För det har hänt en del.
Manchester City bröt Chelseas sex år långa dominans. London City Lionesses har gått från uppstickare till en storsatsning med några av världens största namn.
Ligan har dessutom växt till 14 lag.
Så. Fem frågor jag vill ha svar på.
1. Kan Manchester City försvara titeln?
Var fjolårssäsongen början på en ny era, eller bara ett trendbrott?
Manchester City gick in i förra säsongen som ett lag som skulle utmana. De gick ur den som mästare och bröt samtidigt Chelseas sex år långa dominans.
Nu är förutsättningarna annorlunda.
City är regerande mästare. De är laget alla vill slå och förväntningarna är högre. Det är en annan typ av press att gå in i en säsong som regerande.
Men jag tror inte att det behöver bli ett problem.
City har behållit mycket av truppen och har dessutom Khadija ”Bunny” Shaw kvar. Däremot inleder man säsongen utan Vivianne Miedema, som är skadad.
Det är såklart ett tapp. Miedema är Miedema.
Men jag tror ändå att City löser det.
Truppen är bra och kvalitet finns. De har tillräckligt många offensiva alternativ för att kunna hantera att en världsspelare saknas under inledningen.
Dessutom väntar Champions League. City ska alltså inte bara försvara sin ligatitel, utan också försöka ta sig långt i Europa. Det blir en annan typ av belastning och en annan typ av säsong.
Vad gäller ligatiteln så är det flera som tror på Arsenal. Jag fattar det, de kommer vara i toppen och slåss, men jag lutar åt Man City med svenskarna Jeglertz och Bengtsson i spetsen. Jag tror att de kommer kunna hantera både UWCL och ligaspel bra. Om City kan försvara titeln är en fråga vi kommer få svar på.
2. Hur bra kan London City Lionesses egentligen bli?
Här har vi den stora snackisen.
Alexia Putellas. Mapi León. Kadidiatou Diani.
London City Lionesses har gått från uppstickare till storsatsning och ja, namnen som kommit in är inga dussinlirare direkt.
Men att värva ihop ett stjärnlag är en sak.
Att få det att fungera som ett lag är en helt annan.
Det var min känsla när jag såg London City förra säsongen. De hade individuella kvaliteter redan då, men det saknades något kollektivt. Det såg stundtals ut som ett gäng individualister som sprang runt bredvid varandra snarare än tillsammans.
Jag skrev då att de behövde tid, och framför allt en tränare som kunde få ihop alla delar och hantera en grupp med stora personligheter.
Jag är beredd att göra copy paste på den analysen.
Men bara nästan.
För nu finns Alexia Putellas i laget.
En av världens bästa fotbollsspelare måste få sätta sin prägel på ett lag. Hon ska styra spelet, hitta lösningarna och sätta tempot med sina passningar. En hård passning betyder en sak, en lösare en annan och en genomskärare något helt annat. Hon talar fotbollsspråk genom sina passningar på ett sätt som få andra kan.
Här kan ni läsa mer om varför jag tycker att Alexias övergång är större än man kanske först tror.
Samtidigt måste även Alexia vara med på förutsättningarna. Hon har inte samma kompetens runt sig som hon hade i Barcelona och kan inte ha exakt samma krav på omgivningen. Men krav ska hon ha. Höga.
Hon måste ta ansvar och det kommer hon göra.
Men som sagt: copy paste på förra säsongen, även med Alexia i laget. De måste få ihop kollektivet.
Förra säsongen var London City imponerande som debutant. Nu har truppen breddats och spetsats till, och med det har kraven höjts även utifrån.
Här skrev jag mer om Putellas övergång till London City och vad den kan innebära för laget.
De är inte nykomlingar längre.
Nu ska det också börja synas på planen. För vad är deras ambition och mål? Vilken placering är lyckad för dem? Topp 3 sett till satsningen? Ja, kanske.
Michelle pumpar in pengar och vill ha utdelning. Det blir kostsamt att ta in Alexia Putellas och fullkomligt misslyckas.
Jag vill tro att de löser det.
Vi har också svenskt i laget. Kosovare Asllani är tyvärr korsbandsskadad, medan Rosa Kafaji ska konkurrera om en plats i stjärnlaget. Jag är inte övertygad om att hon kommer lösa det. Det kommer vi återkomma till.
Snart är vi där, premiären mot Manchester United är i skrivande stund utsåld. Hur fett!
Och frågan om hur bra kan London City Lionesses egentligen bli kommer vi snart få svar på.
3. Är Chelsea på väg tillbaka?
Sex raka titlar tog slut.
Plötsligt är Chelsea inte regerande mästare och för första gången på länge känns det inte helt självklart var man har dem.
Var Manchester Citys titel ett trendbrott, eller bara ett tillfälligt avbrott i Chelsea-eran?
Det är iaf en roligare fråga än om Chelsea ”kan vinna ligan”.
Jag tror inte att Chelsea vinner ligan med den trupp de har nu. Det är ett lag som har genomgått stora förändringar.
Visst, Chelsea har en helt okej trupp. Men efter en svagare fjolårssäsong är jag inte lika övertygad som jag varit tidigare.
Det känns mer osäkert.
Är det bara Malard som ska göra deras mål? Har Lauren James mognat, håller sig skadefri och kan glänsa oftare?
Och så har vi Katie McCabe. McCabe är i damfotbollsvärlden ett välkänt namn, det är en värvning som jag kommer följa lite extra. Hon kommer in från Arsenal och tillför både erfarenhet, kvalitet och en jäkla massa konkurrens. Hörde jag pondus.
