Motala
Måndag morgon och det himmelsblå juluppehållet har startat efter att domaren blåst bortamötet mot Porto. Ingen tävlingsmatch förrän 22 januari och en dryg månad som ska innehålla både semester och en uppstart för nye tränaren Miguel Angel Ramirez. Det känns som en mindre evighet.
Äntligen, känner många och även undertecknad. Efter en säsong som stadigt gått tyngre och tyngre och där besvikelserna avlöst varandra får man nu trycka på paus, tänka på annat och förhoppningsvis få tillbaka både energi och framtidstro.
Signalerna från många spelare har varit tydliga. I synnerhet lagkapten Pontus Jansson har förklarat att det under en längre tid varit högst på önskelistan att 2025 ska ta slut. Nu är det äntligen över och det går att blicka framåt igen, med hunger på återupprättelse och nya framgångar.
Det har varit stökigt på många håll. Det är okej att inte vinna ligan tredje gången på raken. Det är tråkigt men ibland oundvikligt att avskeda tränare och även i större klubbar händer det att den önskade effekten ändå uteblir. Alla typer av rekryteringar och värvningar är i någon mån en chansning, det finns inga facit i förtid. Vare sig det gäller tränare, spelare eller personer i ledningspositioner. Det är lätt att vara efterklok, svårare att alltid träffa rätt.
Men det stora underbetyget måste delas ut för just den sitsen A-laget varit i sedan Rydströms uttåg. Det är många matcher och möjligheter som vaskats bort i väntan på något nytt. En tredjeplats gled oss väldigt enkelt ur händerna och i ett helt europaspel har laget uppträtt som att det helst hade velat vara någon annanstans.
Det är inte Malmö FF. Låt oss hoppas på att kommande veckor förvaltas på bästa sätt och blir inledningen på ett återtåg till där vi vill vara.
Framåt Malmö!
