Poängkungarnas kväll
Ännu en gång stod IFK Göteborgs tre bästa spelare (?) i poängprotokollet igår. Tobias Heintz med ett mål och en assist, Kolbeinn Thordarson likaså (orsaka frisparken) och Max Fenger serverade Benjamin Brantlind i slutet. När man tar en närmare titt på siffrorna är de smått osannolika.
IFK Göteborg har gjort 39 mål i år, trion har stått för 27 (!) av dessa. Lägg då till att i interna assistligan toppar dessa tre. Förra året vann Paulos Abraham internaskytteligan på sju mål, det hade inte räckt till pallplats i år. Med risk för att slå in öppna dörrar är detta enskilt den stora skillnaden från föregående år.
Rocky´n´ roll-boll
Så kom tillslut dagen som väldigt många supportrar väntat på. Den karismatiske Rockson Yeboah gjorde startdebut för IFK Göteborg, och som han gjorde det. En del gånger har det känts som att det ropats på Rockson från start “bara för att”, men givet förutsättningarna nu, var det helt rätt val av firma Billborn/Björklund. En mycket stabil insats på det hela och det är svårt att inte imponeras av lugnet (ibland “nonchalansen”) som Yeboah besitter. I det offensiva spelet öppnades en ny dimension, flera gånger stod han för passningar som bröt linjerna. Det skadar inte heller att lägga in någon cykelspark eller karatespark för sakens skull.
En glimt av 2026?
Igår fick vi se en tydlig rockad i startelvan. Många av de yngre spelarna i truppen fick chans att bidra. Rockson Yeboah gjorde en kanonmatch, Benjamin Brantlind likaså, Alfons Boren fick komma in (äntligen!) och de mer etablerade yngre förmågorna fortsatte att leverera. Kanske var det en första anblick på det kommande året, ett år som efter gårdagens match kan bli mycket spännande. Jag blir inte förvånad om både Brantlind och Yeboah spelar från start i april.
Liket lever
I alla fall en omgång till lever drömmen om att ta sig till Europa. Det såg på förhand väldigt mörkt ut, och är fortsatt uppförsbacke, men känslan att vara med finns kvar. Det kommer att krävas tre poäng mot Djurgården och tre poäng mot IFK Norrköping för att ha minsta lilla chans. IFK Göteborg beger sig som sagt till Stockholm nästa helg för en otroligt tuff match mot formstarka Djurgården. En seger där och allt kan hända. Extra roligt blir det så klart för alla supportrar som får en sista bortamatch som faktiskt gäller något, ett stort bortafölje väntas till Stockholm. Undertecknad har sagt att tredjeplatsen kommer att bärgas, något jag fortfarande står fast vid.
En utdöende art fotbollsspelare
Till sist: Benjamin Brantlind, WOW.
Ända sedan Brantlind skrev på det där första proffskontraktet, blott 15 år gammal, har det funnits mycket förväntningar. Denna säsong har speltiden ökat och till slut kom det efterlängtade målet. Ett otroligt fint ögonblick som ringar in en utdöende art fotbollsspelare. Benjamin har stått på kommandobryggan hela sitt liv, och i höstderbyt mot Gais dök han upp där igen. En kille som andas IFK Göteborg i en värld där klubblojalitet snart bara är ett minneblott. Det var otroligt välförtjänt, och efterspelet med gråtande föräldrar och en gråtande huvudperson är en mycket vacker saga. Det går inte riktigt med ord värdesätta en spelare med den inställningen till sin klubb, jag är bara glad att få ta del av honom här och nu.
