Med VM i Spanien 1982 så börjar vi närma oss åren då man från svenskt och många andra nationers håll verkligen började ogilla en del av de tyska spelarna. Mycket handlade om spelare som spelade hårt och på gränsen till brutalt. Bröderna Förster i Stuttgart var några av dem och målvakten Harald Schumacher kanske sticker ut mest. VM 1982 går till historien som en av de roligaste att titta på, med ett Brasilien som trillade boll, ett Frankrike med ett mittfält av fantastisk karaktär, ett bra Polen, ett karaktärsfyllt Italien och en hemmanation som inte var byxad för att bära upp någon form av favoritbörda. Men turneringen skulle ha sina skandaler och överraskningar den med.
***
För Spanien var detta ett enormt viktigt VM. 1975, bara sju år tidigare, hade Franco gått ur tiden och fyrtio års fascismregim försvann ur historien. Med Kung Juan Carlos kom nya tider och stegen mot en demokratisering började. 1981 försökte militärer att ta makten genom en kupp i parlamentet, men tystades ned och i Baskien rullade ETAs försök till ett fritt Baskien. VM blev därför ett viktigt märke för Spanien att visa att man återigen gick mot en ny epok i landets historia och öppnade för fritt tänkande, turism och folkets vilja. Att sedan fotbollslandslaget Spanien inte hade den kvalitet som krävdes var en annan sak. Parallellt med turneringen utspelades en annan geopolitisk händelse som lade ett tryckande skynke över turneringen. Argentina hade gått in i Falklandsöarna och kriget hade pågått i två månader. Det var diskussioner om bojkott från de brittiska deltagarna, men protesten avtog.
Turneringen
För första gången var 24 lag med i turneringen och Västtyskland marscherade genom sin kvalgrupp med åtta raka segrar. Östtyskland kom tvåa i sin grupp efter Polen och missade återigen. 24 lag öppnade upp världen och Kuwait, Nya Zeeland, Honduras och el Salvador deltog. Kamerun och Algeriet kom från Afrika.
Första matchen i turneringen var den oerhört laddade Argentina - Belgien. Matchen ägde rum 13 Juni 1982 och daqen efter kapitulerade Argentina på Falklandsöarna. Det var en ångestfylld debut på detta VM.
Laget
Jupp Derwall hette förbundskaptenen som hade inlett sin karriär med att vinna EM 1980 efter avgörande mål av Horst Hrubesch. De tidigare åren hade Västtyskland fundamentalt dominerat de europeiska cuperna. 1980 spelade fyra tyska lag semifinalerna. 1982 förlorade Bayern München finalen i Europacupen och HSV finalen i UEFA-cupen. 1983 vann HSV europacupen. Laget bestod av spelare från en mängd klubbar med främsta stjärnor som Karl-Heinz Rummenigge, Horst Hrubesch, Hans-Peter Briegel, Felix Magath, Hansi Müller, Ulie Stielike och överlevaren Paul Breitner. Truppen var dock i konstant oro och uppdelad i mängder av läger. Kalle Rummenigge fick särställning och mellan HSVs falang med den vältalige Felix Magath och FC Bayern rådde konstant bråk. Med Paul Breitner, som sågs som en bohem kom en spelare som inte var tyst och skickade kängor till höger och vänster och det gällde även Ulie Stielike. Det var falanger, rivalitet, bråk och det både röktes och dracks i smyg och under turneringen.
Gruppspelet I
Detta är ett av de mest omtalade gruppspelen i VM-historien med en avslutande match som ändrade regelverket så att alla matcher i sista omgången av gruppspelet skulle gå samtidigt. Tyskarna inledde med en av VMs största fiaskon genom tiderna. På en solstänkt plan i Gijon uppstod nämligen det intressanta faktumet att ett underskattat och spelskickligt Algeriet slog die Nationalelf med 2-1. Rummenigges mål räckte inte. Pressen i Västtyskland med Spiegel och Bild i spetsen kokade över av ilska och förnedring. Något bättre blev det efter att Kalle Rummenigge gjort ett äkta hattrick mot Chile i nästa match och man laddade för den avgörande matchen i Gijon. Mot Österrike . Den skulle bli historisk.
