller genom mindre klubbar. Det handlar alltså inte bara om nivå, utan också om slit, tålamod och personlig utveckling.
Till exempel kan man säga att en tränare som Antonio Conte "har gjort sin gavetta" eftersom han började i mindre klubbar innan han nådde toppnivå. Men det kan också vara så att t.ex. tränare misslyckas och måste "börja om" i lägre divisioner. Någon som lär få göra det nu är t.ex. Ivan Juric.
Just det kommer nog prägla mycket av artikelserien.
Välkommen Peter!
Presentera dig lite kortfattat. Vem är du?
Fotbollsälskare sedan barn med VM 1986 som katalysator och med ungdomsåren tillsammans med den italienska fotbollens tydliga intåg och herravälde med VM90 och det efterföljande årtiondet som central punkt i byggandet av fotbollsmässig identitet. Det var så allt började, det var så allt tog vid.
Sampdoria blev mitt lag där och då, de var ju bäst. De vann Cupvinnarcupen, på Ullevi. De vann en ligatitel. Där spelade Luca Vialli. Där spelade Mancini.
Champions League-final mot Barcelona. Svennis. Coppa Italia-vinst 94.
Jag bor och lever med mina barn i Stockholm. Jag reser mycket, oftast till Italien. Älskar att laga och att äta mat, älskar vin. Älskar berättelser och är en romantiker av rang. Jag driver Senza Fine, ett projekt grundat i just det, min kärlek till livet och fotbollen på stöveln, kulturen, maten, vinet och helheten. Värmen på Sicilien, de hårda kvarteren i Genua. Roms storhet. Milanos seriositet. Neapels totala galenskap.
Alla italienska städer och platser är så olika men grundar i enorma likheter, de genuina. Och det är det som jag älskar.
...och varför intresset för Serie B och C?
Sampdoria som sagt. Laget jag följt under många, många år åkte nu senast ur Serie A 2023 och jag var på plats på Stadio Diego Armando Maradona och såg Napoli lyfta Scudetton samtidigt som Sampdoria åkte ur och jag visste då att det skulle ta lång tid innan en återkomst.
Serie B och C, men även lägre ner, är divisioner och serier fyllda av så mycket mer än bara fotboll. Det är städer, människor, berättelser. Kaos och kärlek. Passion och galenskap. Det är ett fortsatt unikt fotbollskulturellt uttryck. Det är allt vad den moderna fotbollen inte är och ju mer jag spenderar tid tillsammans med den, desto mer förälskad i den blir jag.
Serie A har bara åtta omgångar kvar men Serie B är ännu närmare stängning av ligan, bara sex omgångar. Hur står till i toppen? Fyra lag har ryckt och kämpar om två platser. Hur ser det ut och vilka har bäst chans enligt dig?
Det har såklart över hela säsongen handlat om Venezia, Palermo och Monza. Klubbarna med störst budget. Att Frosinone skulle vara med och utmana samt vara direkt aspirant på uppflyttningsplatserna trodde jag verkligen inte inför säsongen, de räddades ju från negativt kval föregående säsong på grund av Brescias konkurs och degradering och anställde sedan Max Alvini som tränare, mannen som slutade allra sist med Cosenza och som sedan för andra gången den säsongen, fick sparken av dem.
Palermo har inte övertygat i spelet alls trots att den älskvärde Joel Pohjanpalo fortsätter sitt korståg i Serie B och även detta år leder skytteligan. Man har ett av seriens allra bästa försvar men Inzaghi har haft det otroligt svårt att lyfta mot topplagen och nu under slutspurten möter man både Frosinone och Venzia vilket är matcher de behöver vinna för att kunna utmana om annat än playoff.
Min känsla är att Venezia och Monza till slut står i toppen och är de som spelar Serie A nästa säsong och att Palermo gör dem sällskap via playoff. Men just Palermo handlar den känslan nog mer om vad jag vill än vad som är rimligt. Ett playoff är en otroligt tuff resa till A och med väldigt många svåra lag att möta innan final, men det kan passa dem. De har defensiven och de har spelarna som är direkt avgörande. Spetsen.
Många tränarskiften i ligan nu i slutspurten - vilka är de mest anmärkningsvärda?
