"Un'estate Italiana"
Franz Beckenbauer ensam på planen efter VM-guldet.
Brehmes straff på Goicoechea.
Sveriges 1-2,1-2,1-2
Hernán Medford
"Lama-Rijkaard"..
VM 1990 i Italien är så fullständigt färskt för så många och tack vare Erik Nivas berättelse om Västtysklands VM-Guld har vi fått ännu mer insikt, så man kan ju fråga sig vad jag skall addera till detta? Jo, inte så mycket kanske, men några godsaker kanske kan förmedlas och om inte annat än sammanfattning av vad som skedde, så rulla med i minnenas Fiat till Italien 1990.
****
Förberedelser
VM 1986 var en succéartad resa för Västtyskland. Många matcher bestod länge i det tyska undermedvetandet och förlusten i finalen var tuff, men inget som hängde kvar länge. Västtysk fotboll hade studsat tillbaka efter det bedrövliga 1984-EM och Kaiser Franz kändes som helt rätt person att driva fotbollen framåt.
EM1988
Detta historiska epos är dock inte tänkt att redogöra för allt som sker i den tyska fotbollen- Om så är fallet så skulle denne berättelse bli långt mycket längre, men då 1990s VM-Guld är en händelse som skakar om rejält i den tyska fotbollsmytologin, så bör man kort nämna hemma-EM 1988 och den uppbyggnad, koncentration, förberedelse och bottenlösa besvikelse som uppstod när Franz Beckenbauers Västtyskland inte lyckades slå ut Holland i en semifinal. Det var just det. Ärkerivalen Holland, som man dels slagit i VM1974, dels slagit i EM1980 och ett Holland som sett Västtyskland gå till två VM-finaler och som i grunden avskydde sina tyska grannar av både historiska och sportliga skäl. Semifinalen i Hamburg var fantastisk och bara att studera kampen mellan Jürgen Kohler och Marco van Basten är fotbollsreligion. Nu vann Holland med 2-1 och tog senare EM-Guldet och det lade sig som ett rött skynke över Västtyskland.
VM-Kvalet
De hade kvalificerat sig som en av de bästa tvåorna i kvalgrupperna. I kvalspelet mötte de ärkefienden Holland, som slagit ut dem ur EM, spelade två oavgjorda men hamnade ändå bakom då de även kryssat borta mot Wales. Sista match var dock en jobbig match, för en vinst mot Wales behövdes och Västtyskland behövde vinna. I Köln vände man dock 0-1 till 2-1 efter mål av Völler och Hässler. Västtyskland slutligen till VM
DDR spelade sin sista kvalturnering och kom fyra i sin grupp efter Sovjetunionen, Österrike och Turkiet. Under avslutande kvalspelet föll muren i Berlin och fotbollen i Östtyskland skulle på sikt upphöra.9 November 1989 föll muren, DDR upphörde kort därefter och Tyskland som hel nation uppstod.Sex dagar efter murens fall spelade Västtyskland sin kvalmatch mot Wales och att just "Icke" Hässler avgjorde var kanske ett tecken. Han är nämligen född i just Berlin. 1990 var året då landet-likt 1954- återfick sin identitet och då två länder blev ett genom människors vilja.
Förberedelser
Laget förberedde sig i Sydtyrolen, i orten Kaltern. Där tränades det två gånger om dagen i en stadigt växande positiv stämning. varje dag sattes lag att skriva autografer till fans och andra medier. Utanför stängslet eller området stod fansen och vinkade. Beckenbauer sade " 'Die Menschen vor dem Zaun, die zahlen eure Gehälter."
I en intervju med tidningen "der Spiegel" så skrev hotellägaren Frans Moser om den gemytliga stämningen som uppstod mellan hotellpersonal, spelare och fansen. Den gick så långt att Frans Moser blev inbjuden till VM-firandet och var en del av servicen under VM. En mycket konstig sak som hände var när DFB-chefen Igidius Braun nämnde för Frans Moser att deras cappuccino var världsklass. Då tillsåg just hans fru som gjorde denna dryck kom till Brauns hotell och skapade denna världsklass dryck.
Sedan bodde de på Castello di Casiglio in Erba, vid floden Como-sjön. Praktiskt för flera av stjärnorna som hade båtar i sjön.