Jag minns själv den matchen väldigt väl. Jag vet var jag satt och jag vet vad kommentatorn sade. Västtyskland behövde vinna med ett mål för att båda lagen skulle gå vidare. " Ein Nicht-angriffspakt" bildades. Horst Hrubesch gjorde mål efter tio minuter. Sedan var det över. Bollen rullades runt på mittfältet. Sparsamma fruktlösa attacker med bollar som avsiktligt missades eller sköts långt över. Publiken buade, algerierna på läktarna som hoppats på avancemang viftade med penningsedlar och skandalen i Gijon var ett faktum. Legendariske Bengt Grive kommenterade matchen i svensk TV och han kunde inte hålla sig ifrån att verkligen yppa sina innersta tankar om denna till synes uppgjorda match.
Spelarna och nationerna skämde ut sig inför öppen ridå, men lagen gick vidare till nästa gruppspel. Algeriet fick åka hem.
Västtyskland - Algeriet 1-2
Västtyskland - Chile 4-1
Västtyskland - Österrike 1-0
Gruppspel II
Det påföljande gruppspelet, där Västtyskland mötte England och Spanien om en plats i semifinalen går inte till historien dom det mest uppseendeväckande. 0-0 mot England följdes av 2-1 på Spanien. Littbarski och Klaus Fischer gjorde målen och de två sistnämndas från Köln och Schalke 04 hade börjat få mer och mer speltid. Gruppspelet i detta VM var inget speciellt om man inte tar med Italien,Brasilien och Argentina som tillsammans levererade mer än vad man orkade se. Polens Boniek och dennes genombrott med ett hattrick mot Belgien skall inte heller glömmas bort.
Tyskland till semifinal.
Västtyskland - England 0-0
Västtyskland - Spanien 2-1
Semifinal
Västtyskland - Frankrike 3-3 (8-7 efter straffar)
Man talar om ett andra "Jahrhundertspiel" när Västtyskland möter Frankrike i Sevilla den 8 Juli 1982. Jag minns så väl var jag satt. Då var jag på språkresa i Weymouth och satt uppkrupen i värdfamiljens soffa. Värdfamiljens far var öl-stinn, efter en tur på puben innan och i hans mage kluckade det en och annan John Smith's. Jag satt med något paket Crisps framför mig och på den bullrande lilla aparaten framför oss, så utspelades en av VM-historiens mest enaståemnde matcher. Ett slagfält ett slagfält där damoklessvärdet hängde över än det ena än det andra laget. Matchen var tuff, hård och bitvis brutal. Schumachers överfall på Battiston upprörde en hel värld och borde givit honom ett rakt rött kort, men det blev knappt en tillsägelse. Den rätt enastående skicklige Schumacher är en av alla dessa målvakter som går in i historien som enslig, envis, irriterande och illa omtyckt. Listan kan göras lång.
Men vilken match det var. Ribbskott av tyskarna, stolopskott av fransmännen. Ettori och Schumacher i målen fick tjogtals med skott på sig. Det fantastiska franska mittfältet med Platini-Giresse-Tigana-Genghini och Six ägde mittfältet, sprang mycket och tyskarna fick jaga och skapa chanser på kontring och på skott. Littbarski gjorde 1-0, Platini kvitterade på straff. Under förlängningen föll fyra mål. Jag minns dem fortfarande. Trésors fantastiska volley från straffpunkten, Giresses stolpe in och när tyskarna var uträknade så kom de igen. Som de alltid gör. Moralens mästare. Rummenigge virkar in 2-3 och Fischer cykelsparkar in 3-3. Det avgörs på straffar och då vet vi hur det går. "En match spelas i 120 minuter och sedan vinner tyskarna ", som Lineker lär ha sagt. Den här gången missar Bossis och Hrubesch gör mål. Själv minns jag den otröstlige Stielike som missade första straffen för Västtyskland. Han sjönk genom jorden i tio sekunder, för sedan tog Schumacher nästa straff. Till slut straffseger för Tyskland. Naturligtvis.
En sanslös urladdning. I finalen väntade Italien.
Final
Italien - Västtyskland 3-1
Alla minns Tardellis vansinnesblick när han gör 2-0. Altobelli gjorde 3-0 och stängde butiken. Västtyskland var förlamade av det italienska försvarsspelet där det gjorde ont att möta Gentile-Scirea-Collovati och Bergomi. Riktigt ont. Paul Breitner gjorde mål för Västtyskland och placerade honom i en fin klubb med Pelé och Vava från Brasilien, Zidane och Mbappé från Frankrike. Alla dessa har gjort mål i två VM-finaler.
Västtyskland inledde turneringen med debakel, förnedring och skam, men lämnade turneringen med en applåd. Deras kamp mot Frankrike och matchen mot Italien gav dem upprättelse och nu siktade man framåt. 1986 i Mexico stod för dörren om fyra år och dit ville man ju ta sig.