Reggiana (Pierpaolo Bisoli ersätter Rubinacci), Spezia (Donadoni ut/D’Angelo tillbaka), Sampdoria (Lombardo igen likt förra året med Evani, Thomasson in som ass), Cesena (Ashley Cole)
Känslan är ändå att det har varit ett relativt lugnt år gällande tränarskiften men det har faktiskt skett 15 byten hittills i år trots allt.
Först ut under våren var Sampdoria som till slut blev tvungna att gå skilda vägar från Gregucci/Foti som inte fått någonting att stämma under säsongen, även efter den satsning och de spelare som förvärvades under vinterfönstret. Duon ersattes återigen av Attilio Lombardo som än en gång får uppdraget att rädda klubben i hans hjärta kvar i Serie B.
Efter att landslagsuppehållet gav klubbarna välbehövlig vila så gjorde Speza slag i saken och sparkade Donadoni för att återanställa Luca D’Angelo som så sent som i november fick gå från klubben.
D’Angelo som tog Spezia till playoff-final föregående säsongen hade en tuffare start i höstas men får nu åter förtroendet att omhänderta situation där.
Reggiana sparkade också Rubinacci och ersatte honom med Pierpaolo Bisoli men det mest anmärkningsvärda var ändå att Ashley Cole från ingenstans presenterades av Cesena som ny tränare.
Cole som hittills inte haft ett enda huvudtränaruppdrag utan enbart stått som assisterande till Frank Lampard i Chelsea och Everton, Rooney i Birmingham samt en sejour under Lee Carsley i Englands U21.
Spännande att se hur det kommer att utveckla sig och en storförlust mot Mantova i första matchen under Cole blev till en vinst hemma mot Catanzaro i nästa och med det håller man fast i den sista playoff-platsen.
Lorenzo Insigne har gjort comeback i Italien efter en tid i Toronto - som han själv säger var ett misstag. Han landade i Pescara - klubben han slog igenom i 2014. Hur det påverkat klubben?
Stabilitet och självförtroende. Det är allt det handlar om. Med Insigne in så har kvalitet och struktur hittat in och Pescara har haft en otroligt fin resa nu tillsammans med honom. Sju matcher, 3+2 och ett pånyttfött lag.
Pescara vann alltså endast två matcher från start till den 15:e februari då man mot Avellino vann säsongens tredje match. Efter det klev Insigne in och Pescara har tre vinster, två kryss och två förluster och bara två poäng upp till Bari på kvalplats och fem poäng upp till helt säker mark.
Pescaras nummer nio, Antonio Di Nardo behöver vi också nämna. Åtta mål sedan Insignes intåg för 27-åringen som kom från Campobasso i Serie C inför denna säsong och som har haft det så svårt att lyfta genom åren. Åtta mål. Otroligt vackert att se.
Botten är otroligt jämn. Förutom då Pescara så vi har åtta lag till som är indraget, bl.a. klassiska lag som Bari, Sampdoria och Empoli. Hur ser din analys ut för bottenstriden?
Empoli var ett lag som jag verkligen trodde skulle vara med och slåss i toppen. Venezia, Monza och Empoli var ju de lag som åkte ur A säsongen innan och med hög budget tillsammans med Pagliuca in från Juve Stabia så fanns verkligen förutsättningarna för det, men redan i oktober fick Pagliuca gå och ersattes av Dionisi som även han haft det väldigt svårt att göra något bra av denna säsong.
Sampdoria är ju ett lag som haft det otroligt tufft över väldigt lång tid och en roman att skriva egentligen men sett till denna säsong så har det återigen handlat om ekonomi, usla organisatoriska beslut och inkompetens. Ägarna Manfredi och Tey har bråkat, Gregucci/Foti skulle såklart aldrig anslutit. Spelartrupp bestående av lånade eller skadade spelare. Ingen kontinuitet eller hopp.
Men sen kom så vinterfönstret som förde med sig något av det ovanstående trots allt. En rad kvalitativa spelare in och en del på väldigt långa kontrakt som signalerade nutid såväl som framtid.
Det lyfte något men inte tillräckligt, tränarduon kunde inte omhänderta kvalitet in samtidigt som skadorna har stått som spön i backen och ligger allt i händerna på Attilio Lombardo än en gång.