Turneringen
Italien mötte upp med solsken och 24 lag som placerades i sex grupper. Åttondelsfinaler följde efter gruppspelet. Hemmalaget kändes hyfsat starkt, men ändå inte favoriter. Holland som regerande europamästare och fullt med fantastiska spelare var favorittippade med Maradonas Argentina. Västtyskland fanns med i tipsen och sedan kan man ju aldrig räkna bort Brasilien.
Laget
Efter den stora kalabaliken under 1986 och en orutinerad Beckenbauer, så hade nu Kaiser Franz tagit ett bättre tag om laget, sorterat ut olika klickar och byggt ett lag kring en stark centrallinje med Kohler,Augenthaler, Buchwald, Brehme,Matthäus, Klinsmann och Völler. Kasta in Berthold, Andi Möller, Hässler, Reuter och Riedle så har man ett lag med mycket stark kvalitet. Den möjligt enda svaga punkten var för en gångs skull målvaktspositionen där Bodo Illgner från Köln var den man trodde på. Efter ett 80-tal med fantastiska målvakter som Stein och Schumacher var målvaktspositionen i ett mindre vacuum. Senare skulle Andi Köpke dyka upp och efter denne Olli Kahn. Illgner var ingen dålig målvakt, men var inte sedd som toppkvalitet internationellt.
Det har skrivits en hel del om lagets sammansättning, Kaiser Franz sätt att hantera laget och skillnader från just 1986. Det var en stor och väsentlig skillnad. Bara att laget bodde utanför Milano, där Brehme-Matthäus-Klinsmann spelade, var en stor skillnad. Sedan gav även Beckenbauer spelarna lite mera frihet under ansvar, såg till att det fanns en helt annan vänskaplig känsla kring laget med aktiviteter, ett fantastiskt boende i slottet Erba och tillsåg att den möjliga klick-bildning, som under denna tid var nästan omöjlig att undvika, trycktes undan så gott det gick.
Gruppspelet
Det kanske var ett lyckligt tärningskast eller meningen? Västtyskland spelade sina tre matcher i Milano- på San Siro. Lothar Matthäus, Andreas Brehme och Jürgen Klinsmann spelade alla tre i Internazionale. 1988/89 hade Mattäus och Brehme vunnit ligan med Inter. 1989/90 hade schwaben Jürgen kommit och gjort 13 mål för laget. Dessa tre var nedsända tyska gudalika skepnader för den milanesiska blåsvarta publiken. Detta märktes på fansen, som gillade sina tyskar. Sedan var det ju fler tyskar som var i Italien eller skulle dit. Berthold och Völler var i Rom exempelvis och några andra skulle följa efter.
Västtyskland - Jugoslavien 4-1
Matchen var ett mycket starkt Jugoslavien var en nyckelmatch för Västtyskland. Bara något år senare skulle Röda stjärnan vinna Europacupen och var sedda som en outsider i turneringen. Västtyskland tog utmaningen och gjorde turneringens bästa match direkt. De körde över juggarna ordentligt och Lothar Matthäus menade att detta var hans bästa VM-match av alla han spelat. Han rusade fram centralt, gjorde två mål och såg Völler och Klinsmann göra var sitt.
Västtyskland - Förenade Arabemiraten 5-1
Inför UAE, så körde tyskarna på i samma spår och de tre ovannämnda gjorde fyra ihop. Uwe Bein från Frankfurt fick sparka in det femte.
Västtyskland - Colombia 1-1
Nu var tyskarna klara för nästa runda, tillät sig slappna av lite mellan matcherna och när man mötte Colombia, så var möjligen inte helt rätt fokus inställt. Istället blev det en seg tillställning utan större tilldragelser, som till slut gav 1-1, då Littbarski gjort mål i åttioåttonde minuten. Freddy Rincón kvitterade på stopptid.
Åttondel
Nu var slutspelet klart och nu började "Knock-Out-matcherna". I åttondeln väntade Holland och alla ni som kan historien mellan Västtyskland och Holland vet att det finns ett hat som går tillbaka till andra världskrigetm via VM1974-VM1978-EM1980 och EM1988. Historierna är många, citaten många, men det citat som beskriver det bäst kan jag tycka kommer från tyske backen Förster från VM1978 "b efore the game we knew that it was going to be tense. We had sworn to win, because that victory was so important to our sense of pride. To them, beating us is the best thing there is. They hate us so much more than we hate them."
