I all den glädje som de tre kände, upplevde en av dem också något annat.
” Jag träffade några av spelarna efteråt och alla sa de samma sak till mig: Du skulle ha varit där ,” säger Robbie Fowler idag.
” I hela min karriär har jag försökt att inte tänka på vad som kunde ha hänt.
Alla vet att jag inte ville lämna Liverpool frivilligt då jag blev såld. I Istanbul kände jag att jag hade fråntagits chansen att spela en Champions Leaguefinal .”
Robbie Fowler flyttade till Leeds hösten 2001 efter en långvarig schism mellan honom å ena sidan och Gérard Houllier och Phil Thompson å den andra. När Rafa Benítez återbördade honom för ett och ett halvt år sedan blev det jubel bland fansen och Fowler har sedan vintern 2005/2006 njutit av att återigen spela fotboll på Anfield. Målfarligheten är inte densamma, men Fowler har fått sluta cirkeln och om ett drygt dygn är det definitivt slut.
” Nu är jag stolt igen. Stolt över att ha spelat i semifinalen i Champions League och stolt över att ha varit med i förberedelserna inför den största finalen inom klubbfotbollen, och över att ha varit en del i det Liverpoollag som nått finalen i Champions League.
När jag såldes fick jag aldrig chansen att säga adjö till fansen. Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till dem.
Det finns inget utrymme för sentimentalitet i fotbollen och jag vet att Rafael Benítez kanske inte kommer att ta med mig i truppen eftersom att jag kommer att spela för en annan klubb nästa säsong.
Men min Liverpoolkarriär är inte riktigt slut och jag kan fortfarande drömma lite grann .”