Hon fick utstå hat när hon gjorde den ”förbjudna” övergången från Arsenal. Hon berättade i en intervju att hon alltid varit Chelsea-supporter.
Hur kommer det tas emot när hon kliver in på Emirates i Chelsea-tröjan?
Chelsea behöver hitta tillbaka till känslan av att vara laget som alla andra måste slå.
Jag är inte säker på att de gör det direkt.
Om de är på väg tillbaka? Ja, det är möjligt, men det landar nog snarare i en tredjeplats.
Om man sätter på sig de svenska glajerna så hoppas man att Natalie Björn snart är tillbaka i både klubb- och landslag, samt att det inte blir en lika skadefylld säsong för hennes del.
4. Kan Manchester United ta nästa steg?
Manchester United går in i en ny era med Eva Olid som ny tränare.
Marc Skinner var det många som ville ha bort. Jag själv tyckte det var på tiden att han lämnade. Det kommer kanske märkas att han inte är kvar, eller kanske inte.
Frågan kvarstår dock hur mycket klubbledningen faktiskt satsar på damerna. Det är fortfarande ganska oklart.
Och lika oklart är var vi har United just nu.
Nu har de en ny röst, en ny idé och förhoppningsvis en tydligare identitet men räcker det för att ta nästa steg? För det är vad United behöver göra, minska avståndet upp till lagen som slåss om de absoluta topplaceringarna.
I skrivande stund har United sex svenska spelare i truppen: Anna Sandberg, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö, Hanna Lundkvist, Ellen Wangerheim och den senaste svenskan i gänget, Monica Jusu Bah.
Om det fortfarande är sex när säsongen summeras återstår däremot att se. Det är jag inte övertygad om.
De svenska spelarna kommer att spela en viktig roll i sina positioner. Men kanske konkurrerar de ut varann eller så gynnar det vårt landslag i längden.
Vi får se.
Man United har ingen Champions League att ta hänsyn till. Allt fokus kan ligga på ligan. Kan vara bra för dem, även om det är trist att så många svenskor inte spelar UWCL.
Men jag är ändå tveksam till om den här säsongen är Uniteds. De får det nog tufft.
5. Vilka blir årets överraskning och vilka får problem?
Birmingham är ett lag jag tror kan överraska.
Med svenska Wilma Liedhammar i en viktig roll tror jag att Birmingham kan plocka poäng lite här och där och göra livet jobbigt för flera av lagen som på förhand känns bättre.
Det behöver inte betyda att de plötsligt slåss i toppen eller ens mitten.
Men de kan absolut bli ett lag som är störigt.
På andra sidan har vi Charlton.
Av det jag har sett hittills har jag svårt att se hur de ska räcka till på den här nivån. Det är hårt att säga innan säsongen ens har börjat, men jag tror att de kan få det jobbigt.
De får gärna motbevisa mig.
Linda Lif Boama, tidigare KDFF, blir iaf kul att följa i Charlton.
Samtidigt är det här en av de saker jag gillar med att WSL nu består av 14 lag.
Det finns fler matcher. Fler möjligheter att skrälla. Fler lag som kan blanda sig i.
Och kanske också ett mindre avstånd mellan toppen och lagen bakom.
Och Arsenal då?
Arsenal hamnar lite mellan raderna i mina fem frågor, men det betyder inte att jag inte är nyfiken på dem. Eller vill ställa frågor.
Tvärtom. Och jag vet ju att ni där hemma är nyfikna på Arsenal med svenskor i laget.
Det har kommit och gått spelare och truppen ska hitta rätt igen. Det behövdes rensas i truppen. Nu har ny energi kommit in, eventuella grupperingar inom laget lösts upp. Det finns en spännande konkurrens i laget.
Ona Batlle är exempelvis en spelare jag kommer följa extra noga. Georgia Stanway en annan.
Arsenal har kvalitet nog att vinna ligan. Det är det flera som tror.
Jag tror de blir tvåa efter City. Det är ju trist om alla tror på samma vinnare.
En av många frågor är hur snabbt allt klickar i de nya konstellationerna.
Min känsla inför säsongen?
Det här kan bli den mest öppna WSL-säsongen på väldigt länge.
Ligan har utökats till 14 lag och jag tycker att avståndet mellan toppskiktet och lagen som jagar bakom har minskat.
London City har höjt ribban rejält.
Tottenham och Brighton känns mer intressanta än på länge. Båda hade något redan förra säsongen, men nu finns också kontinuiteten från att ha spelat ihop och ytterligare kvalitet har kommit in. Tänk er att Lia Wälti är tillbaka i WSL, bara en sån sak, vilken värvning av Brighton.
Och bakom nämnda lag finns det fler som faktiskt kan störa.
Det är kanske det jag ser mest fram emot.
Att inte riktigt veta.
Att en match som på pappret känns given kanske inte är det.
Att gamla hierarkier kan börja förändras.
Och att vi på fredag får börja ta reda på om mina spaningar håller och om jag får svar på frågorna.
Mina tre inför säsongen
Värvningen: Alexia Putellas. Är man en av världens bästa spelare som lämnar Barcelona för WSL så…
Skyttedrottningen: Bunny Shaw. Ingen har samma näsa för mål som Bunny.
Tränaren att hålla koll på: Andrée Jeglertz. Svensken som gjorde succé i fjol. Visst luktar det succé även nu?