Detta gällde nu också. Till hög grad. Tyskarna hade dock revansch att hämta från EM1988.
Västtyskland - Holland 2-1
Matchen är sönderanalyserad och sönderdiskuterat, så ni vet allt om Rijkaards spottloska i Völlers hår ("Lama-Rijkaard" kallad i tysk media), Klinsmanns vansinnesmatch då han sprang för en hel nation och Guido Buchwalds märkliga inläggsfot. Det blev 2-1 mellan lagen och eftermälet med ilskna fans, funktionärer, spelare och ledare är en del av den tyska fotbollshistorien.
Kvartsfinal
Ett starkt Tjeckoslovakien med en Tomas Skurahvy(i det årets bästa hockey-frilla), Lubomir Moravcik, Miroslav Kadlec och flera därtill. Tjeckerna hade enkelt spelat bort Costa Rica(som slagit ut Sverige, ja ni minns 1-2 och Hernán Medford..) med 4-1 och var inte ofarliga.
Västtyskland - Tjeckoslovakien 1-0
Återigen en match på San Siro. Överdrivet mycket tyska fans som ville se sina Inter-tyskar rulla vidare mot en semifinal. Det blev ingen höjdarmatch alls, men Die Nationalelf stängde matchen efter en halvtimme med Matthäus mål. Tjeckerna fick Moravcik utvisad och semifialen var säkrad. Kaiser Franz var dock allt utom nöjd med matchen. Han gillade inte vad han sett, han gillade inte snacket mellan spelarna, han gillade inte inställningen, han gillade ingenting helt enkelt.
I en intervju med Sport-Bild sade Brehme och Matthäus" D er Franz war außer sich. Er hat geflucht, dass wir die größten Deppen seien und hat erstmal einen Eiskübel quer durch die Kabine getreten. Wir wussten gar nicht, was los war ",sade Brehme.
Matthäus lade till " So wie in dem Moment wurde ich in meinem Leben noch nie beleidigt. Franz hat das aber ganz bewusst getan. Er war immer vorausschauend und wollte ein Zeichen setzen."
Efteråt menade Beckenbauer att han hade behövt släppa ur sig lite vrede. Han tyckte att laget hade blivit väl självsäkert.
Semifinal
"En match spelas i 120 minuter. Sedan vinner tyskarna"- sade Gary Lineker och det kommer nog efter just semifinalen som även den är historisk.
Västtyskland - England 5-4 efter straffar (1-1 full tid)
Även den behöver inte redogöras för. De flesta har sett tårarna från Gascoigne, Linekers mål, straffmissarna från "Psycho" och Waddle. Vad mer intressant var valet av Olaf Thon på mittfältet. Thon hade knappt luktat på planen innan semifinalen och helt plötsligt spelade han från start. Han gjorde också mål på straff.
Final
Västtyskland - Argentina 1-0
Tillsammans med VM-finalen 1994, historiens mest intetsägande final. Beckenbauer satte Buchwald (hans egen "Diego") på Diego Maradona för markering. Thomas Berthold som spelat mittback i början av turnering blev "wingback" med Andi Brehme på andra sidan och Matthäus-Hässler och Littbarski ledde mittfältet. Augenthalar borde haft straff när han revs ned i andra halvleken. istället blev det straff i åttiofemte när Völler kapades. Svårdefinierbar straff, men straff blev det. Andreas Brehme-lika stark på höger som vänster- sköt bollen enkelt med högerfoten lågt ned i Goicoecheas högra hörn. Ottagbart.
Matchen urtade med två röda kort för Argentina, men VM-Guldet säkrades till slut.
Det tredje guldet var bärgat för Västtyskland. Någon vecka innan - 1 Juli- hade tyska OstMark slutat att gälla och nu var det en valuta. Tyskland var slutligen på väg ihop igen. Den 8 Juli 1990 firade hela gamla och nya Tyskland ett VM-Guld. Franz Beckenbauer gick ensam på planen och funderade på vad han och laget åstadkommit. Det var en vacker bild.
Nu skulle det dröja 24 år tills nästa titel och innan dess skall vi genom mörka dalar och även ljusa tider. Häng på till 1994 härnäst.
