På grund av att det har hänt mycket i mitt liv det senaste året, har HSV-rapporteringen fått lida rejält. Det saknas knappast material från den gångna säsongen och därför är det verkligen på sin plats att försöka ge sig i kast med en summering.
Inför säsongen fanns det många frågetecken i och kring HSV, och efter en bedrövlig insats mot byalaget Pirmasens i första rundan av DFB-pokal, kändes det allt annat än optimistiskt inför vad som komma skulle. Truppen kändes tunn och det saknades kvalitet i samtliga lagdelar. Känslan blev sedan bekräftad. Det blev smärtsamt tydligt efter en medioker premiär borta mot Gladbach, förlusten i stadsderbyt och överkörningen på Allianz Arena. HSV valde att agera och in hämtades Luka Vušković, (vi kommer avhandla honom lite senare) Fabio Vieira och Sambi Lokonga. Dessa nyförvärv, samtliga på lån, kom att bli Hamburgs räddning. Redan i omgång fyra kändes det som en ödesmatch när HSV tog emot Heidenheim på Volksparkstadion. Det skulle dröja 42 minuter innan HSV gjorde sitt första mål för säsongen, det första på sju år på Volkspark och det första för säsongen för Luka Vušković. Äsch, vi tar en avstickare redan nu och återvänder till resultaten om en liten stund.
Låt oss ta itu med Luka Vušković. I augusti 2021 värvade Hamburg en blott 19-årig kroat vid namn Mario Vušković. Mittbacken sågs som en stor talang och kom snabbt att bli en viktig kugge för Hamburg. Men karriären skulle få en tråkig vändning. Den 12 november 2022 testade Mario positivt för rekombinant EPO (bloddopning) i ett dopingprov. Han blev provisoriskt avstängd samma månad. I mars 2023 valde det tyska fotbollsförbundet (DFB) att döma honom till 2 års avstängning från all fotboll. HSV och Mario Vušković överklagade domen och kallade det hela för ett justitiemord. Värre skulle det bli. I augusti 2024 beslutade CAS (Idrottens skiljedomstol i Lausanne) att ändra domen till 4 års avstängning. Det hela har varit en lång och rörig soppa men en sak har hela tiden präglat fallet – stödet för Mario. Både klubben och supportrarna har visat ett otroligt stöd och kärlek gentemot Mario. Banderollen FREE VUSKOVIC har blivit ett ständigt inslag i Norra Hamburg, både bland spelare och supportrar. HSV valde dessutom att bryta det gamla kontraktet och skrev ett nytt prestationsbaserat avtal som börjar gälla från säsongen 2026/27. Avstängningen löper ut 15 november 2026. Då är Mario 25 år gammal. Han får börja träna med laget igen från mitten av september 2026 och förhoppningsvis får vi se honom på grönbete igen.
Tillbaka till Luka, den yngre brodern. Ryktena om att den då 18-åriga kroaten kunde vara aktuell för HSV uppdagades redan i maj. Det var dock högst spekulativt då han fortfarande ansågs ha en bra möjlighet att ta en ordinarie plats i Tottenhams backlinje. I slutet av transferfönstret skulle det dock bli klart. Luka skrev på ett låneavtal och begav sig till Norra Tyskland. Han valde nummer 44, sin brors nummer, och sa direkt: "Jag kunde inte vänta längre. Det är speciellt att spela för HSV – inte bara för min bror utan för klubbens historia, fansen och förutsättningarna här. Förväntningarna var stora, egentligen kanske alldeles för stora med tanke på att Luka hade spenderat föregående säsong i belgiska Westerlo. Men förväntningarna skulle infrias, det skulle tas till en nivå ingen på förhand hade kunnat föreställa sig.
Tillbaka till fjärde omgången och hemmamatchen mot Heidenheim. Luka Vušković gav HSV ledningen, ett mål som blev en tydlig symbol på hela säsongen. Detta skulle verkligen bli kroatens år. HSV vann ”ödesmatchen” med 2–1 och följde upp det med två hållna nollar och fyra poäng in på kontot. Det skulle dröja till omgång 10 innan det på riktigt började hända saker som fick säsongen att lyfta på riktigt. I hemmamatchen mot Dortmund satte Königsdörffer kvitteringen i den 97:e spelminuten och Volksparkstadion exploderade. Två veckor senare var det dags för nästa spektakel. Med 1–1 på resultattavlan, med en minut kvar att spela, hade Stuttgart frispark någon meter utanför offensivt straffområde. En misslyckad variant gav fri väg för Balde som serverade Fabio Vieira som skickade in segermålet till 2–1, stadion exploderade och jublet ekade nog hela vägen till Bremen. Efter dessa vansinniga scener var det dags för Nordderby mot just Bremen. Luka Vušković gav HSV ledningen efter 75 minuter genom en klackspark (se målet på Youtube om ni har missat det) Bremen skulle kvittera men i den 84:e minuten skulle Yussuf Poulsen avgöra matchen och på nytt slog decibelmätare i taket.
