Inför matchen så våndades jag för att siffrorna skulle springa iväg, då Atlético är det laget tillsammans med Barcelona i bäst form inför helgens omgång. Nu är faktiskt Atlético det laget som är i bäst form efter helgen då Barcelona förlorade mot Real Madrid i El Clásico, men det kunde man inte tro om man såg matchen mellan Atlético – Deportivo. Trots att Atlético gick iväg med en vinst så visade Deportivo återigen att de är banne mig i La Liga för att stanna, och även för att en dag nå de lukrativa Europa-platserna. För den här gången stannar vi i nuet och matchen i fråga.
Atlético var definitivt det lag som började starkast, och trycket mot Deportivos mål var enormt första 20. Alla farligheter gick igenom deras åtråvärda Alvarez som verkar få komma hem till Madrid igen om man lyssnar till publiken. Deportivos mittbackspar Giménez och Loureiro var verkligen på tårna och fick fin uppbackning av Amatucci som kommit tillbaka från sin avstängning. Det blockades skott höger och vänster, och Deportivo etablerade ytterst lite boll utan blev mest panikartade rensningar och en ny attack mot Deportivos mål. Däremot var det inget som kändes riktigt farligt, då de höll upp så bra mot Atléticos tunga artilleri.
Istället var det Deportivo som hade den farligaste målchansen i första halvlek, när Yeremay skulle slå in en fripark i farligt läge. Han sätter in den direkt mot mål, och det blev kalabalik framför målvakten Oblak i Atléticos mål. Först fram var Amatucci, som kan inte komma närmare ett mål. Han slänger sig fram med foten, den går förbi Oblaks första fot men på något skevt sätt lyckas den träffa yttersta tippen av Oblaks bakre fot, och helt omedveten om det lyckas Oblak göra en otrolig räddning på mållinjen. Domaren blåser för halvtid och Deportivo är så löjligt nära att ta ledningen i huvudstaden.
Andra halvlek började likt första, där den största skillnaden är att Atlético får betalt direkt. En lös passning i mitten mot Soriano plockas upp av Atléticos mittfältare där den direkt går ut Grimaldo på vänsterkanten. Direkt på tillslag får han in bollen till en framrusande Alvarez som sätter dit 1-0. Effektivt, snabbt och rätt snyggt måste jag erkänna, och Deportivo får en kalldusch direkt i andra halvlek.
Atlético etablerar ett fortsatt tryck mot Deportivos mål tills Hidalgo gör sitt beprövade Adama Traoré-byte för att få den rugbyliknande spelaren att etablera boll framåt. In kommer han i den 58:e minuten tillsammans med Luismi Cruz mot David Mella och Diego Villares, och Deportivo började etablera ett spel framåt som de saknade tidigare. Bil Nsongo blandade högt med lågt under matchens gång, och även om han vill mycket så är hans slutprodukt fortsatt förbannat dålig. Han kan dribbla av två spelare med att passa till motståndaren, och kommer fram i ett perfekt läge för att dunka den högt över. Fortsatt den mest frustrerande spelaren i Deportivos startelva.
Trycket var konstant framåt i slutet för Deportivos del, där Asp-Jensen och Kevin SR var framme och högg på allt. I sista minuten kom äntligen den chansen, den som gör att vi skulle få åka hem med en poäng i bagaget och en skön känsla från en tuff bortamatch. Adama Traoré rusar på högersidan och får in en perfekt boll in i straffområdet som går sådär lurigt mellan försvarare och målvakt så ingen vågar gå på den. Där dyker Kevin SR upp helt ren framför mål och den minsta touch betyder mål, 1-1 och eufori för bortalaget. Då får Kevin SR en felträff som han kommer att gräma sig över lång tid framöver, där den studsar på insidan av foten och istället för in i öppet mål går de rakt tillbaka till målvakten Oblak vid första stolpen som kan bara sopa in den i näven. Domaren blåser av matchen och Deportivo är så retligt nära 1-1 och en poäng att mitt huvud höll på att explodera efteråt.
Med lite distans från matchen så är det två saker jag tar med mig:
- Deportivo förtjänade mer.
- Deportivo visar definitivt att de är i La Liga för att stanna.
De spelar en pragmatisk fotboll som även de största lagen har problem med att bemöta, på en budget som är under 10% mot de största lagen. Hur det blir när de möter Real Madrid och Barcelona får vi se, men Deportivo behöver bara hitta målet utan Aubameyangs hjälp så ser den här säsongen väldigt lovande ut.
¡Forza Dépor!
Målgörare Atlético:
Julián Alvarez, 48’
Laguppställning Deportivo:
13. L. Román (MV)
2. A. Altimira (HB) – 20. J. M. Giménez (MB) – 2. M. Loureiro (MB) – 12. G. Quagliata (VB)
11. D. Mella (HM) – 21. M. Soriano (Mf) – 16. L. Amatucci (DM) – 8. (c) D. Villares (VM)
10. Y. Hernández (Anf) – 32. B. Nsongo (Anf)
Avbytare:
19. L. Cruz 58’ (mot 8. D. Villares)
24. A. Traoré 58’ (mot 11. D. Cruz)
33. K. Sánchez 80’ (mot 32. B. Nsongo)
18. J. Asp-Jensen 80’ (mot 12. G. Quagliata)
14. R. Rodríguez 84’ (mot 16. L. Amatucci)
Topp tre Deportivo (Tre är bäst):
3. Adrià Altimira: Högerbacken stod för ett otroligt försvarsarbete och fyllde på framåt flera gånger, och borde få fortsatt förtroende på högerbacksplatsen.
2. Adama Traoré: Deportivo lyfte enormt när han kom in. Han är fortsatt lite slarvig, men hans konstant löpande framåt ger försvarare mardrömmar. Så nära assist med!
1. José Maria Giménez & Miguel Loureiro: Mittbacksparet får dela på tredjeplatsen för det var ett otroligt kämpande och rensande som de stod för. Giménez kanske var snäppet vassare, men det var oavsett en otrolig försvarsinsats från båda gubbarna.
