Året var 2008 och vi höll på att närma oss jul och nyår. Barack Obama hade precis blivit vald till USA:s president för första gången, "Single Ladies (Put a Ring on It)" av Beyoncé gick varm på radiokanaler och mp3-spelare och världen försökte repa sig från den värsta finansiella krisen sedan den stora depressionen. I samma veva började jag, ganska nyligen 21 år fyllda, få svårt att värja mig mot ett gryende intresse för MLS. Poddar fanns inte på den här tiden, men däremot gick det att förkovra sig i MLS genom ligans hemsida och den relativa nymodigheten YouTube. När MLS-säsongen 2009 drog igång satt jag bänkad framför datorn och följde ligan aktivt från omgång 1. Det har jag fortsatt göra sedan dess, vilket innebär att årets säsong är min artonde som MLS-entusiast.
Över så lång tid som jag har följt MLS är det naturligt att saker och ting inte står still utvecklingsmässigt. Det hinner komma nya tekniska landvinningar och taktiska trender, lag som var bra hinner bli dåliga och vice versa och storleken på löner och övergångssummor tenderar att öka snarare än minska över tid. Nyligen lade också den ikoniske 41-årige sierraleonske anfallaren Kei Kamara av. Han gjorde debut i MLS säsongen 2006, spelade för tolv (!) olika MLS-klubbar och var en av de allra sista fortfarande aktiva spelarna från första säsongen då jag följde MLS.
Det vore verklighetsfrånvänt att tro att en fotbollsliga skulle vara identisk med hur den såg ut för 17 säsonger sedan. Med detta sagt ser jag ändå problem med MLS:s extrema förändringsbenägenhet och grandiosa ambitioner. Här spelar också det stundande världsmästerskapet en roll, eftersom både det amerikanska och det kanadensiska fotbollsförbundet har stora förhoppningar på vad världsmästerskapet ska få för ringar på vattnet.
De förändringar som MLS har genomgått sedan jag var nybliven entusiast är många och betydande. Nedan följer ett axplock.
- När jag började följa MLS bestod ligan av 15 lag. Sedan dess har ligan de flesta säsonger expanderat med ett lag och ibland två. Från och med förra årets MLS-säsong är antalet lag i ligan 30.
- Utöver att massor av lag har tillkommit har ett lag lagts ned, nämligen Chivas USA, och två har bytt namn. Kansas City Wizards blev Sporting Kansas City inför säsongen 2011 och Montreal Impact blev CF Montréal inför säsongen 2021.
- Nya inslag i truppreglerna såsom Targeted Allocation Money och Young Designated Players har kommit till.
- Av de 14 lag från säsongen 2009 som finns kvar idag spelar bara sju kvar på samma arena.
- Ligans officiella podcast ”Extra Time”, som lanserades 2010, lades ned för ungefär ett år sedan.
- Det går sällan mer än två säsonger utan att slutspelsformatet förändras.
- VAR har införts, vilket MLS var tidiga med.
- MLS har lanserat och avvecklat ett samarbete med USL (United Soccer Leagues). MLS-klubbarnas reservlag spelade under en tid i USL, detta innan MLS:s egna reservliga MLS Next Pro lanserades.
- En av de enligt mig sämsta idéerna i mannaminne blev verklighet när turneringen Leagues Cup lanserades 2019. I den turneringen gör lag från MLS och Liga MX, olika många nästan varje år, upp i en turnering där prispengar och platser i CONCACAF:s motsvarighet till Champions League står på spel. Tyvärr är inte turneringen nedlagd ännu.
Det är ingen överdrift att säga att MLS har förändrats bortom igenkännlighet och att MLS idag inte är samma liga som jag en gång blev förtjust i. MLS är idag en betydligt större, mer polerad och mer tillrättalagd liga än 2009. Jag menar också att ligan odiskutabelt har tagit kliv uppåt i världshierarkin vad gäller status och slagkraftighet.
Många förändringar står också för dörren i MLS. Jag tror att det kommer komma minst två expansionslag till och i skrivande stund står ett av ligans bästa lag, Vancouver Whitecaps, inför ett reellt hot att flyttas till Las Vegas. Den pågående MLS-säsongen är också den sista som spelas från vår till höst. Våren 2027 kommer ett slags interimsäsong i miniformat att spelas och från och med hösten 2027 spelas MLS, likt de stora europeiska ligorna, från höst till vår. Vi som har följt MLS länge kommer alltså att känna igen ligan ännu mindre framöver.
Att göra våld på sin själ för att utvecklas
Varför gör MLS alla dessa förändringar? Givetvis är pengar en stor anledning. MLS-klubbarna ägs av rika affärsmän, eller i vissa fall stora internationella företag, som ser sina klubbägarskap som investeringar. För att åstadkomma god avkastning behöver man bli bättre sportsligt och dessa förändringar är ett sätt att nå dit, tror man i alla fall.