Bari och Reggiana har även de haft det extremt tufft över hela säsongen och ser ut att, tillsammans med Pescara och Spezia, vara de som det kommer att handla om kring de tre degraderingsplatserna. Spezia som var i playoff-final förra säsongen har inte heller de fått någonting att stämma och vi får se nu om återkomsten av D’Angelo får någon effekt.
Det är väldigt många matcher mellan samtliga involverade nu de sista omgångarna och allt kan förändras snabbare än kvickt men känslan här är ändå att de tre som åker ur, det är Reggiana, Spezia och Bari. Jag tror på Pescara och kvalplats. Jag tror att de hittat ett självförtroende och ett hopp som utmanar de övriga lagens rädsla på ett bra sätt. De har egentligen inget att förlora.
Pescara och Padova på kval. Jag tror att Sampdoria och Mantova håller sig ovanför. Strax ovanför.
I Serie C är LR Vicenza klara seriesegrare i Grupp A och i Grupp C är Benevento i stort sett klara då de har nio poäng gentemot Catania med bara fyra omgångar kvar så de intressanta är i Grupp B där Arezzo och Ascoli gör upp om den sista platsen.
Nio poäng och med ett Benevento som möter Salernitana i nästa omgång kan det bli sex poäng. Och med det lite nerv i alla fall. Hade Trapani blivit uteslutna som det gissades, då hade också två poäng ytterligare ätits upp mellan topp-duon. Med det sagt, det kommer att vara Benevento som följer Vicenza upp till Serie B även om jag gärna sett Catania ta den platsen.
Catania är ett älskvärt lag och en makalös stad och folk. De driver ett otroligt seriöst och fint projekt och gör väldigt många saker rätt efter omstarten och bara det att de fram till den senaste hemmamatchen inte släppt in ett enda mål på Angelo Massimino är värt att älska dem för denna säsong. Toscano fick sparken trots det, efter bråk med presidenten, och mål hemma i match sjutton släpptes såklart in. Obesegrade hemma fortsatt dock och starkt grepp om andraplatsen inför sista fyra.
i Arezzo möttes de två ledande lagen i Grupp B och det blev dramatiskt!...
Det skilde fem poäng inför mötet och fyra matcher kvarstår nu efter det. En helt avgörande match där Arezzo vid vinst hade kunnat spela av de sista matcherna mer eller mindre för att säkra uppflyttning medan Ascoli hade möjlighet att jämna ut toppstriden, vilket de också gjorde.
Ett Ascoli med nio vinster och ett kryss de senaste tio matcherna mot ett Arezzo i vacklande form. En första halvlek där båda lagen gick för strupen. 1-1 efter två snabba mål i minut 35-37. En andra halvlek med defensiv kontroll av dem båda. Från att alla ville vinna, ville ingen då förlora.
Nicolo Giglis hand som höll hårt i en tröja. Simone Corazza som föll. En VAR-check. En blåst straff. I minut 90+11.
Corazza via ribban in i mål. Ascoli 68 poäng. Arezzo 70. En fullständigt makalös match ärligt och nu lever precis allt inför slutet med. Ascoli med livets form. Arezzo med dem flåsande i nacken.
Vi måste såklart kolla in D lite var har du att berätta där?
Det händer såklart väldigt mycket i alla de serier och alla de lag som är Serie D men två lag och berättelser står ändå ut.
Fina Messina som spelade Serie A så sent som säsongen 2006/07 ligger nu väldigt illa till längst ned i botten av Grupp I. Sju raka matcher utan vinst, sex av dem efter att Vincenzo Feola klev in och nu fyra raka hemmaförluster vilket aldrig skett förr i klubbens historia. Paniken är total och Eccellenza kryper allt närmre för den forna storklubben och Siciliens tredje, stora lag vilket såklart vore katastrofalt. Messina utanför det professionella ligasystemet.
I Grupp B så har å andra sidan Chievo efter sin omstart nu stått för en väldigt fin säsong och ligger just nu på en andraplats i Grupp B efter ledande Folgore Caratese och även om det är en väldigt jämn serie så ser det ut som att Chievo får spela playoff. Men fem matcher kvarstår av serien innan kvalen börjar och allt kan såklart hända och förändras. Ingenting går att ta för givet i någon av dessa ligor.
Tack Peter!
Vi kommer såklart följa upp det regelbundet och Peter kan ni följa här på Twitter.
