“Bäst i Stockholm” är inte en officiell titel som kommer med en tillhörande pokal. Men en titel som, enligt mig, bär otroligt mycket vikt. För när vintern kommer med mörker och slask snö, är det just det man kan klamra sig fast vid för att värma sitt fotbollshjärta.
I vanliga fall brukar jag gå runt veckorna innan ett derby med en klump i magen och ångest i bröstet, men ändå på något sätt lyckats avverka det vardagliga slitet trots att hjärnan bara kan tänka på den annalkande matchen. Under de senaste veckorna har jag dock inte alls känt av samma derbynerver, och det började inte pirra i magen förrän jag var på väg in till Södermalm.
Förklaringen till detta beror på det tillstånd som AIK:s trupp befann sig i efter att Värnamo körde över AIK med 3–2. Flera av deras nyckelspelare var skadade eller avstängda inför derbyt, och mentaliteten kan inte heller ha varit på topp bland de svartgula med tanke på förlusten mot Värnamo innan landslagsuppehållet. Ett mardrömsscenario för kolsäckarna, men en guldkant i vardagen för oss grönvita.
Snackade man med andra bajare eller sneglade på oddsen talade allting för att Hammarby skulle vara det segrande laget på söndagen, men ingenting är givet när det kommer till derbyn. Jag är inte van vid att ha hybris inför derbyn, och de gånger man har haft det har fotbollsgudarna alltid sett till att jag inte blir alltför högmodig. Det senaste exemplet är när Hammarby spelade mot Djurgården och de lyckades rädda upp det till ett kryss i slutminuterna.
Från matchstart var det Hammarby som kontrollerade spelet samt tempot i matchen men det var inte heller ett tandlöst AIK som kom till Söderstadion i söndags. De var vassa på att utnyttja de svagheter Hammarby visade, speciellt när det kom till kontringar och felaktiga passningar.
Tittar man på statistiken i efterhand så är det väldigt jämnt mellan AIK-Hammarby när det kommer till antalet chanser på mål, hörnor och räddningar men egentligen var det ingen fråga om vilket lag som var bäst i den här matchen när 90+ minuter hade spelats.
De spelare som stod ut i Hammarby var definitivt Madjed och Lahdo men det var fina insatser från alla på planen.
Lahdo har inte fått så mycket speltid den här säsongen, men trots det har han visat att han har utvecklats varje gång han får ta på sig matchtröjan. Mot AIK var han kvick och självsäker, med blicken hela tiden riktad mot målet, och han var otroligt viktig för Hammarbys offensiva spel tillsammans med Madjed och Besara.
Madjed, en av Allsvenskans bästa dribblare, fick möta AIK:s Yohanna, som innan matchen hade fått en fem minuter “crash course” i hur man försvarar. Och som förväntat gjorde Madjed lekstuga med AIK och Yohanna försökte förgäves att stoppa Madjeds framfart., Det var tack vare hans inlägg till Besara som vi kunde få det där ovärderliga första målet i matchen.
När det första målet sker är också då någon slänger en öl från övre läktaren, som flyger i en elegant båge ovanför mig och dränker mig i ljummen Norrlands 3,5 %. En dröm för vissa är att bada i öl, men jag kan inte rekommendera det. Inte heller kan personen som var tvungen att sitta bredvid mig på bussen på vägen hem. Så ett litet inflik från någon som står på nedre till de som står på övre:
Sluta lobba bärs över läktaren varje gång Hammarby gör mål. Jag fattar glädjen och ruset men en plastmugg med öl på Söderstadion kostar cirka 80 spänn och vem i den här ekonomin har råd att kasta öl?
Andra halvlek fortsätter matchen i ungefär samma stråk som den första, och det är även då vi får se lite känslor brinna på planen när Besara knuffar ner Stoffe på marken. Ett gult kort blir det, men jag är en sådan person som älskar när man får se känslorna brinna på planen, speciellt i derbyn, och jag njuter alltid lite extra när man kan se samma passion för laget och klubben som finns hos spelarna. För mig är det (nästan) alltid värt ett gult kort.
I slutändan avslutas matchen som man hoppades, trots att man kanske hade hoppats på en ännu större kross med tanke på hur skadeskjutet AIK var.
Men Hammarby är solklart bäst i hela Stockholm och minnena från de båda derbyvinsterna mot Djurgården och AIK kommer att värma gott och skönt under de kalla vintermånaderna utan fotboll.