När MLS tidigare i år meddelade att man ska gå över till höst-vår-schema från och med 2027 förklarade ligans kommissionär (motsvarande vd) Don Garber det med att ”The calendar shift is one of the most important decisions in our history. Aligning our schedule with the world’s top leagues will strengthen our clubs’ global competitiveness, create better opportunities in the transfer market, and ensure our Audi MLS Cup Playoffs take center stage without interruption. It marks the start of a new era for our league and for soccer in North America.” Hur trivsamt det är att spela fotboll respektive sitta på en läktare i t.ex. Minnesota eller Toronto i november lät dock Don Garber passande nog bli att nämna.
Det här med att jaga utveckling och ta rygg på de bästa i sitt skrå är förstås inget unikt MLS-fenomen. I jakten på framgång finns dock tyvärr en risk att radera eller förvanska just det som fick människor att fatta tycke för en. Kanske kan man kalla det ens själ. Exemplen på detta är många och finns säkerligen över hela världen. Hammarby kan tjäna som ett exempel. Klubben är bevisligen populär idag, vilket syns på publiksiffrorna, men det finns inte mycket kvar som andas skitig arbetarklassklubb när den sportsliga ledningen består av välkammade datanördar som pratar om KPI:er och kartlägger vilka afrikanska 18-åringar de ska värva in härnäst för att sen slussa vidare ut i Europa för 100-150 miljoner. Samma sak kan sägas om Manchester City, vars Abu Dhabi-miljarder har gjort klubben till något helt annat än vad många äldre supportrar säkerligen fastnade för när det begav sig. MLS har, enligt mig, i sin iver att tas på allvar internationellt också gjort sig skyldiga till detta. När ligan förändras i Dominic Oduro-fart för att hänga med de globala jättarna springer man samtidigt tyvärr också ifrån (vissa av) sina egna supportrar. Om man förstår referensen Dominic Oduro så betyder det att man har följt MLS ungefär lika länge som jag, och då är man en person i min smak.
För stora för sitt eget bästa?
Att MLS nu består av 30 lag är å ena sidan fullt logiskt och å andra sidan problematiskt. Alla de övriga stora ligorna i Nordamerika (MLB, NFL, NBA och NHL) har omkring 30 lag. USA och Kanada är också som länder så enormt mycket större än de europeiska länder som man lätt tar till jämförelser med. Att Premier League, Serie A och La Liga har 20 lag kan få en att tro att det är en allenarådande standard för högstaligor, men de länderna är både sett till yta och befolkning så mycket mindre än USA och Kanada att det kanske är rimligt att MLS har fler lag.
Samtidigt finns problemet att MLS numera är så stor rent numerärt att det är snudd på omöjligt att som hobbybevakare av ligan snappa upp alla relevanta nyheter och ha koll på alla lag. Jag har inget enskilt favoritlag i MLS utan har alltid haft som ambition att följa hela ligan. Det spelas nu så många matcher i MLS att man skulle behöva släppa allt intresse för övriga ligor, samt ett par ytterligare fritidsintressen, för att kunna se så mycket MLS-fotboll att man känner att man verkligen hänger med i ligan som helhet.
För mig gick nog gränsen någonstans vid 22-24 lag. Då var antalet lag så många att det blev svårt att ha fullgod koll på lagen ned på detaljnivå. Att snappa upp hur den där vänsterbacken i Montréal som såg lite spännande ut i säsongsinledningen har presterat på sistone är knepigt när 23 andra lag konkurrerar om ens uppmärksamhet. I och med att antalet matcher är så många blir också varje enskild match mindre betydelsefull och intressant. Det ska en del till idag för att känna sig manad att sätta sig och titta på Sporting Kansas City – D.C. United i omgång 19 med avspark 23:00 svensk tid när det är 14 andra matcher samma omgång. Att slutspelsupplägget gör att mer än hälften av lagen går till slutspel spär på känslan av att många MLS-grundseriematcher är oviktiga.
Ytterligare en dimension till detta framkom i ett av de Soccerberoende-avsnitt där jag intervjuade den eldige Toronto FC-supportern och -poddaren Jeffrey P. Nesker. Han är en av männen bakom podcasten ”Toronto Til’ I Die”. Tidigare gjorde de avsnitt som fokuserade på kommande motståndarlag, genom att intervjua poddare/supportar till de lagen. När Toronto skulle möta lag från Western Conference kunde det framkomma att supportern till det andra laget knappt följer Eastern Conference överhuvudtaget, på grund av att det tar nog med tid och energi att följa sitt lag och sin conference. Detta är förståeligt men icke desto mindre tråkigt. Det stora antalet lag och matcher, i kombination med MLS:s bibeltjocka regelbok, tror jag till och med riskerar att skrämma bort potentiella nya supportrar. När man tar sig an MLS är det nog lätt att känna ”Jösses, HUR ska jag kunna komma in i den här ligan?!”.