Under en fyra veckors period kändes det som vi hade fått uppleva allt, det blev nya minnesvärda ögonblick om vart annat. Under hösten gick det dock tyngre, försvarsspelet fungerade väl men anfallsspelet gick i stå. HSV saknade spets, Ransford-Yeboah Königsdörffer och Rayan Philippe var under isen, Poulsen och Glatzel ständigt skadade och lånet Damion Downs kom inte alls till rätta, för att uttrycka det milt. Den största dygden var kanske trots allt HSV förmåga att dra på sig röda kort. Totalt blev det 8 röda kort, 8(!). Efter 30 omgångar hade laget fler röda kort än segrar, vilket i slutändan absolut hade kunnat kosta ett nytt bundesligakontrakt. Det var i början på 2026 som HSV byggde upp sin poängbuffert. Laget gick sex raka matcher utan förlust och hade faktiskt lite häng på Europaplatserna i slutet på februari. Det skulle dock komma ytterligare en dipp och det dröjde faktiskt fram till omgång 32 innan kontraktet för spel i Bundesliga 1 2026/2027 säkrades. HSV avslutade serien på ett bra sätt och slutade till slut på plats 13 i tabellen, 9 poäng ner till negativt kval och 9 poäng upp till Europaplats.
Lagets viktigaste spelare kom till slut att bli Luka Vušković. Mittbacken gjorde 6 mål, (vann interna skytteligan tillsammans med Fabio Vieira) målet mot Bremen blev utsett till årets mål, han vann 75 procent av alla sina dueller, han blev uttagen i årets lag, han hade ett av de bästa betygen av alla mittbackar i topp fem-ligorna och slutligen belönades han med en plats i Kroatiens VM-trupp. Det är ganska lätt att slå fast att utan Luka hade Hamburg antagligen inte spelat i Bundesliga 1 nästa säsong. Att han också fick göra mål i sin sista hemmamatch på Volkspark gav den här berättelsen ett riktigt sagoslut. Var Luka väljer att fortsätta sin karriär är ännu inte fastslaget, den blir inte i Hamburg, men jag är övertygad om att det här är en spelare som inom en snar framtid rankas som en av världens bästa på sin position. Danke, Luka!
En annan spelare som blev en nyckelfigur var portugisen Fabio Vieira. Mittfältaren stod för både viktiga mål och assist. Han var den klart lysande stjärnan i offensiven och i en drömvärld så stannar han i Hamburg. Detta verkar dock inte troligt då Arsenal kräver en alldeles för hög transfersumma. Andra positiva inslag under säsongen: Daniel Heuer Fernandes stod för en imponerande säsong, Niclas Remberg var en kraft på defensiva mittfältet, Sambi Lokonga visade kvaliteter och Nicolas Capaldo visade alltid rätt inställning.
Det var som sagt mycket som var långt ifrån perfekt och framför allt var det offensiven som aldrig riktigt kom i gång. Yussuf Poulsen kändes som en spännande värvning men med hög risk, dessvärre fortsatte skadebesvären för dansken och totalt blev det bara en start, 14 inhopp och ett mål. Visserligen ett viktigt mål, men långt ifrån godkänt i slutändan. Ransford-Yeboah Königsdörffer, som kom från en grym säsong i zweite, fick det inte alls att stämma. Totalt blev det fem mål men det man minns mest är en spelare helt utan självförtroende som inte var vän med bollen. Jean-Luc Dompe, succespelare i zweite, men inte tillräckligt bra erste. En ny fylleskandal och bara tre mål totalt. Kanske är det dags för fransmannen att flytta? Nyförvärvet Rayan Philippe fick en habil start och det fanns glimtar av briljans. Dessvärre avtog utvecklingen och under stora delar av säsongen var Philippe mer av en belastning än en tillgång, detta trots sina fem mål. Robert Glatzel, den numera ständigt skadade, hade också en jobbig säsong. Anfallaren har öst in mål under sina år i zweite men skador kombinerat med lågt förtroende hos Polzin gjorde att Glatzel stannade på tre ligamål. Till sist, Damion Downs. Det finns ingen anledning att sitta och hamra på en ung spelare nu när säsongen är över. Men låt oss konstatera att värvningen/lånet av Damion Downs blev ett jättemisslyckande. Noll mål på tolv matcher och många insatser som inte var värdiga Bundesliga. Downs låneavtal avslutas nu och det är bra för alla inblandade.
Det var en skakig säsong men med många inslag av häftiga ögonblick: Königsdörffers kvittering mot Dortmund. Fabio Vieiras avgörande mot Stuttgart. Luka Vušković säsong med målen mot Heideinhem, Bremen, Bayern, Wolfsburg och Freiburg som alla innebar poäng. Derbysegern mot Bremen. Det säkrade kontraktet i Frankfurt. Jattas första Bundesliga mål och det fina avskedet för Vušković på Volksparkstadion. Det är bara att välja sin favorit.
Under långa stunder den här säsongen riktades rättfärdig kritik mot cheftränare Polzin. Jag är dock glad över att Hamburg valde att fortsätta tro på Hamburgsonen. Med mer offensiv kvalité i laget tror jag att Hamburg kan vara ett mer stabilt lag nästa säsong. HSV är i Bundesliga för att stanna, det är inget snack om saken. Bundesliga behöver HSV. Supportrarna är några av landets bästa och reser land och rike runt i tusentals och sätter färg på både serien och läktaren. Det finns potential i truppen och förhoppningsvis kan klubben bygga vidare på den fina avslutningen. Nu blir det intressant att se vilka spelare som HSV kommer ta in till nästa säsong, förstärka är ett måste.
Summa summarum är det en fröjd att ha HSV tillbaka i finrummet och förhoppningsvis har undertecknad mer tid att skriva fler rader kring kungarna av Norden nästa säsong.
NUR DER HSV!