VM som universalläkemedel?
MLS kommer aldrig att gå tillbaka till den liga den var 2009, vilket i flera avseenden säkert är bra. Inom filosofin finns ett tankeexperiment som kallas för Theseusskeppet, vars namn jag absolut inte kunde utantill utan behövde googla fram. Det handlar om ett skepp där man, allt eftersom träet ruttnar, byter ut planka efter planka. Till slut har varenda ursprunglig del av skeppet bytts ut och den filosofiska frågan blir då ”Är detta fortfarande samma skepp?”. MLS har jämfört med 2009 inte många plankor kvar. Det har tillkommit massor av nya lag, det har byggts nya arenor, klubbmärken och lagnamn har bytts ut, ligans logga har bytts ut, det har inrättats nya reservligor, spelschemat ska snart läggas om och det skruvas ständigt på truppreglerna och slutspelsupplägget. För någon som slutade följa ligan runt 2009 hade det varit svårt att känna igen MLS-skeppet när det skumpar runt på haven idag.
Även om skeppet har putsats till och moderniserats finns det tvivelsutan problem inom den nordamerikanska fotbollen. Vancouver Whitecaps är som sagt trots sportsliga framgångar eventuellt på väg att flyttas. Klubben blöder pengar och har en extremt ofördelaktig arenasituation, som gör att ingen verkar nappa på erbjudandet att köpa klubben från de nuvarande ägarna. Vancouver är också långt ifrån den enda klubben i MLS som inte bär sig ekonomiskt. De lag med lägst publiksnitt i MLS för en parentetisk tillvaro i sina respektive städer och i de lägre professionella ligorna i USA går det sällan en säsong utan att minst en klubb tvingas lägga ned eller självvalt flytta ned sig till en icke-professionell nivå. Och på tal om Vancouver gjorde jag en något besvärad grimas när de som ett av MLS:s bästa lag förlorade mot Brommapojkarna i en försäsongsmatch tidigare i år.
Det är här som sommarens VM kommer in i bilden, och de enorma förhoppningar som finns på vad turneringen ska generera i termer av utökat fotbollsintresse och ekonomisk tillväxt. När VM 1994 spelades i USA banade det väg för lanseringen av MLS. Idag är MLS en hyggligt etablerad liga både i Nordamerika och internationellt, även om vissa nog hade trott och hoppats att MLS skulle ha nått längre vid det här laget. Den tidigare nämnde Jeffrey P. Nesker beklagade sig under en medverkan i min podcast över att det finns en övertro på att VM ska blåsa in över USA och Kanada, lämna efter sig ett glödande fotbollsintresse överallt på kontinenten och magiskt lösa många av de problem som finns inom nordamerikansk fotboll. Han exemplifierade detta senare i en chatt med mig med ett 19 sidor långt floskeltungt visionsdokument från Canadian Soccer Media & Entertainment, ett bolag som sköter de kommersiella och mediala rättigheterna för kanadensisk fotboll. VM tycks ses som någon form av mirakelmedicin, som ifall nordamerikansk fotboll vore en patient ska råda bot på såväl ryggont, högt blodtryck, ångest som eksem. Jeffreys hypotes är att inte ens en bråkdel av de uttryckta förväntade effekterna av VM kommer att bli verklighet. Vi får se vem som får rätt i den frågan.
Tror jag att VM-värdskapet kommer att magiskt åtgärda alla ekonomiska och strukturella problem inom den nordamerikanska fotbollen och katapultera MLS till toppen av världsfotbollen? Nej, förmodligen inte, och personligen anser jag heller inte att det är önskvärt. Oavsett om det är med hjälp av VM eller inte hoppas jag att klubbar i såväl MLS som i andra nordamerikanska ligor slutar blöda pengar, för det är givetvis inte hållbart. Jag började dock inte följa MLS för att den erbjöd världens bästa fotboll och inte heller för att den i framtiden kanske skulle göra det. Att Messi joggar runt i Inter Miamis rosa matchtröja och får 300 miljoner kronor i årslön för besväret är tämligen ovidkommande för mitt MLS-intresse.
I sin iver att bli en del av världstoppen har MLS distanserat sig från oss som fattade tycke för ligan när den var mindre, mer greppbar, knasigare och mer unik. Ifall ett lyckat VM innebär att MLS blir snarlik Premier League så kan mästerskapet för min del gärna få bli en enda lång axelryckning. När VM-karusellen har snurrat färdigt och sanden har lagt sig hoppas jag att MLS-skutan fortfarande har kvar något som påminner om vad den var förut, även när till och med Kei Kamara-plankan har plockats bort.
